Här i Las Vegas under WSOP får man sig många krigshistorier och anekdoter till livs, av medspelare, dealers, mediafolk, kameramän och andra. Häromdagen under en turnering passade jag på att fråga dealern vid mitt bord om hur många dealers som egentligen hyrts in för att jobba under WSOP: ”Åh, ungefär 1100-1200”, svarade han. ”Fast nu är vi nog nere i runt 900.”  ”Vad har hänt med dom som inte är kvar?” frågade jag då. ”Dom har slutat frivilligt eller fått sparken”, replikerar dealern.

Tydligen – berättar han sedan – hyr man med avsikt in ett övermått av dealers i början, just för att ha marginaler. Ett antal av dem kommer erfarenhetsmässigt sedan att få sparken av WSOP-ledningen för att de inte håller måttet utan visar sig vara för dåliga; och ytterligare ett antal kommer att säga upp sig för att de inte orkar med det ovett och de hotelser de vid borden utsätts för av vissa spelare. Tydligen finns det horribla människor som retar upp sig på allt, skyller otur och dåliga kort på dealern, vräker ur sig otidigheter och könsord, och mycket annat.

Som bekant finns det ju i USA redan en pokerns ”Hall of Fame” där spelets stora hedras för sina insatser. Veteranen Doyle Brunson föreslog i sin blogg för några år sedan att det även borde instiftas en ”Hall of Shame”, till straff för – och ”androm till varnagel”, som man förr sa på mustig svenska – de spelare som utmärker sig negativt vid pokerbordet. Som exempel radade Brunson upp förre världsmästaren Walter ”Puggy” Pearson…

… eftersom han kunde uppträda extremt burdust mot såväl motspelare som kasinopersonal, ”Nigger Nate” Lanette som en gång bet örat av en dealer på Stardust, Stu ”The Kid” Ungar för sitt allmänt gräsliga och osportsliga uppträdande vid borden, revolvermannen John ”Doc” Holliday…

… som under sitt liv sköt ihjäl flera motspelare under olika partier, Nick Vacchiano som lär ha varit specialist på att sätta sig i någon av positionerna närmast kvinnliga dealers och sedan förolämpa dem å det grövsta med könsord, och Nick ”Shoeshine” Simpson som organiserade fusk i stor skala på 60- och 70-talen, förutom att han under bordet en gång urinerade (!) på en dealer som gav honom dåliga kort.

Hmm, kanske det? Jag skulle själv kunna lägga till några namn på listan över kandidater till pokerns Hall of Shame: till exempel Russ Hamilton…

… för det kopiösa fusket på Absolute Poker, och Larry Flynt som en gång försökte muta sig till VM-titeln. Även i Sverige finns det enstaka kandidater till ”inval” för sitt dokumenterade uppförande, men låt mig bli barmhärtig och inte nämna deras namn här, och låt oss likaså undvika att kommentarsfältet nedan kollapsar i en skur av otidigheter, det får anstå till en annan gång…

Nej, var alltid en gentleman respektive lady vid pokerborden! I längden har du glädje av det själv.