I år fyller – enligt traditionen – sandwichen 250 år; och det är ett höglimitparti kort som vi har att tacka för det!

Det sägs att den brittiske adelsmannen John Montagu (1718-1792), med titeln den fjärde earlen av Sandwich, en kväll 1762 satt och spelade cribbage om rejäla insatser med några vänner i sitt hem (enligt andra källor ska det ha skett på hans klubb i London). Efter några timmar blev Montagu ordentligt hungrig men ville inte lämna eller avbryta spelet eftersom han låg plus, utan beordrade i stället sin betjänt att hämta uppskuren rostbiff mellan två brödskivor; det skulle förhindra att flott hamnade på hans fingrar såväl som på hans kort. Detta ganska praktiska sätt att konsumera snabbmat på utan att behöva sluta spela kort spred sig omgående bland Montagus medgamblers och andra adelsmän, som började beställa in ”the same as Sandwich!” – och så föddes det som skulle bli en tradition världen över.

Intressant nog beskrevs John Montagu redan av sin samtid som ”en av landets mest omoraliska och korrupta personer”, och var en av de ledande medlemmarna i den mycket ökända Hellfire Club. En annan som också var medlem en tid men sedan uteslöts – bland annat för att han klätt ut en apa till Djävulen och släppt lös denna under ett klubbmöte så att Montagu blev attackerad – var John Wilkes, som därmed blev Montagus svurne fiende. Det sägs att en gång när de råkade stöta på varandra, omgivna av andra människor, utbrast Montagu föraktfullt: ”Min herre, jag vet uppriktigt sagt inte om ni kommer att dö i galgen eller av pesten!” på vilket den snabbtänkte Wilkes med len stämma ska ha replikerat: ”Det beror, ers nåd, på huruvida jag omfamnar era principer eller er älskarinna…”