När det gått relativt dåligt en längre tid eller åtminstonde under en sju helvetes massa händer är det lätt att tänka många negativa tankar om spelet poker. Men nu sitter man ju faktiskt i Barcelona, förvisso nybustad men fortfarande i goda vänners lag. För det är faktiskt så att man träffar en sjujäkla massa roligt och trevligt folk ute på den sk ”touren”. Det är lätt att ta sådana saker förgivet men med lite perspektiv är det ganska speciellt att ett 20-tal killar möts upp 250mil hemifrån. Vi gör vårt jobb i den mån de går (man bustar ju faktiskt ibland), sedan finns mycket dötid att njuta av destinationen vi faktiskt befinner oss på där och då.

En kort historia om hur uppochnervänt det kan vara ibland är då jag träffa ”Micke” i min hemstad. Micke har varit på väldigt många stopp runt om i världen där även jag sprungit in i honom till och från. Jag träffade honom en månad i Budapest för att månaden efter springa på honom i Austrailen. Inget konstigt med det, tyckte jag. Däremot den dagen jag springer på Micke i min hemstad, då det visar sig att han faktiskt bor där, visar på hur lite man egentligen vet om var och en. Dessa ”var och en” du litar väldigt mycket på i många sammanhang. Man skulle utan tvekan låna ut en relativit stor summa pengar till en pokerspelare som man ”känner”. 99,9% av fallen kommer du också få tillbaka dina pengar, däremot vet du kanske inte ens vad personen i fråga heter i efternamn…

Å ja, nybustad som sagt, jag har fått tillbringa en heldag med min bloggkollega dybban vid borden. Vi har idag tillsammans med väääldigt många andra spelat dag 1b av Estrella main event. Dag 1a drog cirka 650 deltagare, dag 1b fylldes på hela tiden då någon ny bustade. En ny var på plats lika fort som seaten blev tom och 1000€ adderades in i prispoolen. De gissade på att dag 1b skulle landa på 1200 deltagare. Detta ger en massiv prispool som både jag och Simon var högst sugna på att få en del av. De såg relativt stabilt ut för oss båda även fast det var Simon som iklädde sig rollen som bordets Steven Gerrard merparten av tiden. Simon åkte tyvärr på en cooler där det åkte in med tvåpar mot högre tvåpar.

När han sedan överlämnade kaptensbindeln satt jag och skämdes med 13bb. Jag tittar ner på något sådant mäktigt som Ess och Kung från utg. All-in annonserar jag och får även en trekantig all-in symbol kastad framför mig. Detta är något som Simons baneman eller som vi ville kalla honom superfiskspanjoren missat helt. Han kastar in 1200 och får syn på hela min hög med marker som skjutits över linjen. Snabbt som ögat försöker han ta tillbaka sina 1200. Det är inget som dealern hade tänkt gå med på, problemet är att den sk superfiskspanjoren inte förstår ett ord engelska. Jag sitter med en nöthand och mer eller mindre hoppas han ska få för sig att syna. Han pustar och frustar och efter en lång dialog på engelska/spanska/pokeriska kastar han in resterande 6800 för en syn. Alla foldar fram till BB där vi båda möts omgående med en ny all-in. Samma scenario upprepar sig förutom språkbarriären, och efter många om och men synar superfiskspanjorenidiotjävlen. Jag sitter fort ganska nöjd och bör kunna få in det i en flip och trippla. Fallet var annorlunda, då BB hittat kungar. Våran spanska vän däremot, han har tack vare sitt missklick pre, lyckats tala in sig att få in 20k pre med pocket 33 vilket är nästan 35bb genom att syna sig all-in 2ggr!! Att det sedan kom en 3a på floppen var föga förvånande…

Det blir nya tag, troligvis redan på lördag då Estrella erbjuder en highroller turre som egentligen inte alls är så high som de låter. Efter det blir det main event i EPT som drar igång på söndag. Någon vecka efter det väntar Unibet Open nere i Cannes som jag lyckades kvala mig in till förra helgen. Förhoppningsvis väntar nya möten med nya människor långt hemifrån! För er som vill följa min väg igenom turneringarna uppdateras det ganska frekvent (ibland mycket dravel) på twitter: @MRJimmy87