Hur ser ett ansvar ut? Och när bör man ta det?

Jag betalar mina räkningar varje månad. Ibland någon dag för sent av ren slapphet, med en och annan påminnelseavgift som straff. Men jag försöker ändå ta mitt ansvar. Göra det som krävs av mig, det folk förväntar sig att jag ska klara av. Betala mina räkningar, inte tumma på moraliska värderingar och vara en hyfsat hygglig prick.

Men ibland undrar jag om det räcker. Borde man inte försöka lite mer? Bjuda på något mer än den här basic-bagen? Kanske borde man göra något mer för omvärlden än att vara nöjd med att man lyckas ta hand om sig själv?

Samtidigt. Det går alltid att skylla på något för att slippa. Mycket på jobbet. Trött. Ont någonstans. Regn. Ingen lust. Dåligt humör. Det finns ju en dag i morgon också. Fixar det då.

Tyvärr tvingas jag inse att jag aldrig kommer bli någon frälsningssoldat. Aldrig någon Moder Theresa. Likt de flesta svenskar är jag alldeles för självupptagen för det. Så jag kommer heller aldrig att kunna begära av någon annan att offra något jag själv inte offrar.

Men jag kan tycka att han/hon ska betala sina räkningar, inte tumma på moraliska värderingar och vara en hyfsat trevlig prick. Klara av basic-bagen. Därför stör det mig när människor inte gör det. Jag tänker på konkursande 50/50 igen. Ett ämne som kommit upp flera gånger här i Vegas då jag av naturliga skäl träffat mängder av pokerspelare som på ett eller annat sätt berörts av det inträffade.

Vem har ansvaret för denna härskna fisksoppa?

Vi vet inte riktigt vem som har lurat vem. Vem som har förskansat spelarnas pengar och fuskat med bokföringen. Men vi vet ju vilka som har varit en del av 50/50.

Ur min synvinkel är det många av dessa, främst syftar jag på spelarna i teamet, som är trevliga och i grunden bra människor. Människor som hävdar att de också blivit lurade. Men varför säger de ingenting då? Varför står de inte upp och berättar vad de vet i stället för att försvinna ut i periferin och låtsas som om ingenting har hänt? Som om allt bara var en ond dröm.

Kan det vara trötthet, dåligt humör, regn?

Även om man själv har blivit lurad, har man ändå inte ett ansvar om man tidigare lockat spelare till 50/50 genom sitt goda rykte och namn?

Eller går detta utanför basic-bagen?

Jag kunde själv ha varit en del av ett pokerbolag som scammat spelare. Jag är av den godtrogna sorten och hade säkerligen varit lätt att lura i både det ena och det andra. Men om det nu (gud förbjude) varit fallet hoppas jag för min själ att jag tagit bladet från munnen och snackat ut om det – i detalj förklarat min version av det inträffade. Och på så sätt tagit mitt ansvar mot de spelare som jag lockat till sidan för att i slutändan förlora sina pengar. 

Eller vad är ett ansvar? Och när bör man ta det?

Det är, som vanligt, inte de miserabla människornas elakheter utan de goda människornas tystnad som är det farligaste. Tystnaden är inte alltid vacker och rofylld.