Seriöst. Vad händer? Läs artikeln här på AB. Kolla sedan in handen 30 minuter in i klippet. 

På ett sätt gillar jag domslutet. Och på ett annat blir jag hårt tiltad.

Efter fem dagars spel i en så viktig turnering tycker jag att det känns ok att Koroknai inte ska behöva åka ut på ett sånt sätt: ett uppenbart misstag. Som han i för sig endast kan lasta sig själv för. Men man kan ju försöka sätta sig in i hans situation. Svetten, den överväldiga ångesten. Domslutet känns helt enkelt mänskligt.

Å andra sidan. Hade jag suttit i Baumanns kläder, vilket i för sig sett väldigt konstigt ut, så hade jag nog blivit tokig. Kännt mig rånad.

Går man all in och muckar sin hand borde väl handen vara död när det finns fler aktörer i potten? Koroknai trodde nog själv att det var kört. Han gör ett oförlåtligt misstag som inte har koll på hur många spelare som är med i handen. Det är synd att man inte får se hur snabbt Baumann säger ”call”. Gjorde hon det i nästan samma ögonblick som Koroknai kastade in korten, eller långt efter att korten redan låg i mucken? Eller ska det inte behöva spela någon roll? Det är ju uppenbart att hon skulle synat med tanke på den hand och stackstorlek hon satt på.

Om man lämnar alla känslor där hän, glömmer vilken turnering det är och hur  mycket pengar som står på spel – vad är då rätt domslut?

Hur hade ni dömt?

Själv är jag bara glad att jag dömde min sista fotbollsmatch som 16-åring. Och att jag inte planerar att ta upp någon ny domarkarriär inom någon sport whatsoever. Någonsin.

För ibland blir det bara fel hur man än gör. För visst känns det konstigt att Koroknai två dagar senare slog ut Baumann på den blytunga finalbordsbubblan?

Fast jag är förstås född blödig…