Robert Lux’ inlägg nedan, ”Tiltens nödvändiga skärseld”, får mig osökt att tänka på en klassiker bland gamblinganekdoter:

 

Gamle Charlie har varit en inbiten spelare hela sitt liv – gulat och varit rik omväxlande, men likafullt vigt sin existens sedan tonåren åt hasard och vadhållning. Nu står han denna eftermiddag på sin ålders höst vid kapplöpningsbanan, och har satsat sina sista pengar på en outsider med höga odds. Just som hästarna svänger in på upploppet sätter outsidern in sin spurt, går förbi den ena konkurrenten efter den andra, och når till sist fram till täten och ligger nos vid nos när mållinjen närmar sig. Charlie är så tagen av upphetsningen och sitt skrikande för att heja på sin outsider… att han får en hjärtattack och segnar ned död.

När han kommer till någon form av medvetande igen ligger han på en brits, naken i ett litet rum. Han ser sig omkring bland de kala väggarna, upptäcker en vit, enkel särk som hänger på en krok och tar den på sig – och upptäcker till sin förvåning att intill på ett litet bord ligger en hög med spelmarker. Eftersom särken har fickor, fyller han dessa med markerna. Charlie får syn på en dörr i en av väggarna, öppnar den… och upptäcker till sin oförställda häpnad att han kliver rakt ut i ett gigantiskt kasino, fyllt av action, bord och spelautomater och andra som myllrar omkring i vita särkar precis likadana som den Charlie har på sig.

Rusig av glädje kliver Charlie fram till närmaste roulettebord och börjar satsa på sina favoritnummer – och varje gång trillar något av dem in, medan han jublar högt. Efter en kvart och dignande av tyngden av markerna i fickorna på särken går han vidare till ett crapsbord och börjar satsa på Pass. Ännu en gång har han en sanslös tur, och tärningarna trillar rätt varje gång.

Samma sak vid blackjackbordet, när Charlie går dit i stället; gång på gång står hans hand medan dealern antingen spricker eller får lägre. Charlie börjar tycka det är lite enformigt, medan markerhögarna bara växer och växer framför honom. Det är inte bara enformigt, utan till och med… tja, Charlie börjar känna sig uttråkad, trots att han lite längre bort i detta gigantiska kasino skymtar sportsbooken där skärmarna flimrar med feta, frestande överodds.

Han ser sig omkring, och en bit bort står en… varelse? som ser ut att ha någon form av officiell uniform på sig. Charlie signalerar till blackjackdealern att han strax kommer tillbaka, och genom trängseln av andra människor i vita särkar med växande markerhögar framför sig banar han sig fram till den i uniform och ropar för att överrösta oväsendet: ”Jag ska erkänna att jag faktiskt inte hade föreställt mig himlen just så här!”

Varelsen tittar tillbaka på honom med uttryckslös blick, och säger sedan med stillsam stämma:

”Åh – vad får dig att tro att du hamnat i himlen?”

 

Och så är det nog; må så vara att vi hatar de gånger när poker- och gamblinggudarna hånflinar oss i ansiktet och tilten väntar om hörnet… men hur skulle vi utan de erfarenheterna kunna till fullo njuta av de gånger då framgången i stället fyller oss med lycka, mitt i livets bergochdalbana?