I detta mitt 400:e inlägg här i Superbloggen ska jag återbesöka ett allvarligt ämne: åsiktsskillnader, överenskommelser och vadslagningar inom poker- och gamblingvärlden.

Då och då händer det att jag frivilligt eller motvilligt ”får sitta till doms” i någon tvist, eller vara rådgivare i något sammanhang. Det årtionde när jag jobbade som produktutvecklingschef på sällskapsspelsföretaget AB Alga inträffade det inte oväntat ett flertal gånger per år; som till exempel den förmiddag när en ung kvinna ringde från ett större sjukhus i norra Sverige. Hon och några andra sköterskor hade rast just då, och passade på med ett snabbt parti yatzy till kaffet – ett parti som de satt mitt uppe i.

Hon (upprört, efter att ha förklarat omständigheterna): ”Får man anteckna fyra femmor som två par?? Jag har en kollega som säger att det är OK!?”

Jag: ”Standardreglerna för spelet föreskriver att ett tvåpar måste bestå av två olika par…”

Hon (i plötsligt triumferande ton): ”Bra! Kan du säga det direkt till henne?”

Och så räcker hon över luren till sin medspelerska, som surmulet lyssnar medan jag kortfattat drar standardregeln ytterligare en gång, innan luren så kan läggas på.

Spel är att ta på allvar. I den vikingatida Thorgils saga berättas om hur Thorgil Skardi (”den skårade”, alltså ”den harmynte”) och Samur Magnusson spelar schack och hamnar i dispyt med varandra, varvid Thorgil så småningom sveper ned pjäserna i förvaringssäcken av läder och sedan drämmer till Samur över örat med säcken så hårt att blodvite uppstår.

Häromdagen fick jag ett mejl från en läsare, som skrev så här:

[År] 2009 tog jag och en vän i hand på att om någon vinner 1 miljon på poker så ska den andre få 10% och skulle någon vinna typ 530.000 kr så sa vi att man skulle ge den andre en summa på lite ”känsla”, typ 5-9% kanske. I nuläget har ingen lyckats vinna 1 miljon och jag vill inte ha detta avtal längre. Jag spelar nästan bara turneringar (satelliter) till stora events medan min vän nästan bara spelar cashgame på låg nivå. Jag menar på att detta inte är ett juste avtal längre och vill således bryta detta.

Avtal inom poker- och gamblingvärlden bör man tänka över extra noga, om de inte är av den kortsiktiga, lättöverskådliga och mer eller mindre jämlika arten; som till exempel ett last-longer bet, vilket vännen Johan Storåkers och jag brukar ta om 100 euro eller dollar varje gång vi spelar i samma lite större turnering. Men beträffande det vad som beskrivs ovan, och som tydligen ingicks på mycket lösa premisser och vagt specificerade villkor, delade jag med mig av min åsikt i ett svarsmejl: jo, ett sådant avtal måste kunna sägas upp av endera eller bägge parterna, med hänsyn till ändringen i omständigheterna, och nu innan någon haft någon större cash. Jag nämnde också att ”uppsägningen” kommer att fungera som ett test på sann vänskap eller inte.

Den lärdom man kan dra är således denna: ingå inte lättvindigt några vad eller avtal i poker- och gamblingvärlden, utan tänk gärna igenom situationen först och var noga med att formulera villkoren, vid behov skriftligen. (Och, så självklart att det egentligen inte ska behöva påpekas, slanta genast upp som en gentleman alternativt lady när omständigheterna sedan så dikterar, utan några könsord, svordomar och hånfulla förolämpningar riktade mot den andre.) Det vinner vänskapen, kollegialiteten och även omgivningen på i längden.