Nu är det bara dagar kvar till att WSOP Main Event startar. Genom åren har vi ett par svenska framgångar i världens finaste pokerturnering. Ett par av dessa svenskar har blivit långvariga inom pokern. Andra har flugit under radarn. Försvunnit.

Vissa är bortglömda. Andra inte.

2004 åkte en okänd 24-årig svensk till Las Vegas. Han hade kvalat in till Main Event. Det var det största han hade upplevt. Ingen räknade med honom, inte många trodde att han skulle lyckas på förhand. Men han själv hade satt upp ett tydligt mål – han skulle sitta på finalbordet.

Till och med hans närmaste polare skrattade åt honom.

Men ibland slår de mest osannolika drömmar in. Mattias Andersson gick som ett tåg i Main Event och slog ut storstjärna efter storstjärna. Bland andra Gus Hansen och Chris Ferguson.

Till sist satt han på finalbordet där han tyvärr fick sin AK utdragen av vinnaren Greg Raymers AT.

Han slutade åtta och fick med dåtidens penningvärde ut 4,4 miljoner svenska kronor.

Sen dess har vi inte sett så mycket av Mattias Andersson. Pokerlivet blev inte riktigt som han hade tänkt. Det blev inga fler stora turneringar eller finalbord. Av ett par tråkiga anledningar.

En normal pokerspelare hade vid det här laget varit bortglömd. Men Mattias var inte normal. Folk minns honom fortfarande här borta i Vegas.

Varför? Jo, för att han skrek. Mattias Andersson skrek så det ekade i väggarna på Binions. Han skrek för varje vunnen hand med en sådan frenesi att det kändes som om varje all in var på liv och död. Och det var det kanske också – för ”The Screaming Swede”. Ett smeknamn han fick och som fortfarande lever.

Jag har ofta kommit på mig själv med att tänka på var han tog vägen. Här har ni svaret.