I förrgår tillkännagav veteranen Doyle Brunson via Twitter att han inte kommer att ställa upp i årets WSOP. Som skäl hänvisar Brunson till att han nu blivit för gammal, med orden ”Afraid I am finally gonna give in to Father Time and pass on tournament play at WSOP”. Nå, det är fullt förståeligt; han kommer att fylla 80 år den 10 augusti, och halvdygnslånga sittningar då är väl inte det bästa för hälsan.

Därmed närmar sig en av den moderna pokerns mest distingerade karriärer sitt slut, för en som 1976 och 1977 tog dubbla VM-titlar, fått starthanden 10-2 (”a Doyle Brunson”) uppkallad efter sig, och ligger på delad andra plats i listorna med tio WSOP-armband sammanlagt, jämsides med Johnny Chan men efter Phil Hellmuth med tretton armband. Samt, ska det tilläggas, som författare till den mycket underhållande självbiografin ”The Godfather of Poker” vilken är i det närmaste obligatorisk läsning. Brunson är dessutom den ende som fortfarande är i livet, av de sju deltagare som en gång året 1971 slog sig ner i världens första turnering för att göra upp om den första VM-titeln.

Brunson tar sin första VM-titel, året 1976

Säkert kommer Brunson att dyka upp någon gång under årets WSOP, och då bli hyllad som en i det närmaste äldre statsman. Jag har under mina två och ett halvt år i militära kläder sett generaler få mindre respekt än så, och minns när jag själv spelade Main Event för några år sedan och Brunson blev utslagen några bord längre bort – och hur alla vi andra avbröt spelet och mangrant reste oss upp och applåderade honom när han glatt vinkande trots förlusten gjorde sorti ur lokalen. Det var ett mäktigt ögonblick. All heder åt en sådan legend.