Av och från: Jens Jadbäck

Då var det dags att skriva ett litet avskedsinlägg. Det här inlägget har egentligen varit klart ganska länge men det har varit många och långa diskussioner om ersättare och därefter har det varit lång väntetid på nya bylines och banner.

Jag funderade lite på vad jag skulle skriva och tog en liten promenad nedför Memory Lane och hittade en hel del intressanta gamla inlägg och diskussioner.

Redan förra våren kände jag att det började bli nog. Debatten hade gått i stå och verksamheten ”ute på fältet” hade blivit allt mer tungrodd pga ökad frekvens i tillslagen från statligt håll. Så här skrev jag i maj förra året: https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/05/jag-ar-sa-trott-dybban/

Det hela fortsätter; nu senast fick anrika (med pokermått mätt) Berga Open slå igen eftersom missunnsamheten i den svenska folksjälen fortfarande finns där som en vidrig tumör. En privatperson tipsade Lotteriinspektionen om turneringen och de kontaktade i sin tur polisen. Myndigheterna gör visserligen bara sitt jobb men denna tipsare… Det är tydligen så svårt att leva och låta leva. Men vad vet jag, kanske hade hen sina skäl? Å andra sidan har jag svårt att se vilka skäl det skulle kunna vara då denna turnering genomförs mitt ute på vischan, långt ifrån annan bebyggelse. Vidare är det inte direkt Örnligan som sitter där och kastar kort, det är småbarnsfarsor och svennebananer som dricker medhavd öl och i nio fall av tio uppskattar den sociala biten mer än själva spelet.

Fröet till Superbloggen såddes faktiskt vid denna turnering. Det var nämligen där som Dybban vann en biljett till SuperWeekend i Tallinn där vi sedermera bokstavligen talat blev insnöade. Mellan de frekventa besöken på Goodwins Steakhouse kläcktes idén till bloggen.

Åter till avskedet. Jag hade alltså tröttnat redan i våras men det fanns dock två saker jag ville göra innan jag lade markerna på hyllan. Det första var att få Svepof på fötter igen och det enda sättet var att återuppbygga förtroendet för förbundet. Revisionen av de gamla misskötta finanserna var ett måste för detta. Nu ska jag inte ta någon cred för det då jag endast agerade sammankallande i inledningsskedet utan all heder skall gå till kassören Fredrik Götesson samt revisorerna Ronnie Nestor och Stellan Andersson som lagt ner otroligt mycket tid på det här, och det utan en krona i ersättning.

Den andra delen i det här var att försöka återupprätta Svenska Mästerskapen. Med över 200 spelare nere på Malta är åtminstone jag mer än nöjd. Jag ska heller inte ta någon cred för detta då jag valde att stå utanför upphandlingen. Hela styrelsen gjorde ett bra jobb men jag vill framförallt lyfta fram Mauritz Altikardes här. Jag grillade honom rätt hårt innan jag vågade tacka ja till att kandidera med honom förra året men han har visat en handlingskraft och ett kunnande ingen tidigare ordförande ens varit i närheten av. Jag har försökt tacka honom offentligt tidigare men han är för blygsam och låter mig aldrig tala till punkt. Därför gör jag det här, i skrift, där han inte kan stoppa mig. Tack Mauritz!

Och så det som slutligen blev tungan på vågen för min del. Jag och min sambo valde att gifta oss i Las Vegas i somras. Vi tyckte att det skulle vara en fin avslutning på den här perioden i livet och ett par månader senare fick vi veta att det är dags att bli föräldrar.
Det gäller alltså inte bara mig själv längre. Hot från såväl labila privatpersoner som skjutglada myndigheter är inte längre en acceptabel vardag.

Numera jobbar jag redaktionellt med en hel del skrivande men långt ifrån spelbranschen och det känns riktigt bra. Mycket kommer att vara riktigt skönt att slippa, annat kommer man förstås sakna. Jag har fått massor av vänner över hela landet, helt vanliga pokerintresserade människor. Klyschigt så att det svider i fingrarna att skriva det men var och en av dessa har faktiskt berört mig på ett eller annat sätt. Om inte med sin vänskap så med en utdragning. Eller två. Dessa vänner tänker jag behålla och det är de jag ser som den stora behållningen från den här tiden.

Sist men absolut inte minst vill jag rikta ett enormt stort tack (och vad fan, jag bjuder på en kram också) till Dybban, Dan Glimne, DÖDARN, Ola Brandborn, Erik ”Valterego” Rosenberg och Sofia Lövgren. Tack för att jag har fått dela blogg med er! Jag kommer såklart att följa era öden och äventyr framöver.

Ok, en sak till. Jag måste givetvis tacka alla läsare som genom årens lopp har bidragit till den här bloggen i kommentarer, mail och allehanda synpunkter. Det har varit otroligt kul och lärorikt att lära känna er, även om det bara varit bakom olika alias.

Lev väl och ta hand om varandra!