Då och då – eftersom jag genom samtal och kommentarer här vet att ni läsare har ett betydligt bredare intresse för spel än att enbart läsa om poker – gör jag en dykning ned i den rika och fascinerande gamblinghistoriken, och berättar om sådant som makabra lotterier…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/10/spel-med-livet-som-insats/

… om hur onlinespelandet föddes för 135 år sedan…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/01/grattis-pa-fodelsedagen-onlinespelandet/

… om Nordens högsta insats genom tiderna i ett tärningsparti…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/08/nordens-hogsta-tarningsspel/

… och om det värsta svindleriet någonsin inom hästsporten:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/02/spelfusk-del-2-loppen-som-aldrig-sprangs/

… samt mycket annat med! Och för en tid sedan fick jag under en diskussion frågan om vilket som är mänsklighetens allra äldsta kända spelföremål. Faktum är att det finns ett möjligt svar på den frågan, även om osäkerhetsfaktorn är påtaglig.

Spelandets allra yttersta ursprung, anser man inom antropologin, hänger ihop med divination – alltså de ritualer vi människor under tidsåldrarna utvecklat för att försöka förutspå framtiden. Ordet divination är latin, betyder ordagrant ”gudomlig ingivelse”, och syftar på allehanda ”metoder för att avslöja dold kunskap”. I begreppet ryms även mycket av vidskepelse och självbedrägeri som visat sig inte klara ens ett uns av vetenskaplig granskning, som astrologi, tarotkort, kristallkuleskådande och kiromanti, dvs att spå i handen!

För att komma till spelandets allra yttersta ursprung måste vi alltså förflytta oss sådär 100 000 år tillbaka i tiden, till den mänskliga historiens gryningsdimmor på den afrikanska savannen. Varsågod och ta plats i tidsmaskinen!

Världen är ung då och där, och full av mysterier och frågor: Varför åskar det? Vad är regnbågen för något märkligt i skyn? Blir det någon jaktlycka i morgon? Det är inte att undra på att religionen uppstår; världen måste ju styras av gudar och andra osynliga makter. Men hur tar då våra förfäder reda på vad dessa makter egentligen vill? Och hur blidkar man dem för att få framgång och jaktlycka?

Det är här som divinationen uppstår. Våra förfäder och anmödrar utvecklade med tiden olika procedurer för att försöka blicka in i framtiden och skaffa sig kunskap, sådan den nu uttolkades för dem. Man studerade fåglarnas flykt på himlen samt stjärnorna och planeterna på nätterna; man slaktade djur för att studera hur deras inälvor såg ut; och – här kommer det – stammens schamaner började kasta olika föremål på marken för att observera hur de föll. Och där, just i den sistnämnda ritualen, föddes grunden till det allra första spelandet.

Med tiden, anser antropologerna, blev detta kastande av föremål alltmer ritualiserat – för naturligtvis är det inte så enkelt som att om ett föremål som kastas landar med ”framsidan” upp betyder det en sak, medan om ”baksidan” kommer upp betyder det en annan. För dessa våra förfäder handlade det om komplexare sammanhang än så: att oftast kasta flera föremål samtidigt, och att studera och uttolka hur de föll i relation till varandra och vilka mönster de då bildade.

Och som en följdprocess, anser antropologerna vidare, uppstod så både hasardspelandet och brädspelandet: hasardspelandet genom att stammens medlemmar började att först gissa, och sedan ”slå vad” med varandra om vilken sida som skulle komma upp nästa gång; och de första brädspelen genom att man när man ville kasta flera gånger i följd måste hålla reda på resultaten, och därför markerade en ”bana” i marken, stack ned en pinne och sedan efter hand flyttade den för att hålla räkningen… varpå världens första spelpjäs hade sett dagens ljus.

På bilden här nedan ser du vad som kanske, k-a-n-s-k-e kan vara människans äldsta bevarade spelrelaterade föremål när man inkluderar föregångarna som kastades på marken, eller på djurhudar eller något annat, och av religiösa och magiska skäl: den så kallade Blombosstenen, daterad till en ålder av cirka 77 000 år. (Jag har själv tagit bilden på Izikomuseet i Kapstaden. Notera av den lilla skylten att stenen på bilden är en noggrant handgjord replika; originalet anses för värdefullt för att ställas ut.)

