Spelbranschen – speluppfinnarbranschen i bred bemärkelse – är en tämligen speciell värld att vistas i. De personer jag möter här har i många fall en varierad och ofta intressant bakgrund; jag känner lingvister, konstnärer, advokater, showbusinessmänniskor, lärare, musiker och många andra.

Och så finns det vissa människor som jag har eller haft förmånen att vara vän med och vilka har min absoluta, totala respekt. En av dem var britten David Pritchard, född 1919 och dessvärre avliden för några år sedan: under andra världskriget var han pilot i RAF och flög livsfarliga och ”omöjliga” uppdrag i Fjärran Östern, som att nattetid, utan hjälp av radar eller modernare tekniska finesser, landsätta egna kommandoförband bakom japanernas linjer. Sedan, efter kriget, stannade han kvar i Asien och jobbade som agent inom den brittiska säkerhetstjänsten där under ett antal år, samtidigt som han delvis som täckmantel var medlem i Royal Geographic Society för sitt resandes skull. (Men aldrig att han någonsin i onödan tog upp ämnet eller skröt om det – man fick dra ur honom en och annan anekdot, och om sin tjänstgöring inom Secret Service var han mestadels ytterst diskret.) Vid sidan om yrket var han en god poker- och schackspelare; i det sistnämnda spelet vann han singaporeanska mästerskapet 1954, och det malaysiska 1955. När jag vid ett tillfälle bodde över hos honom i hans hem, spelade vi ett parti schack där han utan att anstränga sig det minsta tog mig till klippning och rakning samtidigt som vi pratade spel, inte minst mahjong som var ännu ett gemensamt intresse. Dessutom författade han ett antal böcker om olika spel, om än med tonvikten på schack. I förordet till sin ”The Encyclopaedia of Chess Variants”, som jag bidrog till, var han vänlig nog att ge mig ett speciellt omnämnande i förordet.

En annan vän jag hade glädjen att springa på i dag här på Spielwarenmesse i Nürnberg är Ivan Moscovich, världskänd uppfinnare av spel men i mycket högre grad av olika matematiska pussel. Vi har känt varandra i över tjugofem år nu, och han är ännu en människa jag respekterar djupt:

Som överlevare efter Auschwitz kom han faktiskt till Sverige med de omtalade s.k. vita bussarna, och vistades under en tid på ett sanatorium utanför Uddevalla. Vid 87 års ålder är hans intellekt fortfarande rakbladsvasst, och att sakta ned på arbetstakten är inte tal om där han numera är bosatt i Nijmegen i Nederländerna. Här på mässan lanseras hela sex nya produkter han skapat; och hans böcker om matematiska pussel, tankenötter och spel har sålts på över 30 olika språk i mångmiljonupplagor. För mig under vår pratstund visade han utkastet till sin kommande biografi:

Total respekt, säger jag ännu en gång. Ivan och jag är under vår konversation rörande överens om att spel, pussel och tankenötter och annat håller hjärnan i gång – och han är ett levande bevis på det. Om vi alla är lika skarpa i intellektet som han är, när och om vi någon gång i framtiden närmar oss de nittio, ska vi verkligen skatta oss lyckliga. Keep playing!