I avvaktan på att den onlinepokerskandal som nu uppdagats på Svenska Spel ska utredas, kan man om inte annat så i alla fall konstatera att fusk och bedrägerier i gambling är en sysselsättning med gamla anor. Redan i en skrift från 1629 i Sverige varnar boktryckaren Ericus Schroderus för ”Falske Spelare” som ”[…] nära sig med bedrägelighe Tärningar och förteknade Kort”. Här i Norden har man i vikingagravar hittat åtskilliga tärningar med samma antal ögon på flera sidor; och på medeltiden var den lilla engelska byn Fulham vid Themsen så (ö)känd för sin tillverkning av falska tärningar i närmast industriell skala att än i dag, över sex århundraden senare, kallas sådana tärningar på brittisk spelarslang för ”fulhams” – det är sådana som avbildas här ovan. Faktum är att Shakespeare i sin pjäs ”Muntra fruarna i Windsor” alluderar på detta faktum:

”For gourd and fullam holds/And ’high’ and ’low’ beguile the rich and poor.”

(Uttrycket “gourd” var även det dåtida slang, syftande på en sådan tärning som i lönndom viktats för att slå ett högt tal.)

Två av 1900-talets mest kända fuskskandaler inträffade i det spel som på den tiden hade högst societetsprofil, och därför väckte uppmärksamhet världen över: bridge. Dessa två skandaler har gått till historien under namnen ”the Buenos Aires Affair” respektive ”the Bermuda Incident”.

Buenos Aires-affären inträffade 1965 under finalronderna i världsmästerskapet i bridge. Under en av matcherna Storbritannien-USA noterade det amerikanska laget att de två brittiska spelarna, Terence Reese och Boris Shapiro, höll sina kort så att fingrarna spretade ”på ett onaturligt sätt”. Under nästa dags match, när britterna spelade mot Italien, specialstuderade den amerikanska lagledningen britterna och kunde ”knäcka koden”, dvs koppla de olika fingersignalerna till vissa av de kort de två hade på handen. På bilden ovan ses Reese till höger och Shapiro till vänster vid bordet.

Givetvis anmäldes saken till tävlingsledningen. Efter den resulterande undersökningen fälldes de två brittiska spelarna med jurysiffrorna 10-0 av världsbridgeförbundet WBF, medan det brittiska bridgeförbundet BBL därefter inledde en årslång (!) undersökning som ledde till att paret i stället friades – en dom som än i dag ses med kritiska ögon.

Bermuda-incidenten inträffade 1975 under kvalificeringsomgångarna till lag-VM. Denna gång var det två italienska spelare, Sergio Zucchelli (till vänster vid bordet på bilden ovan) och Gianfranco Facchini (till höger), som beslogs med att under en match mot ett lag från USA ha använt “fotsignaler” – det vill saga att i kritiska lägen under budgivningen ha trampat varandra på tårna för att förmedla signaler. Efter anmälan och granskning av bevis och vittnesmål lyckades man inte komma fram till ett solklart skuldbeläggande vad gällde fusket, men det italienska paret fick en mycket skarpt formulerad reprimand och tvingades att i fortsättningen spela med ett litet kaffebord under bridgebordet för att förhindra förnyade tåsignaler. Studera bilden ovan där man ser det famösa kaffebordet, med en vit duk ovanpå, sticka fram!

Liksom i poker har det dessutom under årens lopp publicerats en handfull ”handböcker” om hur man fuskar i bridge, varav en av de mera omtalade ses här. Och nej, vi har inte sett den sista fuskaffären i spel, beklagligtvis nog. Det är bara för oss spelare att fortsatt vara på alerten, notera misstänkt aktivitet, och se upp för fifflare och andra omoraliska medmänniskor…