Nyligen skakades Svenska Spel av en skandal, och stängde av 14 spelarkonton efter starka misstankar om att s.k. botar – mjukvaruprogram – hade härjat på deras onlinepokersajt.  Och det var som bekant inte på något sätt en nyhet i sig, utan pokerbotar har avslöjats förr på andra sajter.

Detta krig mellan spelarrangörer och ohederliga spelare har pågått sedan feniciernas och romarnas dagar; det är bara uttrycken och verktygen som ändras med tiden. Den nya högteknologin har självfallet bjudit på nya möjligheter för individer med tänjbar moral. Och sedan jag för två år sedan inhandlade mitt livs första robot – en maskin som på egen hand ska klippa gräsmattan i de här idylliska villakvarteren – har det fått mig att i förlängningen filosofera över framtidens livepoker. Det robotinköpet utgjorde för mig en slags milstolpe i livet, liksom den första mobiltelefonen och den första datorn för mig: samma teknologi som hade fått mig bränd på bål på medeltiden, köpte jag alltså över disk hos min vänlige lokale handlare.

Jag funderar därmed på hur världen ändras, som den alltid har gjort. För åttio eller hundra generationer sedan fick den genomsnittliga människan under sin livstid uppleva hur möjligen EN större teknisk innovation slog igenom under hans eller hennes livstid: som till exempel konsten att tillverka papper. Inom krigföringens mångtusenåriga historia räknar man med på sin höjd ett dussin innovationer som på allvar ändrat hur vi utkämpar våra konflikter. Ett oväntat exempel: stigbygeln, som tillät ryttare att inte bara rida längre och snabbare än tidigare utan också att kämpa betydligt effektivare med svärd, spjut och pilbåge från hästryggen.

Vissa historiker har pekat ut denna till synes enkla uppfinning, stigbygeln, som grunden för feodalismens uppkomst: den möjliggjorde en drastiskt ökad skillnad i slagkraft mellan kavalleri och infanteri, och lade därmed grunden till en beriden krigarkast (adeln) som långt effektivare än tidigare, med våld, kunde härska över samhället.

I dag däremot haglar nya innovationer över oss: kinetiskt aktiverade spel, DNA-identifiering, GPS-navigering och annat. Och robotar är på väg att göra sitt intåg på bred front, av vederhäftiga böcker, doktorsavhandlingar och nyhetsartiklar att döma. En av de drivande krafterna därvidlag är de militära behoven, i stater världen över.

Längst fram ligger inte oväntat USA:s krigsmakt, som redan i dag ända nere på grupp- och plutonsnivå använder sig av samverkan med mobila robotar i Irak och Afghanistan för närområdesspaning, bombröjning och annat. Högre upp på den strategiska nivån finns bland annat kryssningsrobotar, som när de väl avlossats följer floder och dalgångar på låg höjd för att undvika radar, och femtusen kilometer bort själva kan navigera sig fram inte bara till rätt byggnad i rätt stad, utan också träffa rätt fönster på rätt våning där. Här är en rysk kryssningsrobot:

Men vilken koppling har då denna robotrevolution till framtidens poker? Jo, många av de ”accessoarteknologier” som kommer till användning på och i robotar, kan också användas av och i den mänskliga kroppen – och på sikt kommer dessa att få den diskussion vi då och då hittills haft om solglasögons vara eller icke vara vid pokerbordet, att framstå som skrattretande oviktig.

All denna nya teknologi är alltså av stort intresse för militärer, men håller också snabbt på att få spridning inom den civila sektorn. Ett exempel är de cochleaimplantat som varje år opereras in på människor som fötts döva; dessa implantat omvandlar ljud till elektriska signaler, som sedan direkt matas in i kroppens nervbanor i innerörat varpå hjärnan med träning lär sig att tolka dem som just ljud. Ett annat exempel är de robotproteser som numera ersätter armar och ben som fått amputeras; dessa har utvecklats långt bortom de träben och stålkrokar som inte bara förekommer i Pirates of the Caribbean-filmerna utan också faktiskt använts i verkligheten. Robotproteserna, ett forskningsområde där Japan ligger i framkant, är programmerade att bland annat snabbt svara mot i vilken takt människan avser att gå, eller att automatiskt böja sig när människan skiftar sin viktfördelning.

