EDIT: Då tekniken dessvärre ännu inte är på plats, kommer Jimmys premiärinlägg med bistånd av mig här. /Dan G

 

Ja, då har man på något sätt hamnat här, glädjande nog ska kanske tilläggas. Jag har genom åren då man levt och andats poker lärt känna en hel del profiler som numera går att kalla goda vänner. Bland dessa finns bland andra Dan Glimne som man nu återigen får lov att kalla kollega. För både jag och Dan representerade (Dan gör det fortfarande) Unibets Pro Team för något år sedan.

Via den chansen man får då man representerar en sajt, ökar även möjlighetens till att pröva ”livevingarna”. Jag har väl inte kuskat runt i allt för stor utsträckning på touren. Eller rättare sagt, jag har åkt runt på mycket men inte spelat särskilt många events. Jag kan bocka av enstaka WPT, EPT, WSOP osv men ingen märkvärdig volym. Min största cash, och det överlägset, är min vinst i Unibet Open för ett par år sedan. Vinna en liveturre är en speciell känsla man får ställa sig tacksam för att man fått uppleva. Ja, för det är inte mitt ”bread and butter” så att säga. Så där 99,9% av mina uppskattningsvis 3 miljoner spelade händer har klickats in framför en dator.

Onlinelivet startade för cirka 6 år sedan. Efter ett dåligt avlönat callcenterjobb men ett brinnande pokerintresse ledde det ena till det andra och en dag satt jag där med ”pokerspelare” på mitt cv.

Tiden online för 6 år sedan var lite annorlunda gentemot idag. Till att börja med fanns inte micronivåer. Åtminstone inte dit jag lyckades navigera mig vid 19 års ålder. Jag fastnade på något b2b-skin och gjorde 20-50€ insättningar. Lägsta nivån som erbjuds var NL50, så mina stackars få big blinds åkte snabbt fram och tillbaka. Utan vidare stor kunskap, mer än den man fått på håltimmen i skolan, lyckades jag på något sätt vinna.

En ganska viktig faktor var givetvis mängden fisk kontra regs. Idag är det mer regel än undantag att där finns på sin höjd en fisk per bord. Back in the days var garanterat motsatsen inte alldeles ovanlig. Detta påskyndade givetvis min egen utveckling och framförallt hur snabbt man kunde avancera i stakes.

Till dagens dato spelar jag alla stakes ner till NL400. Mycket med tanke på hur sällsynta höga games blivit sista åren. Vill man få in volym måste man helt enkelt spela lägre. Det finns inte lägre möjlighet att sitta och mangla fem bord NL5k, plocka fram kollekthåven och tro att morgondagen ger dig samma möjlighet.

Kanske låter det lite som domedagsprofetia men detta är väldigt koncentrerat till de allra högsta nivåerna.

Nog om det, jag är nyligen hemkommen från Thailand där semestern tillbringats med diverse legender i form av bland annat ”övningen”, ”kungkroon” och kanske mest aktuell Adrian Bussman. För er som inte sett det var ju nyligen Svenska Spels egen Carina Berg, Simon ”Dybban” Lindell, ute på äventyr i Ludvika hos just ovannämnda pokerauktoritet

http://www.youtube.com/watch?v=_4M31pYXxoc

På de något varmare breddgraderna befann vi oss nästan 3 veckor. Vi tänkte iaf oss det från första början. När vi sen åkte och mitt i semestern insåg att februari endast hade 28 dagar fick man snällt åka hem efter 2,5v.

Därefter stod siktet mot Paris. Där var det tänkt vi skulle få se Zlatan triumfera vidare till en kvartsfinal. Nu lyckades han som ni säkert vet få en avstängning i första mötet. Detta dessutom i 90e!! Wp. Hur som haver åkte vi sedan hemåt, eller iaf nästan. Vi landade i Köpenhamn, där det råkade vara så smart att dag 1a av Unibet Open var dagen efter CL-matchen i Paris. Som man nästan kunde gissa sig till tog många chansen att spela ett UO så nära hemmaplan. Eventet blev översålt, och hade garanterat kunnat sälja ut 50-100 platser till. Ingen större lycka för vårt gäng, dock blev det svensk seger. Alltid skönt att slippa se danskarna vinna 🙂

Det som sedan finns hugget i sten för framtiden är en vegasresa som kommer att äga rum under maj till juli. Det blir fjärde gången jag besöker syndens näste som snart går och blir ens andra hem. Detta kommer dessutom vara den längsta visiten i Nevadaöken för undertecknad. Den stora anledningen till att vi åker så tidigt är att min gode kamrat Emil Ohlsson lyckades med konststycket att vinna WPT:n nere i Köpenhamn. I vinsten ingick också ett inköp till WPT-finalen på Bellagio på 25 000$.

Och här några bilder från Thailand och Paris!

Väl mött tills nästa tillfälle!