Debatten blossar upp i kommentarsfälten under i stort sett varenda poker-artikel här på Aftonbladet. ”Varför ligger poker på sporten? Borde inte ”Skitgubbe” också göra det då?”

Men visst är det en komplex fråga. För det första bör man skilja på sport och idrott. I termen sport så innefattas nämligen aktiviteter som inte är fysiska. Och det finns även idrotter som inte kan kallas sport, typ stavgång, då det utesluter ett tävlingsmoment.

Idrott=fysisk aktivitet
Sport=tävlingsmoment

Enkelt kan tyckas. Men tydligen laddat. Det finns människor som på riktigt verkar ta illa upp om man kallar ett kortspel för sport. De känner sig personligt förnedrade då det innebär att deras cykelträning nu placeras i samma fack som något så degigt som poker. Och de känner sig bättre än så. De är så in-i-glödheta bättre än så!

Som om någon bryr sig. Egentligen. Vi lider av någon slags övergripande folksjukdom att sätta etiketter på allt. Placera saker och företeelser i egna små fack när det faktiskt krävs något mycket större för att förklara och göra dem rättvisa. Men folk MÅSTE veta vad som är vad. Och en hel del aktiviteter som innehåller ett tävlingsmoment ska tydligen betraktas som sport. Till exempel poker.

Å andra sidan måste vi då även göra det klart för oss att dataspel är en sport. Våra ungdomar kan hävda att de sportar när de låser in sig på rummet och skjuter huvudet av drakar på nätterna.

Ska vi verkligen behöva buntas ihop med sånt? För inte ska väl dödsspel få ta sig in på de rosa sportsidorna? Sida vid sida med vår älskade poker. Hur skulle det se ut? Någonstans måste väl gränsen dras?!

Seriöst Aftonbladet. Någonstans MÅSTE väl gränsen dras?! Jag står inte ut med ovetskapen om vilka som ska få vara med och trängas i mitt alldeles för trånga fack…

Edit: I övrigt har mina timmar den senaste veckan mest använts åt extra fläskig pokerkrönika, inflyttningar hos pokerproffs och twitterbråk.