Dödarn lämnar nu både Superbloggen och livet som pokerspelare. Men Robert Lux lever vidare.

Jag får alltid en speciell känsla i magen när pokerspelare slutar spela och går vidare med sina liv. En del av mig är glad för deras skull att de vill bryta ny mark och förhoppningsvis slutar sin pokerkarriär lite för tidigt än för sent. Med ett hyfsat sparkapital.

En annan del av mig känner sig lämnad. Övergiven. Man står på perrongen och vinkar farväl. Och undrar – när är det min tur?

I min nya pokerkrönika funderar jag på det. Om det någonsin kommer vara över för mig? För dig? Har du tänkt på det?

Roberts nya projekt har blivit en stor snackis i Pokersverige. Den närmsta framtiden ska han ta sig an hästjobbet att skriva, den välkända bedragaren, Fredrik Nygårds självbiografi.

Själv hade jag aldrig vågat hoppa på ett sådant projekt. Jag är en stor vän av att ge personer en andra chans. Men att satsa så mycket tid på ett samarbete med Nygård hade varit för mycket gambling för mig. Jag är för feg, för bekväm. Så har jag aldrig spelat highstakes heller…

Samtidigt är det omöjligt att vinna om man inte riskerar något. Och jag beundrar Roberts ambition och mod. För det är en svår uppgift som jag hoppas går i mål och blir en storsäljare.

I vår senaste podcast får jag och Mattias en lång intervju med Robert där vi pratar om vad som varit och hur han ser på sitt nya liv som författare. Hade han några moraliska dilemman att fundera på innan han tackade ja till Nygårds förslag? Hör hans tankar och berättelse. Här eller här.

Till sist, tack för allt Robert! Och lycka till!