Ni vet såna där troll. De där som skriver helt sjuka saker på det där internet. Man undrar ju – är de på riktigt? Förra veckan fick jag svaret.

Hamnade som vanligt vid ett 20/20 bord på CC. De flesta ansikten var bekanta. Men en yngre herre hade jag aldrig sett förr. I rutig skjorta och allmänt oskyldigt utseende tog jag ingen notis om honom till en början. Det var först när min comprade Jeltsin talade om att han hade haft uppdrag på tingsrätten som det brast för rutskjortan.

– Vad tycker du om det svenska rättväsendet då? Vad tycker du om att åklagare och domare är brottslingar?

Jeltsin, snäll som en Sankt bernardshund, hann knappt börja svara på frågan innan den unga mannen, som nu tycktes väldigt upprörd, fortsatte:

– Det verkar ju helt klart att du inte har en aning om hur det funkar!
– Nähe, är du advokat eller? undrade Jelstin.
– Nä, men jag är kriminell själv. Och jag har blivit oskyldigt dömd.

So far so good. Det är väl ok att vara bitter om man nu blivit oskyldigt dömd. Varför man då kallar sig för kriminell var något jag inte ville ta upp just då…

Men det stannade inte där.

– Tror du på politik? snäste den arga unga mannen.
Jeltsin skruvade på sig och pillade med ett nervöst skratt på sin markerstapel.
– Tror på politik? Jag förstår inte frågan…
– Ja, men tror du på politik?
– Vad är alternativet…

Den unga mannen började nu likna en eldig profet.
– Fattar ni inte att det inte spelar någon roll vilken parti som har makten. Familjen Wallenberg äger hela Sverige. De styr allt.
– Ok?
– Vi blir knuxxxde i röven av Wallenberg varje dag.

Hade CC-grindern ”Den sista mohikanen” suttit vid bordet hade han vågat svara något i stil med.
– Men inte varje dag? Någon dag, när man bara ligger hemma och äter en pizza i soffan, kan man väl slippa att bli knuxxad i röven?
Själv satt jag svenskt förstenad.

Och hittills var allt ändå rätt normalt. Försökte spela lite poker. Den unga mannen gamblade lika argsint som han diskuterade. Ändå höll han sig någorlunda på mattan. Men snart skulle det balla ur…

Av någon anledning hade han startat någon slags personlig vendetta mot Jelstin. Med snusdränkt överläpp hasplade han ur sig ännu en fråga.
– Skänker du pengar till Rädda barnen eller Röda korset?
– Va?
– Ja, har du lagt pengar i en sån där bössa någon gång?
– Kanske…
– Då stödjer du slakten av negerbarn i Afrika.

Ingen vågade skratta åt det groteska påståendet. Det var liksom inte den stämningen.

– Va?
– Jo, det är det enda de vill. Hitler har suttit som ordförande i alla de där organisationerna.

Nu blev jag ändå nyfiken.
– Har Hitler suttit som ordförande i Rädda barnen? frågade jag.
– Ja, allt står på internet. Det är bara att googla, svarade mister mister.

Scary shit alltså, då det var helt uppenbart att killen menade allvar. Han trodde på sig själv. Vi andra var mest nervösa över att han skulle gå bananas, inte bara innanför pannbenet, utan även fysiskt.

Till råga på allt försökte han bluffa mig på river då jag träffat tvåpar. Syn. Massa k till mig.
– Jaha, då får jag väl hämta mer på rouletten, kommenterade rutskjortan och var efter tio minuter tillbaka på sin plats. Om han hade vunnit eller tagit ut stålarna ur automaten vette tusan – men pengar hade han.

Efter ytterligare en halvtimma fick han för sig att bluffa bort en lokal grinder genom att trycka all in på turn med hålpipa. Blixtsyn av toppset som stod. Hade ”Den siste mohikanen” varit där hade han subtilt kommenterat 16k-baljan:
– Och den potten går oavkortat till Rädda barnen…

Men i själva verket såg vi den unga mannen gå i väg under tystnad. Man ska inte reta upp arga troll i onödan.

Att en del människor delar med sig av åsikter och verklighetsuppfattningar som är aningen onyanserade (läs: galna) är vardagsmat ute på det där internet. Men då är det lätt att skratta åt eländet. Låtsas som om det måste vara personer som är allvarligt sjuka eller bara skämtar. ”För ingen normal funtad människa kan väl skriva så där”. Vi viftar bort det hela med att de är anonyma internet-troll som vill röra om i grytan.

Men efter den där kvällen fick jag ett ansikte. En skjorta. En snusläpp. Till synes en grabb som alla andra, vid ett vanligt pokerbord. Efter att den unga mannen hade gått försökte jag skämta bort även denna händelse. Men det gick liksom inte. Skrattet fastnaden i halsen. Jag tror det var den där rädslan som stoppade upp det…