Tillsammans med en handfull primitiva verktyg och några andra föremål hittades den stenen år 2001 i Blombosgrottan som ligger i Sydafrika. Dessa fynd utgör faktiskt de allra äldsta kända kulturella föremålen som tillverkats av mänsklig hand, och beträffande vad just Blombosstenen använts till kan man bara spekulera; men en inte orimlig gissning är att den snidats och dekorerats med olika streckmönster på sidorna just för att vara ett kastföremål som använts i religiösa sammanhang. Om detta stämmer är den stenen en föregångare till dagens tärningar, som ju uppfanns för cirka 5000 år sedan i Mellanöstern, samt till i princip alla andra spelföremål!

Än i dag lever seden kvar – i många kulturer, i flera världsdelar – att kasta föremål i olika religiösa och ockulta sammanhang, och att med ledning av ”resultatet” och via diverse rituella system försöka tolka innebörden. På den här svartvita bilden ovan ser du en sangoma, en ”häxdoktor” eller schaman inom zulufolket i Sydafrika, omgiven av ett antal av de kastföremål av trä och ben och annat som han använt i sina ritualer; bilden är tagen ur en bok skriven på 1950-talet, av en brittisk läkare som då under många år arbetat på olika håll i Afrika söder om ekvatorn. Sådana rituella kastföremål kallas för övrigt för mathambas på zuluspråket.

Och på bilden här närmast ovan ser du ett fullt ”modernt” sådant kastföremål, ett skulderblad (från en säl?): en mathamba som jag fick tillåtelse att fotografera när jag under min rundresa i Sydafrika för några år sedan, i syfte att jaga just kastföremål och andra relaterade spelobjekt till mina samlingar, bland annat besökte en kvinnlig sangoma i den lilla kåkstaden Mfulanwazi Township utanför Hout Bay en bit söder om Kapstaden. Hon förvarade det utomhus uppbundet i ett träd, men var ovillig att berätta exaktare om hur hon använde det, utöver mycket vaga ordalag, och ville inte bli fotograferad själv. Nå, ämnet religion kan vara mycket känsligt!

Då har du fått ett mysterium avslöjat, och som du kanske undrat över: hur vi människor en gång ”uppfann” spelandet. Det är alltså en bortåt – eller kanske mer än – 100 000 år gammal kulturell sedvänja, utövad än i dag och med sitt ursprung i schamanernas religiösa och magiska ritualer på den afrikanska savannen. Och det fascinerande är att ur bruket att kasta dessa dekorerade stenar, benbitar av djur, träföremål och mycket annat för att sedan försöka tolka resultatet, har ALLT vårt efterföljande mänskliga spelande sedan uppstått i en lång, slingrig och väl förgrenad utvecklingskedja: spelkort, schackbräden, lottsedlar, roulettehjul och i förlängningen de neonglittrande kasinona i Las Vegas och Macau. Våra förfäder som en gång kastade sina benbitar intill lägerelden kunde garanterat inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig den globala industri som den ritualen skulle ge upphov till, tusentals generationer längre nedför tidens ström.

Dessutom brukar det för de flesta komma som en överraskning, att spelandet ytterst har samma rötter som religionen och filosofin. Det överlappar alltså ett av mänsklighetens eviga spörsmål: vem eller vad styr våra öden? Den professionelle pokerspelaren i kolsvarta Ray-Bans och den milt leende församlingsprästen i stärkkrage har därmed förvånansvärt nog yrken som på håll är besläktade med varandra, långt där borta i fjärran i historiens gryningsdimmor; dessutom du kanske borde behandla tärningarna i ditt yatzyspel med mera respekt, de härstammar ju från vad som en gång var ett av gudarnas verktyg för att kommunicera med oss människor… och vare sig du spelar ett sällskapsspel med dina vänner, eller grindar online vid pokerborden, upprätthåller du därmed på sätt och vis en ritual som ytterst har ett religiöst ursprung.

Det tål faktiskt att tänka på – och nog svindlar väl tanken en smula?