I går var det officiell lansering av boken ”Spela Lagom”, skriven av (kultur)journalisterna Anton Gustavsson och Adam Svanell, i förlaget Natur & Kulturs lokaler på Karlavägen i Stockholm – och det var gott om affischer som visade vägen:

Hela evenemanget utgjorde en kombination av boklansering, spelseminarium i miniformat och frågestund, förutom förstås det obligatoriska autografskrivandet. Cirka ett femtiotal inbjudna gäster, majoriteten från spelbranschen, hade infunnit sig och var nyfikna. Först ut på scenen var självklart författarna själva, här med Svanell t.v. och Gustavsson t.h.:

Som ”gästrecensenter” – vilka givetvis beståtts med var sitt exemplar i god tid dessförinnan – fanns Douglas Roos med ett förflutet som bl.a. Sverigechef för Ladbrokes samt frontfigur för de förkättrade ”utländska spelbolagen”, Håkan Hallstedt som är generaldirektör för Lotteriinspektionen, och Annika Ferm som är kommunikationsansvarig på Svenska Spel:

Vad har då den flyhänta och välskrivande författarduon åstadkommit, efter ett och ett halv års intervjuande av mängder av folk inom spelbranschen samt ett rejält grävande i olika arkiv? Jo, en mycket läsvärd och informativ exposé över hur den svenska spelmarknaden vuxit fram och förändrats under det senaste århundradet. En fyllig recension kommer snart, men efter att ha skummat igenom några av kapitlen i går kväll vill jag redan nu säga att de verkar ha lyckats väl med den självpåtagna uppgiften. Boken framstår framförallt som riktigt, riktigt underhållande, med många personliga berättelser från människor som varit med ”i frontlinjen” i kombination med mängder av intressanta fakta och anekdoter; även för mig, som är betydligt mera insatt i svensk spelhistoria än genomsnittet och har både forskat och skrivit en hel del i ämnet, finns åtskilligt nytt att ta till sig. Boken bekräftar dessutom den gamla sanningen att den som vill förstå sig på de krafter som styr dagens spelmarknad, måste vara förtrogen med gårdagens.

Av de tre gästrecensenterna inledde Hallstedt genom att med torr självironisk humor konstatera att en del nu förmodligen tycker att LI tar sig lite väl vidsträckta befogenheter – ”Vaf-n, ska dom börja recensera böcker också?” – och landade i att det var ”imponerande att författarna kunnat fokusera på de centrala frågeställningarna”. Varför får jag för övrigt oftast intrycket av att denne generaldirektör definitivt och med entusiasm skulle vilja leda sin myndighet på en omreglerad marknad med en mångfald aktörer? Annika Ferm gjorde ett något blekare intryck än vad hon normalt förmår, när hon lite lamt ville framhålla Svenska Spel som förebild för spelansvarspolitik; medan Douglas Roos var långt vassare och stundtals nästan tog över scenen när han vant bollade synpunkter med den församlade kunniga publiken.

Och det var åtskilliga som kände sig kallade att begära ordet, bland annat riksbekante och sympatiske psykologen Thomas Nilsson med gedigen förankring i verkligheten samt behandling av spelmissbruk som sin specialitet. Han kritiserade skarpt dagens politiker som oavsett partifärg påstår sig värna om personer med spelproblem, men i praktiken är synnerligen njugga med sina anslag på detta område. Här är han vid mikrofonen:

Tilläggas kan att Nilsson då som nu i klartext sagt att han anser att spelmissbrukspolitiken faktiskt skulle kunna bli bättre på en omreglerad marknad, där staten släpper sina dubbla roller vad gäller att ”både operera och reglera” för att i stället koncentrera sig på det sistnämnda. Han framhöll också att vad gäller spelmissbruk handlar det om ”egentligen enkla och inte speciellt dyra frågor att lösa”, samt att ”man är beredd att sumpa en hel bransch för småpengar”.

Författarna själva tog avslutningsvis upp några fenomen som tydliggjorts i och med den research de lagt ned: att spelandet över tid i Sverige beskriver en påfallande uppenbar kurva, från något hotande och hemskt till att i dag vara fullt accepterat; att spelvärlden överlag får oförtjänt lite uppmärksamhet i relation till hur många människor den berör; och att det nästan alltid är ett högt moraliskt tonläge när spelfrågan diskuteras i media.

Som sagt, en grundlig recension kommer snart när jag hunnit detaljläsa ”Spela lagom”. Under tiden vågar jag redan nu säga att den definitivt är värd att köpa, både för den som vill informera sig ordentligt om spelmarknaden och den som helt enkelt vill få sig en fyllig dos underhållande läsning. Och jo, författarna erkänner leende att titeln inte valdes utan viss ironi…