I ett inlägg nedan började jag skriva om fusk och fiffel i gamblingvärlden, och det är ett i det närmaste outtömligt ämne. Varför inte denna gång titta på svindlerier inom hästsporten? Där kan man nog säga att förstapriset i denna kategori skulle gå till det som kommit att kallas ”the Trodmore Races”: sannolikt den största kuppen någonsin i brittisk vadhållningshistoria, vad gäller ren oförvägenhet. Den inträffade 1898 och bedragarna bakom affären kunde kassera in motsvarande närmare 20 miljoner kronor i dagens penningvärde… genom att satsa på hästar som aldrig existerat, i lopp som aldrig sprangs, på en bana som aldrig funnits!

Vid den tiden, runt förra sekelskiftet, var det kutym att brittiska hästkapplöpningar bland annat hölls den första måndagen i augusti som är en ”bank holiday”. Svindleriet inleddes med att redaktören för ansedda tidskriften The Sportsman i slutet av juli fick en pressrelease utskriven på brevpapper av högst officiellt utseende, med avsändare The Trodmore Race Club belägen i Trodmore nere i Cornwall samt med startlistorna bifogade. Pressreleasen förkunnade att nu skulle invigningen av den nybyggda kapplöpningsbanan ske, den 1 augusti.

Problemet för The Sportsman var dock att bevaka tävlingarna, eftersom det utan tvivel skulle satsas inför dessa hos Londons bookmakers.

Detta löste sig av sig själv, visade det sig, när en välklädd gentleman med oklanderlig Oxfordaccent samma dag som brevet anlänt ”av en slump” infann sig på redaktionen, presenterade sig som ”G. Martin” och omtalade att han skulle råka ha vägarna förbi Trodmore just den helgen. Jodå, mot sedvanligt honorar hade denne gentleman inget emot att bevaka loppen och telegrafera hem resultaten. The Sportsman publicerade lättad startlistorna och strax före första loppet inkom en ström av vad hos flera stora bookmakers, som följde de odds som angivits i tidskriften.

Framåt kvällen den 1 augusti anlände telegrammet från Trodmore, med resultaten och utbetalningsoddsen. Listan publicerades vederbörligen nästa dag i The Sportsman. För Londons vadhållningskontor medförde de flesta loppen inga större överraskningar: det hade satsats på både vinnare och förlorare. I femte loppet däremot hade en häst vid namn Reaper (= Liemannen) vunnit överraskande till utbetalningsoddsen 5 mot 1, vilket kostade en bunt bookmakers oerhörda belopp.

En som tagit en av de största smällarna greps av misstänksamhet, och fann efter undersökningar via en konkurrerande tidskrift, The Sporting Life, att någon häst vid namn Reaper inte fanns registrerad. Och vad värre var – någon plats med namnet Trodmore existerade inte, än mindre någon kapplöpningsbana med det namnet.

Svindlarna bakom kuppen som aldrig någonsin klarats upp, en okänd grupp som gått till svindlerihistorien under smeknamnet the Trodmore Race Syndicate, hade helt enkelt hittat på såväl loppen som resultaten, vilket renderade dem ett angenämt netto hos Londons hårt prövade bookmakers. Det är väl också tämligen onödigt att nämna att The Sportsmans nyutnämnde lokalkorrespondent aldrig någonsin återvände till redaktionen för att kvittera ut sitt arvode.

Det är självfallet en kupp som vore omöjlig att genomföra i dagens uppkopplade informationssamhälle – där å andra sidan ny teknologi medför nya möjligheter, för erfarna bedragare. Och kanske är det också som jag skrev i förordet till min bok ”Världens största svindlare”, att tricken må bli gamla men offren är ständigt nya…