Men dagens teknologi handlar inte bara om att ersätta det som gått förlorat, som hörsel och rörlighet, utom även om att – vilket på sikt kommer att bli viktigare – lägga till sådant som inte tidigare existerat. Det Floridabaserade företaget VeriChip har till dags dato sålt HIRFID-mikrochips (”human-implantable radio-frequency identification”) till över femtusen vaktbolag och regeringsorgan världen över: mikrochips som opereras in under huden och identifierar vem du är i säkerhetskontroller och i andra sammanhang.

Även civila företag har utnyttjat sig av den teknologin: Baja Beach Club, en av Barcelonas hetaste nattklubbar, är en av VeriChips kunder och de VIP-klienter som låter ett sådant chip planteras in kirurgiskt – givetvis en statussymbol – behöver sedan inte stå i kö, och behöver inte ha kontanter eller kreditkort med sig. Räkna med att i sinom tid få se samma sak på klubbarna vid Stureplan i Stockholm! Samma typ av mikrochipimplantat har också använts av vapenföretaget FN Herstal, för att tillverka handeldvapen som bara kan avfyras av en person som har matchande identifikation inopererad i handflatan.

Och säkert är vi bara i början av denna utveckling. Varför skulle vi till exempel nöja oss med att se världen som vi gör, när framtidens implantat skulle kunna låta oss se även i infrarött och ultraviolett?

Det som pågår i laboratorier, just nu i detta ögonblick, ger skrämmande – eller löftesrika, beroende på hur man ser saken – visioner om vad vi kan vänta oss i framtiden. Kommer du ihåg hur rollfiguren Trinity i filmen Matrix mitt under pågående strid direkt till hjärnan laddar ned kunskap om hur man flyger en helikopter? Inledande forskning beträffande hur sådant skulle kunna gå till i praktiken pågår faktiskt redan inom DARPA, Defense Advanced Research Projects Agency inom det amerikanska försvarsdepartementet, och det forskningsprogrammet har namnet AugCog (för ”augmented cognition”, förstärkt varseblivning). Welcome to the future, baby…

Låt oss se sanningen i ögonen: all denna teknik som redan finns, all denna militära och civila forskning som just nu pågår kommer någonstans, någon gång att spilla över in på pokerns område. Hur skulle du stå dig om din motståndare hade på sig dolda sensorer samt ett par (sol)glasögon där hon på en display på insidan kunde fälla upp kontinuerlig information om förändringar i din puls, kroppstemperatur och svettning?

Du kunde lika gärna vara kopplad till en lögndetektor. Eller om han hade en mikrodator som från en diskret visuell inputsensor i till exempel ett halssmycke lika kontinuerligt gav honom information via innerörat om pottodds och stapelstorlekar, och föreslog olika moves? Eller via ett implantat och samma inputsensorer hade tillgång till motsvarande information som Pokertracker och Poker Office har, alltså att kontinuerligt vid livebordet få registrerat statistiken över till exempel hur ofta du lägger dig före floppen, och hur du reagerar på kontrahöjningar efter turnkortet? Vem ska i framtiden anförtros med att hålla efter ett sådant beteende vid livepokerborden? Vilka frågeställningar kommer egentligen ett internationellt pokerförbund att ställas inför om tio eller tjugo år?

Inför en sådan ”förstärkt” motståndare vid pokerbordet skulle du säkert känna samma egendomliga känslor som neandertalarna en gång måste ha upplevt, den första gången de såg cro magnon-människorna komma vandrande in i dalen med sina högre pannor, bättre byggda kroppar och överlägsna teknologi. Välkommen till livepokerns framtid, som sagt; den väntar runt hörnet, bara några år bort.