Efter pokerhistoriken som jag påbörjat i ”There can be only one!” samt ”En Texas Gamblers Reunion” (se inlägg nedan), kommer här del tre!

Benny Binion, som varit med på den smått nyskapande tillställningen Texas Gamblers Reunion uppe i Reno, hade redan 1946 flyttat från Dallas till Las Vegas. Eller så kanske snarare frasen ”flytt från Dallas” är på sin plats: Binion var djupt kriminell och hade då lyckats komma på kant med såväl konkurrerande gangsterbossar som delstatspolisen, i synnerhet efter att ”hans” sheriff strax dessförinnan förlorat lokalvalet.

Väl på plats i Las Vegas övertog Binion i början av 1951 Eldorado Club samt Apache Hotel i Downtown i Las Vegas, och slog ihop ställena till ett gemensamt etablissemang under namnet Binion’s Horseshoe. Och entreprenör som Benny var letade han ständigt efter nya sätt att profilera sitt kasino. Ett val han gjort tidigt var att till skillnad mot de flesta andra kasinona i det dåtida Las Vegas koncentrera sig på spelandet, i stället för att erbjuda några påkostade uppträdanden av sångare, komiker eller dansband: ”Good food, good whiskey, good gamble” var Bennys enkla men slagfärdiga motto.

En gimmick som gjort kasinot känt från 1964 och framåt var att låta rama in hundra stycken tiotusendollarssedlar mellan två stora plexiglasplattor, som i sin tur var infattade i en gigantisk hästsko i en av entréerna från Fremont Street och bevakades dygnet om av biffiga säkerhetsvakter. Att gratis låta sig fotograferas med en miljon dollar som bakgrund skulle ingå i stadens turistattraktioner ända fram till 1998 – nio år efter Bennys död – då hans dotter Becky (som ses tillsammans med Benny på bilden här) sålde hela installationen till samlaren Jay Parrino.

Ytterligare något som gett Benny Binion uppmärksamhet i gamblingkretsar var att han accepterade högre insatser än de övriga kasinona i staden. Redan när han öppnade sitt etablissemang hade han satt 500 dollar som maxinsats på sina crapsbord, tio gånger mer än någon annanstans i Las Vegas vid den tiden. Inte lång tid därefter lät han sätta upp en ljusskylt med texten THE WORLD’S HIGHEST LIMITS utanför, något som väckte respekt.

(Bara en enda gång i hela sitt liv backade Benny ur, på det sena 1980-talet när en extremrik affärsman kom in på The Horseshoe och ville spela tärning om så höga belopp att några tursamma kast skulle ha låtit affärsmannen överta kasinot. När affärsmannen syrligt frågade ”Jag trodde du drev ett no-limitställe?” replikerade Benny kärvt: ”Det trodde jag också, ända fram till nu.”)

Men det fanns en annan faktor som också spelade in. Inte långt efter att Benny Binion öppnade sitt kasino hade han arrangerat det omtalade och flera månader långa pokerpartiet mellan gentlemannagamblern Nick ”The Greek” Dandolos (bilden) och gamle barndomsvännen Johnny Moss: the biggest game in Las Vegas history, som det då kallades. När Benny märkte vilken uppmärksamhet det väckte, hade han låtit flytta bordet till främre delen av sitt kasino, nära ingångarna; och där var ibland åskådarleden djupa. Dandolos gav till slut gav upp i maj 1951, mer eller mindre bankrutt efter att ha förlorat – sägs det – någonstans mellan två och tre miljoner dollar till Moss. Och Benny kunde konstatera att dramat gett honom en hel del extrainkomster, när de som ville följa pokerpartiet också passade på att äta, dricka och ägna sig åt de andra spelen inne på Horseshoe.

Benny Binion visste alltså att det fanns ett PR-värde i poker, bara det hanterades på rätt sätt; och tillställningen i Reno hade nu visat sig vara publikdragande. Benny diskuterade till och från saken med sin son Jack, och de var överens om att något liknande denna Texas Gamblers Reunion nog kunde vara något att satsa på. I februari 1970 ringde Benny upp Vic Vickrey borta i Reno, och fick då veta att Tom Moore inte hade några planer på en ny Reunion på Holiday Hotel & Casino. Det som av Binion sågs som det viktiga – att det hela kommit att fokusera på poker – sågs av Moore som en nackdel, eftersom spelet på annat som craps och blackjack och som Moore hoppats tjäna stora pengar på hamnat i bakgrunden. Dessutom kontaktades Binion i samma veva av en av dem som varit med året innan i Reno: Jimmy ”The Greek” Snyder (jo, samma smeknamn som Dandolos), som erbjöd sig att gratis promota ett liknande event på Horseshoe.

