Då har man snart börjat känna sig hemma i landet där golfbil anses vara ett transportmedel även utanför golfbanan. Runt om i Puerto Aventuras har sista veckorna byborna aldrig varit så rädda för röda skal och bananer i körbanan. En Mario-kart liknande karaktär i form av ”Bowser” har glidit runt på vägarna och spridit skräck. Rädslan har även infunnit sig bland medpassagerare då Bowser själv inte innehar något körkort hemma i långa landet falukorv. Personen bakom pseudonymer är självfallet allas våran Oscar Kroon.

I övrigt kan jag glädja er där hemma i snö, slask, regn (hoppas hoppas ni har skitväder) att vi faktiskt också behöver utstå en del regn mellan alla paradisstränder, kalla öl (läs cider) och stora potter. När det regnar i Mexico då regnar det fan i mig rejält. Går du ut och vänder blir du blötare än om du skulle simma tvärsöver Vänern. Vi hade t.ex. förberett för en trevlig dag på stranden i Tulum, tar första stegen in på stranden, solen skiner och fåglarna kvittrar. 5min senare är himmeln full av svarta moln och man får ducka för Zeus blixtar istället för Löfbergs klackar i ”gris”.

Vi har fått tummarna ur ett par tillfälle och hittat på lite aktiviteter. En dag hade alla samlats och skulle dra till en äventyrspark med, zipline, rafting som några av attraktionerna. Parken visade sig vara stängd så våra 2 bilar hamnade istället på skilda vägar. I vår bil bestämde vi oss direkt för vad som än hände skulle vi ljuga ihop en historia att våran dag hade varit magisk och fylld av äventyr. Nu visade det sig dock att våran dag blev exakt som en ihop-målad utopisk tavla. Det slutade med att vi fick simma med delfiner (dessutom till halva priset för vi var så sena), käka en magisk middag mitt ute i havet, på en egen brygga. Ja detta trodde naturligtvis inte en käft på när vi kom tillbaka.

Det bästa var att vi hade fått med oss en skiva med massa bilder från delfinsimmet. När vi berättade historien, fick man mest tillbaka ”nää men berätta nu vad ni gjort?”. Vände man sen på frågan mådde man än bättre, då den andra bilen hamnade på Mcdonalds och Home Depo för att köpa en router. När andra-bilen-gruppen gick iväg för att käka middag passade vi på att smyga upp lite orimliga fina bilder där vi simmade med delfiner på facebook. Detta möttes av mordblickar, svartast i blicken var flickfavoriten Viktor Strahl. Om blickar kunde döda förvandlades Vigge för en sekund till en ny Saddam Hussein och övriga personer hade resulterat i någon form av massaker.

På tal om Viktor Strahl har  han som vanligt varit lite av centrumfigur under veckorna. ”Vigge” får ofta inta rollen som hackkyckling, visar det sig sedan att han har fel får han naturligtvis höra detta orimligt mycket. Något som han dock inte fått höra så mycket än… är hans alldeles orimliga påstående  inom fotboll. När bollen träffar handen, ska man enligt honom skrika ”hand”.  T.ex, bollen träffar handen och Viktor ser händelsen och skriker på domaren ”det är hand domaren, det är hand!!” istället för hands som alla sagt i alla år. Viktor i tättföljd av Christian påstod bestämt att det heter hand trots de blev överbevisades gång efter annan. Ja det är nu naturligtvis helt fel… eller hur?