Lotta på Bråkmakargatan
avDe flesta av er känner nog redan mig men för ordningens skull så kör vi en snabb presentation. Tvåbarnsmamma, jobbat med poker sedan våren 05, gjort lite drygt 70 EPT:er och de flesta andra stora turneringar runt om i världen men aldrig spelat själv förutom sidoevent. Jag upplevs nog som allmänt förvirrad men alltid glad för jag är nästan alltid glad. Ja, om inget gör mig arg, då skäller jag. Oftast högre än andra. Men jag skäller mycket mer än vad jag bits. Vad som gör mig arg? Orättvisor. Det är typ det. Jag älskar det mesta. Jag hatar aldrig. Ibland älskar jag inte men hata känns de som att det redan är för många som gör runt om i världen.
Jag brinner för den fria viljan, jag är sjukligt liberal till precis allt, jag tycker att vuxna människor ska få göra som dom vill och säger någon åt mig att jag inte får blir jag en rödhårig, 32-årig version av Lotta på Bråkmakargatan. Jag gillar att röra om i grytan men inte att trampa folk på tårna…om jag inte tycker de förtjänat sig en skopa. Då kan jag gärna ta ett par extra kliv men det händer väldigt sällan.
Jag brinner för livepokern. Framförallt för den i Sverige men hela Skandinavien egentligen. Att vi pokerspelare ska kunna gå och spela precis på samma sätt som jag som bridgespelare kan gå ner och lira lite givar i någon partävling på S:t Erik eller lira en seriematch i backgammon. Varför det inte är på lika villkor? För att en kung på 30-talet tyckte om bridge och gjorde ett undantag i lagen. Ja ni hör ju själva hur förlegat det är. Jag ger mig inte förrän en av två saker händer och det är att bridge också blir olagligt (och jäklar vilket liv det kommer att bli på min farmor och hennes väninnor…tro mig det vill ingen politiker) eller att turneringspoker på klubbnivå jämställs och kan tas från källarlokaler upp i finrummen. Sen är jag nöjd. För den här gången 😉
Just nu tog jag en paus från Premier League Poker VI-streamen för att vika tvätt men som med allt tråkigt så hittade jag något roligare att göra…blogga här! På torsdag morgon drar jag till Dublin för att kolla in NM. Ska bli ofantligt roligt att träffa mina norska vänner men den som jag glädjer mig allra mest att se är Thor Hansen. Min mentor sedan jag kom in i pokervärlden. Jag vet faktiskt inte hur jag hade klarat mig i alla år utan hans kloka ord.
Heja Norsk Pokerförbund som har årsstämma på fredag! En grym interimsstyrelse som jag hoppas och tror blir invald. Sigurd i spetsen. En grym turneringsspelare (vann bla ett WSOP-bracelet 2010) och en man med mycket vettiga åsikter. Synd att jag inte får rösta men hoppas de låter mig vara närvarande.