Den pågående debatten om spelmissbruk, ett ämne som jag själv varit inne på flera gånger tidigare i mina skriverier, påminde mig om bland annat den här nedanstående krönikan som jag författade i september 2008 för Aftonbladets dåvarande pokersida i papperstidningen. Den känns fortfarande aktuell och tål att återges…

”Påfallande ofta när unga svenska – och manliga – nätpokerspelare träffas, glider samtalet in på frågan om vem av dem som spelar på den högsta nivån. Det är som en remastrad variant på pubertetens killtävlingar: här ska minsann gylfen knäppas upp, så att man kan se vem som pissar längst.

Gamla pokerrävar ler i mjugg åt sådant skrytprat: de vet att det som räknas är inte vem som ger sig på att spela högst, utan vem som i längden kan få en gedigen inkomst från spelet.

Att spela på pokerns översta nivåer är förenat med enorma risker och omtumlande svängningar i kapitalet, samt i alltför många fall brist på omdöme. Utan att nämna några namn, så känner jag till svenska spelare som haft turen att pricka in en sex- eller sjusiffrig turneringsvinst eller lyckats vinna enormt någon gång i ett högt cashgame – för att några månader senare ha ”gulat” komplett, när de spelat bort alltihop igen. De trodde att de plötsligt var oövervinnerliga, och gav sig upp på nivåer där de blev utklassade; de kastade plötsligt och totalt överbord all kunskap om hur man hanterar sin bankrulle, och om hur man vårdar och bygger upp den genom ett solitt spel.

Och det är märkligt nog, eller kanske ändå inte så märkligt, så gott som uteslutande killar som gör bort sig så. Kvinnliga framgångsrika spelare som Annette Obrestad är smarta nog att hålla sig på nivåer där de försöker maximera sin inkomst; de deltar inte i en statusjakt som har alla förutsättningar att gå åt h-e.

Släpp efter på din prestige. Ryck på axlarna, le mot den andre och säg ”Åh, jag är säker på att du spelar mycket högre än vad jag gör.” Inse att den som spelar på $100-$200 och går back, faktiskt gör ett sämre jobb än du som spelar på till exempel $1-$2 och går plus.

Nästa gång någon skryter om vilka höga nivåer han spelar på, så hör dig för om han möjligen har en Ferrari parkerad utanför åttarummaren på Strandvägen i Stockholm; oddsen är emot det.

Framgångsrik poker handlar om att stadigt kunna plussa på kontot, månad ut och månad in, på nivåer som man behärskar – inte om att ge sig på att försöka spela högst, gapa värst eller pissa längst.”