Att det varit brist på inlägg från mig under helgen beror på att jag varit i Wien på en liten minisemester – så det här får bli ett kombinerat rese- och pokerreportage! Och nog är det väl lätt att bli förälskad i en stad där man stolt visar upp att man är hovsockerbagare till yrket?

Hotellet jag valt att bo på var nyöppnade Palais Hansen Kempinski, vilket jag efter min vistelse totalt kan rekommendera för bekvämlighet och diskret men samtidigt förstklassig service:

… för att inte tala om den mat man kunde tillhandahålla i restaurangen i anslutning till lobbyn: inte många andra ställen jag bott på där äkta champagne ingick i frukosten…

Givetvis fick det bli ett besök i den magnifika gotiska katedralen Stefansdomen i centrum:

Att promenera längs Donau bjöd på kilometervis med graffiti-”konst”, förutom hemgjorda skulpturer som entusiastiska amatörkonstnärer ställde ut:

Och inget besök i Wien är komplett utan en bit äkta Sachertårta, på Café Sacher intill Hotel Sacher!

Det berömda hotellet, i folkmun kärvänligt kallat bara ”Das Sacher”, har i snart hundrafemtio år varit stället där kungligheter, presidenter, sångerskor, filmstjärnor, politiker, författare och annat högvilt i kändisvärlden bott. Det visar man stolt upp via bland annat porträtt med en samling personliga hälsningar och namnteckningar som skulle ge världens autografjägare ett kollektivt svimningsanfall… här ses en liten del av galleriet:

Kul sidodetalj: en av Wiens tunnelbanestationer heter Schwedenplatz…

… och ännu en: vår speciella form av (bild)korsord i Sverige har man importerat hit under namnet Schwedenrätsel!

Jag gillar att man hyllat den europeiska boktryckarkonstens fader Gutenberg med att uppkalla en restaurang efter honom; kulturen intar definitivt högsätet i Wien:

Självklart fick det också bli en utflykt till magnifika slottet Schönbrunn, som man här ser en del av (det är betydligt större och längre, bredare och mer omfattande i verkligheten, jag lovar):

I trädgårdsanläggningen bakom slottet finns en av Europas största labyrinter, där många turister villat bort sig och fått räddas av personalen:

Och självklart fick det på Schönbrunn bli en slottskonsert där det bjöds på inte bara några av wienklassicismens mästare som Mozart och Haydn, utan även några Straussvalser. Det ÄR något sanslöst vackert över så tidlös musik, som tvärsigenom århundradena talar så djupt till våra mänskliga själar att vi kan röras till tårar…

Hur är det då med spelandet i Wien? Slumpen dikterade att bland det första jag sprang på i staden var ett lotteri som gjorde reklam för en shoppinggalleria som öppnades samma dag:

Längs huvudstråket Kärntnerstrasse ligger kända Casino Wien, med en något blygsam entré mätt med mått från Las Vegas och Macau:

Pokerstället nummer 1 i Wien är dock enligt vad jag fått höra Concord Card Casino, som ligger ute i förorten Simmering – runt en halvtimme med tunnelbana från centrum. Går man till den formellt angivna adressen, nr 21 på Brehmstrasse, möts man av en betongmur; men så snart man svänger om hörnet ser man denna skylt:

… och när man sneddat in på parkeringsplatsen där Mercedes och Audi är överrepresenterade, ser man också entrén:

I min Unibetkrönika kommer om en dag eller två en mer detaljerad beskrivning över min turneringsupplevelse där, men här är en smygtagen bild i cashgamesektionen:

Och här är mitt bord vid vilket jag inledde turneringen:

Dealerknappen var oval i stället för rund, och utformad som Concords logotyp…

… medan markerna (ovanligt nog var startkapitalet 21K!) var färgglada:

Reportage kommer i en Unibetkrönika, som sagt – och jag rekommenderar ett besök i Wien!