Att vi nyss ”förlorat” Robert ”Dödarn” Lux som medbloggare – arbetet med att hitta en ersättare eller ersätterska pågår – eftersom han nu håller på med ett bokprojekt, fick mig att i ett av kommentarsfälten här citera nobelpristagaren John Steinbeck: ”The profession of book-writing makes horse racing seem like a solid, stable business.”

Jo, nog är det så att inkomster från bokförfattande i det närmaste utgör en ekonomisk bergochdalbana; om det kan jag vittna av egen erfarenhet! Och Steinbecks ironiska kommentar, samt hästspelandets realiteter, fick mig att dra mig till minnes en del annat underhållande som sagts i saken:

”Det är åsiktsskillnader som ligger bakom hästkapplöpningar.” [Författaren Mark Twain]

”Horse sense is the thing a horse has which keeps it from betting on people.” [Oöversättlig ordvits av skådespelaren och gamblern W.C. Fields, eftersom vi på svenska snarare använder ordet ‘bondförnuft’ i motsvarande sammanhang]

”Jag satsade på en riktigt bra häst i går! Det krävdes sju andra hästar för att slå honom.” [Komikern Henny Youngman]

”Hästen jag satsade på var så långsam att jockeyn förde dagbok över resan.” [Också Henny Youngman]

”I bet on a horse at ten to one; it came in at a quarter past two.” [Ännu en vits av komikern Henny Youngman]

En som var väl införstådd med hästspelandets realiteter var den kände författaren Damon Runyon (1880-1946). Denne frekventerade flitigt New Yorks såväl undre som övre värld och skrev ett antal odödliga noveller och pjäser med mera om gambling i olika former. Hans dikt ”All Horse Players Die Broke” finns med i samlingsvolymen Take It Easy från 1938; enligt Runyon var det dock inte han själv som myntat uttrycket i diktens titel, utan hans vän E. Phocion Howard som var en av New Yorks mest kända dåtida spelare på hästar och under sina glansdagar höll sig med såväl en Rolls-Royce som en betjänt… men till sist avled utfattig, som om han ville understryka sin poäng.

Damons dikt ”All Horse Players Die Broke” har för många år sedan beståtts med en lysande kongenial svensk översättning, såväl vad det gäller versmåttet som slangtermer och annat, av Lars-Gunnar Björklund; alltså dåvarande marknadsdirektören för AB Tipstjänst och mannen som en gång (1980) introducerade spelet Lotto i Sverige. Och jag tar mig här friheten att återge Lars-Gunnars översättning, som en liten homage till dennes skrivtalanger. Dessutom jobbade Lars-Gunnar och jag under ett antal år tillsammans med TV-programmet ”Supersvararna”, han som programledare och jag som frågeskrivare. Vi hade mycket roligt ihop, och han var en härlig kombination av god medmänniska, stor underhållare och total professionalism. Frid över Lars-Gunnars minne – och jag är säker på att han gladeligen gett mig sitt tillstånd att här inför er läsare återge dikten ”Den som lirar på hästar dör pank”!

 

I fyrtio bast om kusar han tjatat

de flesta av dom har visset knatat.

Det finns inte en grej som han inte vet, vår Hank,

så jag säger till karl’n: Ge mig ett tips,

hosta fram en kuse, men plötsligt, vips!

Lugna gatan, lirarn, jag har spelat och vunnit

men lika hastigt har klirret försvunnit.

Jag lärt mig en grej, av kosing som runnit:

DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK:

 

OK, säger mandrom, men jag har sett många kanoner

som bystat med klöver och skarpa fasoner.

Vad kör dom för grejer, vad har dom för bank?

Kolla programmet, och kolla in formen

och sen in med kosing, det är enda normen.

Fixa tipsen i stallet, knäck oddsen och sen slår du dank.

Kom bara ihåg att oddsen är stora

att kusen blir halt, och du börjar förlora.

Än en gång måste gubben de orden förstora:

DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK.

 

Några blir gamla och gråa, och haltar på gången

andra får hjärtslag vid toton med handen på bongen.

Jag har sett dom flesta av dessa män

krylla med stålar, och sen gula igen.

Å faktum är att gubben själv sprängt travbanans bank!

Jag har sett dessa killar med champis och rysk kaviar,

jag har sett dom köpa ett par hundratusen hektar,

men när slutfacit görs, står ett faktum kvar:

DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK.