Tänkte passa på att dra ett par anekdoter som kommer från vänner som är av samma tema som förra inlägget. Med andra ord situationer som kan uppstå för en yrkesman med kortlek som arbetsredskap.

En kompis, vi kan kalla honom Erik, bodde ett tag i en relativt lyhörd lägenhet. Detta leder från och till att man hör sina grannar och dom dig. Pokerspelare tendera att jobba lite annorlunda tider kontra en medelsvensson. Vilket i detta fall och säkert i många andra kan leda till pinsamheter. Personen ifråga hade för vana att knyta näven efter en större förlusthand och slå den så hårt det gick i skrivbordet. Det kunde även toppas av med någon ramsa som man hade bett barnen hålla för öronen om de hört. Grannen ifråga kom ner och knackade på Eriks dörr en dag. Han undrade lite försynt om han kunde sluta slå och dunsa i golvet. Han tyckte sig även kunna vakna upp till någon form av skrik eller svordom emellan varven.

Erik hävdar att han idag lärt sig att bli lugnare och slutat slå eller skrika vid förlusthänder. Är det akut tilt slår han istället på sitt vadderade armstöd som tillhör kontorsstolen. När jag besökte honom senast, var just det nämnda armstödet av en slump sönderslaget på ena sidan…

Nästa historia handlar faktiskt också om just nämnda Erik. Denna är dock inte så lång men ett härligt tecken på hur mycket man ingår i det sociala vardagliga livet som pokerspelare. Erik håller på att flytta ut ur sin lägenhet (kanske något beroende av förra historian, det lämnar jag till er att spekulera i) han bott i över 3 års tid. Då möter han grannen från lägenheten rakt över honom. Den äldre mannen kommer fram till Erik:

-Hej, flyttar du in eller flyttar du ut?