”No-limit 2-7 triple draw är det nya actionspelet” läser jag i en artikel på pokerlistings.se när jag denna morgon surfar på några pokersajter för att uppdatera mig, och det låter onekligen intresseväckande. Denna pokervariant är som bekant i princip mörkpoker med tre köp och fyra satsningsrundor, och där lägsta handen vinner; och tydligen är kända namn som Phil Ivey, Tom Dwan och Phil Galfond villiga att spela det på rejält höga nivåer.

Ska deuce-to seven triple draw ersätta Texas hold’em, eller för den delen Omaha? Eller ska det i stället bli nya flugan kinapoker med öppna kort som plötsligt blir the in thing, baby? Det ryktas redan att det senare spelet kommer att få en egen turnering i årets WSOP, men det får man väl tills vidare ta med en nypa salt. Och onekligen, om man tittar på det långa perspektivet, kommer och går olika varianter av poker.

En gång i världen, från 1830-talet och framåt, var mörkpoker den i princip enda form av spelet som fanns. Det är fullt logiskt att Mel Gibson och de andra i filmen ”Maverick” spelar just klassisk mörkpoker… även om man nu får bortse från anakronismen med att man ombord på flodångaren i vildavästernmiljö spelar en turnering, en företeelse som inte uppfanns förrän 1971, samt från den Hollywoodska svagheten för dramatiska händer: givetvis blir den avgörande handen för huvudfiguren en royal i spader!

På 1860-talet uppfanns så poker med delvis öppna kort, och femkorts stötpoker – som här i Sverige med tiden kom att benämnas som ”amerikansk poker” och bli betraktat som något för endast de riktigt djärva – blev ända till långt in på 1900-talet proffsens game of choice. Det är just femkorts stötpoker som spelas i filmen ”The Cincinnati Kid” med Steve McQueen i huvudrollen, och som är placerad i ett vagt konturerat 1930-tal.

Sedan undanträngdes den formen av spelet av sjukorts stötpoker, som inte förrän på 1980-talet i Las Vegas fick allvarlig konkurrens av hold’em medan motsvarande utveckling i Europa skedde först på 1990-talet. När det väl blev dags att spela in pokerfilmen ”Rounders” som utspelar sig i nutid, var det därför logiskt att producenterna valde hold’em som arena för uppgörelserna. (På ett personligt plan kan jag för övrigt sakna sjukorts stötpoker, som man hittade i snart sagt varje pokerrum i Las Vegas när jag gjorde mina första resor dit på 1990-talet; det allra första parti poker jag någonsin spelade i den staden var faktiskt $1-4 spread-limit seven-card stud, inne på Circus Circus. I dag är det i princip omöjligt att hitta den här varianten i Las Vegas.)

Men möjligen har alltså no-limit hold’em nu nått sin kulmen, och blivit så genomanalyserat i hundratals böcker och av datorprogram att spänningssökande själar börjar se sig om efter en ny arena. Kanske, som sagt. Bara en sak är säker: att förr eller senare kommer hold’em att undanträngas av något annat – det lär oss inte minst historien.

”Whist är kungen bland kortspel, och förutbestämt att under överskådlig tid framöver bibehålla denna distinktion”, skrev pseudonymen Cavendish (som i verkligheten hette Henry Jones) i sin bok ”Card Essays”, utgiven 1879. Han var då omedveten om att bridgens dråpslag redan var på väg, och oförmögen att ens kunna fantisera om vare sig canastas präriebrandsliknande framfart på 1950-talet eller om att poker lite mer än ett århundrade senare skulle ha tagit steget från sjaskiga salooner till televiserade turneringar med priser i mångmiljondollarsklassen.

Cavendish är dock varken den förste eller den siste att ha fallit i en sådan tvärsäkerhetens fälla. Liknande kommentarer har under århundradena fällts om sådana societetsframgångar och dåtida totalt dominerande innespel om pengar som quadrille, ombre, piquet osv – och vilka av dessa spelas idag i någon större utsträckning? Bland en del av bridgens hängivna utövare finner man också vanföreställningen att just det spelet representerar en evolutionens kulmen för kortspel, ovanför vilken det inte är möjligt att höja sig.

Nej, att det så småningom blir någon ny pokervariant som intar tronen är garanterat, om man ser på utvecklingen. Frågan är bara vilken… och om den redan har uppfunnits, eller väntar bakom hörnet.