Jag lovade återkomma till kasinot Binion’s där såväl WSOP som turneringspokern en gång föddes – se mina tidigare bloggar – och det ska jag göra nu!

Kasinot ligger där det har legat de senaste sextio åren i Downtown, även om fasaden fått några tillfixningar då och då. Under taket vid Fremont Street hänger denna skylt som försöker påminna om en svunnen storhetstid:

Och därintill på ett ställ finns schemat för den turneringsserie som man kör i samband med WSOP:

En bit in och till vänster när man går in från Fremont Street hittar man deras pokerrum, lite avsides, nedgånget och med gammaldags belysning:

Till höger om entrén till pokerrummet finns den fysiska representationen av Pokerns Hall of Fame, en serie inramade porträtt och där de som valts in på senare år inte fått komma med eftersom ingen verkar hålla efter och ha ansvaret för det hela:

I mitten kan man läsa sig till de kriterier som ställs för att kunna komma på fråga för inval:

Till vänster om entrén till pokerrummet finns deras ”Gallery of Champions”: porträtt på spelarna som vunnit VM, från 1970 (Johnny Moss) och till och med 2005 (Joe Hachem), det sista året då finalbordet spelades här på Binion’s innan hela arrangemanget flyttades till Rio:

Utanför pokerrummet, en lite bit bort och i anslutning till baren, hänger det berömda pokerbord där ett antal av spelets stora fått äran att skriva sina autografer:

Längst bak i kasinot ligger det utrymme som man förr använde för att spela VM, men som vid mitt besök häromdagen bara var ett tomt, ekande utrymme medan souvenirbutiken i bakgrunden försökte rea ut allt i klädväg:

På ena väggen hänger en plakett som en gång visade de fyra första kvinnorna som valdes in i Women in Poker Hall of Fame, men som nu utsatts för en smärre vandalisering:

På baksidan står Benny Binions gamla Cadillac parkerad, med horn som det anstår en tidigare Texasbo som ägare:

… och på väggen här på kasinots baksida hänger ännu en skylt som i en slags stilla desperation försöker säga att stället minsann sett bättre dagar:

Fortfarande må fasaden återfå lite av sin forna glans när mörkret fallit och neonbelysningen tänts…

… men för mig som upplevt Binion’s när det var centrum i pokeruniversum och fått vara med om två VM där, 1994 och 1995, samt suttit som åskådare vid finalbordet 2005, är det sorgligt att se det fysiska och andliga förfall som nu vidlåder stället där det en gång i tiden skrevs så mycket pokerhistoria, och där inte ens ekot finns kvar av alla de WSOP:s triumfer och tragedier som utspelat sig.