Just nu pratas det mest om en sak i pokerkretsarna här i Vegas. Big One for One Drop. Den sjukaste pokerturnering i mannaminne har precis startat i gång.

Som alla andra vanligt levande människor som försöker spara in två kronor på mjölken eller svär över att taxinotan blev fyra dollar över det normala är jag i grunden chockad över arrangemanget. Att lägga en miljon dollar på en pokerturnering är bortom det sunda och är svårt att fullt ta in.

Till en början kände jag nästan äckel inför hela grejen.

Men. Som alltid kan man rädda upp saker genom att kalla det välgörenhet. Att alla deltagare (48 stycken) skänker tre, fyra svenska årslöner till ett behjärtansvärt projekt som ger rent vatten till de som behöver är bra.

Och. Här i Vegas där allt onormalt blir normalt känns det inte heller konstigt att ett gäng överförmögna affärsmän och råbarkade proffs är villiga att hosta upp den där miljonen. Jag kan till och med förstå att många proffs har skramlat ihop till inträdet då alla rika amatörer höjer värdet avsevärt. Det visar dock hur abnorm denna highstakes-pokervärld faktiskt är.

Som jag brukar fråga:

Du, en vanlig Svensson, har vunnit en mirakulös chans att spela ett superhighstakes-parti. Spelbolaget som givit dig chansen har gett dig en miljon kronor att starta med. Du får behålla all vinst över miljonen, men måste spela spelet i minst fem timmar innan du får casha ut. Du har flyt som en fyrklöver och träffar varenda flopp. Efter fem timmar har du åtta miljoner framför dig . I sista handen innan du kan kliva av och säkra din framtid får du AA och höjer upp. Alla lägger sig till bigblind som helt sonlika går all in. Han täcker dig. Då han är galen och god för en miljard visar han sin hand: 88.

Synar du för att dubbla eller tar du det säkra före det osäkra, muckar handen, och tar ut dina miljoner?

Själv kommer jag att mucka hundra gånger av hundra då skillnaden mellan tio miljoner och noll är så mycket större än tio och tjugo. Jag är helt enkelt inte tillräckligt mycket gambler. Och det är väl därför jag från början äcklades av One Drop.

Alla överrika affärsmän gör väl dock vad de vill med sina pengar. För en del smärtar det lika mycket i plånboken att hosta upp en miljon dollar på en turre som för oss att köpa en trisslott.

Den som vinner skriver också in sig i historieböckerna. 48 spelare tävlar om förstapriset på 18 miljoner dollar. En turneringsvinst räcker för att toppa all-time money-list över turneringsvinster.

Det är nästan så jag hoppas att det blir någon gammal japansk hotellägare som vinner. Så man en gång för alla kan förstå att de här listorna inte betyder jota…

Nu: mot Rio. Måste se skådespelet. Hur hanterar proffsen ett sånt här inköp? Klarar de av att spela normalt? För det kommer utan tvekan killar som mångmiljardären Guy Laliberté att kunna göra. För honom är en miljon en piss i Mississippi. Det lär det inte var för pokerspelarna. De flesta har skrapat ihop stejk av andra spelare och investerare och har stora förväntningar på sig. Vågar de då ta marginella syner all in? Vågar de lita på sina reads? Jag tror inköpet kommer att gagna de rika amatörera mest.

Därför kan det här verkligen sluta hur som helst. Men hur sjukt jag än tycker att det är så kan jag inte låta bli att titta. Som på en bilolycka eller ett par groteskt för stora silikon-tuttar.

Men ändå: något vackert i botten. Friskt vatten. Liv. Och ett spel som erbjuder allt. Poker.