Till att börja med vill jag beklaga mig över mitt tangentbord, tangenten ö har gett upp och lämnat in för gott vad det verkar. Så nu får jag sitta och klippa och klistra varje gång ö ska nyttjas :S Det konstiga var att strejken dessutom uppstod under natten då ingen använt datorn och än mindre tangentbordet. På tal om natten, just igår natt ekade finsk/svenska hejaramsor över hela London. Det var nämligen så att min goda vän Robin Ylitalo lyckades med konststycket att riva hem EPT London. Extra kul att han vann var det då han får anledning att strö än mer salt i såren på Emil Ohlsson. Sedan Emil triumferade i Köpenhamn har Robin påpekat att det var en sk ”korvturre”. Låg buyin (för en WPT), lite deltagare, bara den faktan att jag, Emil och Robin satt och tittade på varandra med 8a spelare kvar och undrade om det var ett homegame. Ja en korvturre helt enkelt, men fortfarande en titel. Tugget som kommer fortlöpa mellan Robin och Emil framöver kommer vara svårvunnet för sistnämnde, nu när vår nykrönte EPT-kung faktiskt sitter på en tung titel själv.

Man kan inte annat än hylla en sådan spelgalning, han har snubblat över mållinjen x antal tillfällen sista året. Med finalbord i WSOP, WPT och EPT utan att få sätta pricken över i:et. Så nu fick det nu äntligen vara dags. För er som inte följde streamen, så var det aldrig någotj snack. Robin fick in det magiskt i varje situation och när folk tröttnade på honom, satt han och smilade med nötterna gång på gång. Ett tillfälle han inte smilade på var när sista handen åkte in AK mot A6, HELVETE vad nervös han såg ut, med rätta kanske. En grym titel och en tung check på 560£k att kånka med sig på flyget efter det att brädan rann ut helt blankt. Segerintervjun han bjöd på efter var även den helt legendarisk, utan skam jämför han titeln, pengarna och känslan om första gången stå överst på resultatlistan med att dricka sin första öl. En sån kille måste man bara älska 🙂