Äntligen på plats igen i Las Vegas, detta Västerlandets skyltfönster för det nya millenniets estetik där drifterna förmodas triumfera över moralen medan pengarna triumferar över drifterna… fortfarande är det samma kick att flyga in över marslandskapet öster om Mojaveöknen,

fortfarande kommer man inte ens ut till taxikön utanför innan Las Vegas hinner påminna om att staden är postmodernismens basar för nihilister, epikuréer, hedonister och ludofiler,

fortfarande behärskar man här sitt signum att kunna förvandla neosurrealism till neurosurrealism,

och fortfarande är det samma glädje över att ihop med vänner i skylobbyn på 23:e våningen på Mandarin Oriental skåla för att damn-we’re-back-in-Vegas-baby:

Welcome to the jungle.

Fortsättning följer…