Ja jag är tjej. Jag har blont hår, blåa ögon och en positiv syn på världen. Jag tror det bästa om människor tills dess att de bevisat motsatsen och jag tror på att ge folk en andra chans här i livet. Detta gör mig dock inte naiv eller godtrogen. Uppväxt i spelvärlden är jag snarare cynisk än något annat men jag har haft turen att alltid omgett mig med människor som haft hjärtat på rätta stället och jag tror helt ärligt inte att människor är födda onda. Jag tror det finns en anledning till det mesta vi gör och alla kan göra fel. Det är när man vet att man upprepar något som är fel som gränsen går för mig.

Jag har sedan jag började skriva om poker 2005 sett genom fingrarna så många gånger. Jag har tänkt att ”de vet inte bättre” eller att mångas kommentarer varit bestått av oerfarenhet. Framförallt hade de nog inte fått chansen att träffa så många smarta och duktiga kvinnor som jag haft genom hela mitt liv och dömer därefter. Inskränkthet och oerfarenhet står bakom de allra flesta fördomar. Precis som rasism och annat förtryck så handlar det om förutfattade meningar. Jag antar att jag tagit så lätt på det eftersom jag alltid blivit stöttad och pushad av människor som jag ser som starka och duktiga individer. Det har tagit mig långt och även mina gränser för vad jag orkat ta.

Men så en dag rinner bägaren över. Någon kliver över gränsen och jag får nog. Jag har tröttnat på kommentarer som ”du är så dum i huvudet” eller ”shit va du är korkad”. Förut ignorerade jag, nu spyr jag lite galla tillbaka. Framförallt så är jag vansinnigt trött på all skit som skrivs om mig bakom alias. Stå för det du säger så kan vi snacka! Ja jag har haft mina duster offentligt genom åren men vet ni? Det finns inget jag skrivit som jag inte stått för. Jag har valt att hålla debatter öppet istället för att gömma mig. Jag har även varit den som erkänt om jag haft fel. Dessutom så är ni jäkligt många som läst det jag skrivit under åren. Jag tror knappast jag hade varit en av Sveriges mest lästa pokerbloggare om jag varit helt ointressant och obegåvad.

Och så kom Lapproffe Erkinatti. Hans senaste alster är så mycket över gränsen att jag saknar mål i mun. Han har ingen jävla aning om hur min verklighet ser ut. Han har ingen aning om vem det är han ger sig på. Jag önskar han fick uppleva det jag gått igenom under min livstid under bara en månad så tror jag han hade varit lite mera ödmjuk mot livet och människor i största allmänhet. Eller så hade han gett upp och tagit livet av sig. Det han har gjort är att ge sig på en av de som fortfarande har (eller hade) energi att faktiskt försöka göra skillnad genom att jobba ideellt med pokerförbundet. Jag vet hur svårt det varit att hitta EN ersättare efter Mauritz klev. Ingen har lust eller tid att göra det så hur i helskotta är man funtad när man hackar på de som vill? Saken är den att om nuvarande personer i styrelsen skulle hoppa av så ser jag ingen framtid med Svepof. Inte för att jag inte tror någon annan har kunskapen men drivet däremot. Men jag förstår dom. Mer otacksamt jobb får man nästan ta och leta efter. Ett oavlönat jobb dessutom. Nästan skrattretande att vi ens vill göra det men som sagt. Idealister som ändå vill försöka påverka framtiden.

Åter till dig Lappen. Att ge sig på någons privatliv är så sjukt lågt att jag inte finner ord. Ha en diskussion om mig i min yrkesroll men när du tar steget och går på mig privat så har du gått på tok för långt det ska du ha väldigt klart för dig. Speciellt när du inte har en aning om vad jag gått igenom. Du drar slutsatser som är så långt ifrån sanningen att man häpnar. Det värsta är dock inte din sjukt förvridna verklighet utan det faktum att vissa läser och tror på skiten. Ja, ungefär som Se&Hör. Men jag antar att det säger mer om er än om de som läser och tror…

Så jag har fått nog. Jag är så nära att säga upp mig som ordförande, lägga bloggandet på hyllan och säga tack för mig och bege mig tillbaka till anonymiteten där folk insåg mitt värde och hade vett att ta tillvara på min kunskap och mitt driv. Jag har inte haft en enda uppdragsgivare i pokervärlden som inte tyckt jag gjort ett bra jobb. Jag vet att jag har mycket att falla tillbaka på även om jag lämnar offentligheten och på många sätt är det väldigt lockande. Men så var det ju det där med att ha chansen att påverka sin framtid…

Jag tänker ge det ett sista försök men det är också allt. En sista gång tänker jag välja att tro på att okunskap får folk att bete sig illa. En sista gång väljer jag att tro på att ge folk en andra chans. Take it or leave it. Det är bara upp till er inte till mig.

Tack för ordet!