Benny hade stort förtroende från Snyder, om än denne var från Ohio snarare än Texas. Snyder (bilden) var en bookmaker med rykte i hela USA, inte minst för en uppmärksammad serie artiklar i ansedda tidskriften Sports Illustrated. Han hade under 1960-talet lämnat sina maffiakontakter bakom sig, bosatt sig i Las Vegas och blivit ”legal”. Där hade Snyder dessutom börjat skriva om sportvadhållning i dagstidningen Las Vegas Sun, samt startat ett företag för att syssla med public relations som då var något relativt nytt. Snyder var också ute efter publicitet för egen del, och det hela resulterade i ett avtal mellan Snyder och Binion: Snyder skulle organisera och promota det tilltänkta pokerarrangemanget samt stå som officiell värd för det, medan Benny skulle hålla med bord, stolar, marker, kortlekar och dealers, samt stå för gratis mat, drinkar och husrum åt de journalister som dök upp.

En liten men viktig detalj återstod: Binion’s Horseshoe hade just då faktiskt inget pokerrum! Det löste Benny genom att ta i anspråk ett utrymme på andra våningen som dittills varit reserverat för baccarat. Efter det kunde Binion och Snyder gemensamt bjuda in, per post och telefon, till det första ”World Series of Poker” någonsin i maj 1970. Det grandiosa WSOP-namnet hade de kommit på genom att låta sig inspireras av den motsvarande amerikanska ligaserien World Series of Baseball.

Självklart infann sig Bennys gamle barndomsvän Johnny Moss på nytt, tillsammans med ett veritabelt uppbåd av dåtidens pokerstjärnor: Puggy Person, Doyle Brunson, Jack Straus, Jimmy Casella, Sailor Roberts, Amarillo Slim, Bill Boyd, Crandell Addington, Curtis ”Iron Man” Skinner, Titanic Thompson och ytterligare tjugosex erkänt skickliga spelare, om än inte alla hade poker som exklusivt yrke. Det fanns inget som helst schema, utan under tio dagars tid utmanade man varandra i cashgames dygnet om, i varianter man helt enkelt kom överens om vid bordet: sjukorts stötpoker, lowball, mörkpoker, hold’em och så vidare. Dessutom var välkomnandet frikostigt, eftersom Benny var personligen bekant med de flesta av spelarna – och skillnaden mellan de skumma bakgatslokaler de mestadels var vana vid, och den avslappnade, välupplysta och offentliga kasinomiljön, var himmelsvid.

Här ovan ses den officiella PR-bild som Binion’s Horseshoe påpassligt nog lät ta, i samband med avslutningsceremonin när det bjöds på en överdådig ”Las Vegas steak dinner” i restaurangen The Sombrero Room. Mannen i mitten i den vita kostymen är skådespelaren och sångaren Chill Wills; till vänster om honom ses Johnny Moss; och stående snett till höger om Wills i bilden, i vit hatt och slips, är Benny Binion. Under middagen fick nästan alla någon form av improviserad utmärkelse, som framgår av de många pokalerna på bordet: så till exempel utsågs Jack Straus till ”den mest sympatiske spelaren”, medan Curtis Skinner och Doc Green – de enda två amatörer som vågat sig på att infinna sig – hedrades som ”Nonprofessional Champions”.

Som avslutning inför PR-bilden bad, enligt en ofta traderad och eventuellt också sann historia, Bennys son Jack Binion alla att rösta på vem de ansåg vara den bäste spelaren av de närvarande. Alla röstade på sig själv (!), med undantag för Amarillo Slim som vägrade rösta och högljutt motiverade det med orden ”We played for a lot of money and that was the vote”.

Jack förfinade nu sin approach, och bad alla att rösta på vem som var den näst bäste spelaren. Då fick man fram en vinnare: Johnny Moss, som utöver sina två andra utmärkelser som ”Best All-Around Hold’em Player” och ”Deuce-to-Seven Lowball Champion” nu under applåder gavs en silverbägare med inskriptionen ”World Champion Poker Player”.

Det första WSOP någonsin hade sett dagens ljus – men än hade inte turneringskonceptet fötts, det skulle dröja ytterligare en liten tid…

Den fjärde och avslutande delen kommer snart!