Häromdagen diskuterade en pokerkollega och jag diverse ”utpsykningar”; alltså konsten att muntligen, utan att vara för grov i munnen eller stötande, lyckas tilta en motspelare så att du kan ta hand om hans – eller, vilket är betydligt mera sällsynt, hennes – pengar och flytta över till din sida av bordet. Här kommer nu tre exempel!

En av de subtilare varianterna av utpsykning jag bevittnat åstadkoms av Magdalena in de Betou, den enda som två gånger om tagit sig till finalbordet i Pokermiljonen. I en av sina delfinaler där, just som heads-upen ska börja och sekunderna innan vi slår på kamerorna igen för att starta inspelningen, vänder hon sig till den unge nätkvalaren på andra sidan bordet och säger med ett änglaljuvt leende uppbackat av det faktum att hon är skådespelerska till yrket: ”Du vet väl om att alla dina kompisar därhemma i XXX kommer att titta när det här programmet sänds?”

Det fungerar; det enda killen sedan har i huvudet är ”jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV-jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV-jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV”, varför han fegnar till och lägger sig inför Magdalenas betande på de enklaste bluffar. Till sist har han så få marker kvar att han inte längre kan värja sig.

En annan av mina favoriter, måhända lite mer manligt rak på sak, inträffar under ett cashgame i samband med en av Unibet Open-turneringarna. Huvudperson är Davor Pavic och mot sig har han en ung man som visserligen är tekniskt skicklig men inte van vid livespel, det är uppenbart.

Davor Pavic när han kom tvåa i Unibet Open i Barcelona

I en pott har den unge spelaren tur och lyckas dra ut Davor. Den unge hånler, låter resten av bordet få ta del av sin åsikt att Davor är en usel spelare, och rundar av den verbala salvan med ”Det ska du ha klart för dig att jag spelar onlinepoker fjorton timmar om dygnet och går plus!”

”Jaha du”, replikerar Davor blixtsnabbt, ”jag hör att du får inte mycket kn*lla med andra ord…”

Den unge nätspelaren tiltar totalt; nu är det plötsligt personligt, när Davor utmanat hans manlighet. Han börjar jaga Davor i varje pott, och mot en sådan hårdför veteran kan det bara sluta på ett sätt – med att den unge blåser iväg hela markerstapeln till Davor, som lugnt inväntat det rätta tillfället.

Och så den utpsykning jag för egen del är mest nöjd med: under en turnering på Bellagio i Las Vegas 2007 har jag turen att floppa ett absolut monster, och har dessutom position på motspelaren. Till saken hör att jag hunnit typecasta motspelaren fullt korrekt vid det laget: en med latinamerikanskt påbrå och som uppvisat ett machoego stort som ett långtradarsläp. Min uppgift just då är alltså att få så mycket betalt av honom som möjligt för monsterhanden.

Han talar först och betar aggressivt ut; jag fejkar jag en lång funderare, och vänder mig sedan till honom och säger lugnt: ”Let me tell you how this goes down, my friend. I raise. You fold. Nobody gets hurt.”

Sedan skjuter jag stillsamt in en rejäl höjning.

Det jag just sagt har alltså försatt honom i en komplett lose-lose-situation. Om han synar mig eller kontrahöjer, är han död och begraven; och gör han som jag säger och lägger sig, framstår han inför hela bordet som en lättmanipulerad fegis. Naturligtvis svarade han med en all-in, som jag ville, och slogs ut eftersom jag hade honom täckt med min blixtsyn.

Någon annan som har en kul krigshistoria i samma genre att bidra med? Kommentatorsfältet är vidöppet!