Ingen ny dom i Grebbestadsmålet!
avDet blev ett västgötaklimax i frågan om huruvida pokerturneringen i det s.k. Grebbestadsmålet bröt mot Lotterilagen eller inte – målet lades ned! Skälet var att Hovrätten för Västra Sverige nyligen ”i mål 2149-11 gjort bedömningen att påståendet om brott mot Lotterilagen inte framförts inom preskriptionstiden och ogillar därför åtalet”.
Preskriberat och nedlagt, alltså, och förhoppningen om en friande dom i Hovrätten är därmed borta för stunden. Dessvärre finns det sedan tidigare en dom från 2009 i ett liknande fall som därför tills vidare får anses prejudicerande: efter ett tillslag mot en pokerklubb i Gävle konstaterade Hovrätten för Nedre Norrland i mål nr B 22-09 att ”ett icke tillståndsgivet anordnande av pokerturneringar som avser pengar eller pengars värde utgör brott mot Lotterilagen”. När de åtalade då överklagade den domen till Högsta domstolen (mål nr B 3184-09) meddelades inte prövningstillstånd, varför Gävledomen tills vidare gäller som riktmärke i ämnet.
Det är då kort sagt själva fan – jag ber om ursäkt för ordvalet, men det känns för en gångs skull passande – att svenska pokerturneringar i myndigheternas triumferande ögon formellt fortsätter att vara ett statligt monopol, och där vi fattiga, syndiga medborgare inom spelproletariatet förutsätts gråta av tacksamhet för att man i nåder från överheten i alla fall motvilligt då och då tillåter sådana på fyra geografiska platser i landet. Ska Sverige för evigt förbi en B-nation i poker? Ska vi aldrig få uppleva EPT, WPT, Unibet Open, GSOP och andra stora och viktiga event på hemmaplan, utan är vi ständigt dömda till att få hålla tillgodo med Cosmopols magra utbud?? När var senast vi hade besök vid ett svenskt pokerbord av en storstjärna som Bertrand Grospellier, Annie Duke eller Phil Hellmuth??? (Om du för en sekund tvekar, så är svaret ”så gott som aldrig”.) Jag säger som jag sagt innan: vi har de riksdagspolitiker vi förtjänar… men med tiden ska de väl ändå till sist dö ut och ersättas av en inröstad ny generation som tar begreppet ”mångfald” på allvar, och inser att utvecklingen ute i Europa håller på att springa förbi oss här hemma i vår lilla pokerankdamm.