Nästkommande historia handlar om en person som spelade mycket heads-up. Denna spelform leder ofta till att man behöver vänta mycket framför datorn innan någon faktiskt sätter sig. Sätter sig sedan någon är det väldigt ofta någon ”reg” som är ointressant att möta. Tittar istället en fisk in, är det dödssynd att lämna bordet innan han lämnar först.

Kroppen är byggd på så sätt att stoppar man in något behöver det komma ut en annan väg (eller samma om det vill sig illa). I detta fall var det lyckligtvis bara vätska som ville ut. Hur som helst sprang fisken något osannolikt bra, timme efter timme. Personen som vi kan kalla Kristoffer inser att detta inte kommer hålla. Skulle han chansa på att skriva ”brb toilet” i chatten kanske han förlorar chansen att spela mot honom, och därtill hans pengar. Fisken vill ju såklart spela hela tiden, han skiter mest troligt i vem han för stunden möter. Kristoffer inser detta och funderar en stund. Framför sig ser han sin nyss uppdruckna colaflaska. Han lägger ihop 1+1 och vips är han inte längre kissnödig! Det glamorösa pokerlivet 🙂

 

Att dygna är ett relativt vanligt fenomen som pokerspelare då och då tar till. Främsta anledningen är att vända rätt på en väldigt sargad dygnsrytm. Jag personligen hade t.ex. under fyra dagars tid haft följande tider då jag steg upp. 17.00, 00.00 , 08.00 och 03.00. Otroligt märklig tider, vilket är en konsekvens av att man sällan är ordentligt trött och i långa stunder ”behöver” sitta uppe och spela otroligt länge. Dessutom har jag fått något som kallas sömnparalys detta ett led av dåliga tider och oregelbundna tider då sömmen normalt borde infalla. Detta hjälper knappast i processen då John Blund ska konsulteras.

Hur som helst, jag hade suttit uppe länge och spelat. Grannarna hade sedan länge diskat tallriken från frukostgröten och begett sig iväg till jobbet. Jag satt och stirrade in i skärmen och insåg att klockan var för mycket för att gå och lägga sig. Jag bestämde mig då för att vända på dygnet genom att vara uppe några timmar till. Man tvingar då sig uppe så länge det bara går även fast sista timmarna kan vara rejält svåra att hålla ögonlocken öppen. Är man uppe 30-36h brukar det falla relativt bra ut när man sedan vaknar upp. I mitt fall hade jag vaknat vid 12.00 tiden denna dag och behövde såldes vara uppe iallafall 33h för att hamnar någorlunda bra i sömncykeln. Helt tokförstörd traska man in i sängen och ramla ihop likt det gamla träklosspelet Djenga. Jag hann iallafall tänka att alarm ska hur som helst vara onödigt att ställa. Well, 16h senare tyckte jag inte likadant. Vakande upp vid 13-tiden dagen… FML.