Jag höll nästan på att missa att det är ännu en minnesdag i spelkortshistoriken just i dag! Och den gäller – om än på mycket osäkra grunder – ruternian i leken, ett kort som av tradition i den anglosaxiska världen kallas för ”Skottlands förbannelse”.

Enligt vad som sägs kopplas ruternian till slaget vid Culloden, den 16 april 1746: ett slag som stod mellan i huvudsak engelsmän och skottar, som en del av det så kallade jakobitiska upproret. Slaget slutade med ett stort nederlag för de skotska jakobitiska styrkorna, som förlorade uppemot 2000 man just denna dag för 267 år sedan.

Var kommer då ruternian in i historien? Jo, det påstås att kvällen före slaget satt härföraren för de engelska styrkorna, den ökände och hårdföre hertigen av Cumberland, och spelade kort med sina officerare när en ordonnans kom in i tältet och ville ha marschorder inför nästa dag. Hertigen av Cumberland sägs då ha beordrat att ”ingen nåd” skulle visas skottarna, utan att de skulle förföljas och dödas intill sista man. Ordonnansen krävde visligen att få just de instruktionerna skriftligen – varpå hertigen av Cumberland irriterat ska ha slitit åt sig ett av korten på bordet, händelsevis ruternian, och på baksidan ha skrivit ned den ödesdigra ordern. (På den tiden hade nästan alla kortlekar blanka baksidor; påfundet att trycka även dessa skulle dröja ytterligare några årtionden.) Och ända sedan dess är just ruternian känd som ”Skottlands förbannelse”.

Slaget vid Culloden, på en målning av Mark Churms

En sann historia? Det är tveksamt. Det finns andra konkurrerande teorier, som att ruternian liknar släktvapnet för klanen Stair vars huvudman Sir John Dalrymple en gång ska ha beordrat en massaker på den konkurrerande klanen McDonald av Glencoe; och att påfundet i stället kan kopplas till en omtalad stöld av de diamanter (”diamonds”) som tillhörde den skotska drottningen Maria. Ingen vet längre säkert; men ”Skottlands förbannelse” är för evigt öknamnet på ruternian i kortleken, oavsett sanningen.