Så. Äntligen. På plats.

Jag hade faktiskt lyckats glömma hur varmt det kan vara. Hur det är att stå mitt i en öken och samtidigt vandra i världens centrum. I Vegas. Där ytterligheterna är en norm snarare än ett undantag. 

Den 30 juni spelas en liten nätt satellit på Rio. Den kostar 25 300 dollar. Vinner du den får du vara med i  WSOP-turren ”The Big one for one drop” som kostar historiska 1 000 000 dollar i inköp. Några hundra meter bort, på samma kasino, sitter pensionärer och drar i 1-cents slots som om det inte fanns någon morgondag.

Natten spenderade jag på Bellagio och spelade 2/5 Texas. Jag älskar känslan av att spela mot medelålders mustaschprydda amerikaner med spelstilar så uppenbara att de lika gärna kunde ha vänt upp korten och smällt upp dem i den lite för svettiga pannan. Jag lyckades med min sedvanliga tur rivra ett fyrtal i damer mot en floppad slowspelad nötfärg. Potten blev fin så klart. Med mina mått mätt.

Tio meter i från mig, i Bobbys Rum, satt Viktor Blom och spelade något slags hitte-på-sökö. Eller Dealers Choice. Då var min ståtliga pott plötsligt inte mer värd än några big blinds…

Ett nytt avsnitt av Pokertudion släpps varannan dag. Nu – byta likblek mot brännskada.