Då ska vi se om nätet, där jag bor hos goda vänner här i Thonglor-distriktet i östra Bangkok, är tillräckligt bra för att runda av VM i mahjong nyligen i Qianjiang i Kina! Dessemellan har jag varit i Hongkong samt i Macau, men ett reportage om spelandet där får anstå till ett kommande inlägg.

Alltnog fanns svenska flaggan på väggen i tävlingslokalen, eftersom Emelie Östman och jag gjorde vårt bästa för att försvara blågult:

Alla deltagare hade fått den officiella t-tröjan från VM i present:

… men de flesta spelade förståeligt nog i outfits som representerade laget eller nationen, som t.ex. deltagarna från Singapore…

… och japanerna, vilka liksom kineserna numera försöker förknippa modern mahjong med begreppet sport för att skaka av sig ett århundrade av associationer till gambling och höga insatser:

Själv spelade jag (längst t.v.) i svart Unibetskjorta…

… om än med hoodien från Svenska Mahjongförbundet och sponsorn Mahjong Logic hängande över stolsryggen bakom mig eftersom det var varmt i lokalen. Man hade för övrigt inför detta VM tagit fram ett antal specialdesignade och vackra brickuppsättningar som vi spelade med, och notera att för ovanlighetens skull var även baksidorna graverade:

Här är en titt in i det mystiska inre av de helautomatiska mahjongborden som användes, och där en uppsättning brickor blandas om och arrangeras inuti medan man spelar ovanpå med den andra brickuppsättningen:

Statliga kinesiska televisionen CCTV var på plats eftersom mahjong är STORT i Kina; här är ett av reportageteamen, strax efter att jag blivit intervjuad via en översättare:

Och här är sekretariatet, som fortlöpande sammanställde allt pappersarbete och alla resultat:

… medan omutliga domare iförda dessa tröjor övervakade alltihop och enstaka gånger fick ta beslut motsvarande pokerns floor managers:

Borta i ett hörn fanns de pokaler, individuella och för lagprestationer, som väntade på de bästa bland de bästa:

Vid ett av mina bord under den avslutande dag 3 inträffade något jag aldrig tidigare själv sett i turneringssammanhang: en motspelerska prickade in den mycket speciella handen ”De tretton underverken” som hon vann given med!!

Den handen är en slags motsvarighet till pokerns royal straight flush, fast matematiskt ännu mera sällsynt. Den som satte handen var kinesiskan Zhong Shu:

Och i pauserna kunde vi ute i hotellobbyn se ett axplock mahjongspel ur en laddning tillhörande en bekant kinesisk samlare:

Här ett gammalt spel ur hans samling, med några speciella brickor (av ben, för övrigt) som inte finns i dagens ”standardspel”:

Efter tre dagars intensivt spel var det så dags för prisutdelning och den avslutande banketten. Först bars alla mahjongborden ut ur lokalen:

Mest hyllad uppe på scenen blev självfallet nye världsmästaren Duan Yanbin från Kina, och det var ingen diskussion om att hade inte hemmanationen vunnit både den individuella titeln och lagtiteln som nu var fallet, hade det varit en enorm prestigeförlust:

Här är han för övrigt i närbild, med sin segertrofé:

Bäste icke-kines blev japanen Kimito Kugimiya som kom femma; här i glasögon och rödorange tröja till höger om mitten på bilden, där japanska laget + lagledarna låter sig gruppfotograferas uppe på scenen:

… medan bäste icke-asiat blev André Jaïshon Balagourou som spelade för Frankrike och lyckades med att komma god nia i den stenhårda asiatiska konkurrensen:

Avslutningsbanketten blev för övrigt en glad och trivsam tillställning, med många förbrödrande och försystrande skålar:

… innan ett antal av oss nästa morgon satte oss på en inhyrd buss för att åka tillbaka till Chongqing. På vägen hamnade vi i en poliskontroll, men när polisen som äntrade bussen såg våra västerländska ansikten slapp vi ID-kontrollen och han vinkade och klev av i stället:

Som avrundning kan jag säga att det inte bara är streetgames i mahjong (se föregående rapport) som man titt som tätt springer på utomhus i Kina, utan även kortspelande och shiang ch’i (deras variant av schack, ej att förväxla med den tyska uppfinningen ”kinaschack” från 1880-talet) är i hög grad publika tillställningar med många åskådare:

Dessutom hittade jag och lagkamraten Emelie Östman, när vi i Qianjiang frågade oss fram efter mahjongbutiker, en mahjongklubb på tredje våningen i ett närliggande hotell! Hur legal eller officiell den var vågar jag inte uttala mig om, men man tvekade ett tag innan vi släpptes in dit… här är ett av borden i ett privat rum. Intressant nog spelar man i denna region med bara 108 brickor, inga drakar/blommor/vindar/årstider!

Och som avslutning en affisch i ett hörn av matsalen på Rose Plaza Hotel i Qianjiang där vi bodde, och som man surnade till över att jag fotograferade av. Undras vad man vill uppmana hotellets personal att göra, alternativt förbjuda att göra?

Kina är fullt av mysterier… i kommande inlägg blir det bildsvep från Macau, Hongkong och Bangkok!