Under julhelgen i Los Angeles var jag inbjuden till goda vänner, och deras mexikanska vänner och äldre släktingar, i förorten Woodland Hills – och där fick jag en kväll lära mig den här riktigt underhållande mexikanska, ”sociala” pokervarianten som jag nu ska dela med mig av!

Viuda negra

Namnet på den är viuda negra, alltså ”svarta änkan” som förstås syftar på den ökända giftspindeln.

(I) Lämpligt antal deltagare är 4-8. Alla lägger en dollar var i potten på bordet, och får i utbyte tre marker var. (Som marker kan ni använda vad som helst: tändstickor, karameller, gem, eller förstås pokermarker.) Dessutom ska tre extra marker läggas på bordet, ovanpå den lilla högen med dollarsedlar.

(II) Första given spelas utan några vilda kort; från och med andra given kommer det däremot att finnas vilda kort med i spelet.

(III) Bestäm vem som ska vara giv. Spelaren till vänster om given måste alltid kupera efter blandningen/före given. Dela motsols (faktiskt) ut fem kort var, med baksidan upp, ett och ett som vanligt. Dessutom ska fem kort läggas med baksidan upp mitt på bordet; dessa fem kort utgör nu talongen. Lägg undan resten av kortleken.

(IV) Turordningen går motsols från given. När det är din tur, måste du antingen (a) knacka i bordet om du känner dig nöjd, eller (b) byta dina fem kort på handen – om du anser att du fått tillräckligt dåliga kort i given – mot de fem korten i talongen. Väljer du (b), lägger du dit dina fem kort fullt öppet så att de kan ses av alla, och plockar åt dig de fem korten i talongen. (Visa dem inte för någon annan, självklart.)

(V) Om någon spelare före dig i turordningen har bytt till sig talongen så att där nu ligger fem öppna kort, gäller följande: när det är din tur måste du antingen (a) knacka, eller (b) ta upp ETT av de öppna korten och i stället lägga ned (fortfarande öppet) ett av korten från din hand, eller (c) byta HELA din hand mot de fem öppna korten på bordet. Detta görs i turordning motsols, bordet runt.

(VI) Så snart någon knackat, får alla de andra spelarna i turordning göra ett ”drag” var (också knacka, eller byta ett kort, eller byta alla fem korten) och så är given slut.

(VII) Nu visar alla upp sin femkortshand, med början på den som knackade, och spelaren med den lägsta handen måste lägga en av sina marker i mitten av bordet, fullt synlig. Vanlig rankning av pokerhänder gäller, förstås med hänsyn tagen till de vilda kortens inverkan.

(VIII) Därefter spelas nästa giv på samma sätt (given flyttar förstås ett steg motsols) – men eftersom där nu ligger en mark i mitten av bordet är nu alla ess vilda kort, alltså fungerar som jokrar! Efter den andra given kommer där att ligga två marker i mitten av bordet – så nu är alla tvåor i stället vilda kort, under den tredje given! Och på samma sätt blir det i fjärde given, att nu är alla treor vilda kort; och så fortsätter man.

(IX) Med tretton marker i mitten av bordet är förstås kungarna vilda kort. Med fjorton marker tar man bort tretton av dem, låter en ligga kvar och ”börjar om” med ess som vilda kort; osv uppåt.

(X) Den förste som blir utslagen (= förlorar alla sina tre marker) har rätt att göra ett återinköp genom att lägga en dollarsedel till på den högen, och får då två av de tre extra markerna där. Tackar han/hon nej och väljer att i stället lämna partiet, kvarstår erbjudandet när nästa spelare blir utslagen; osv.

(XI) Efter att någon gjort det första återinköpet i partiet, får nästa som blir utslagen göra det andra möjliga inköpet: lägga en dollarsedel till på den högen, och få den sista kvarvarande marken därifrån. Även där kvarstår erbjudandet, om andra före tackar nej. Några andra återinköp än dessa två, med två respektive en mark som man får, kan inte göras.

(XII) Partiet är förstås över när alla utom en blivit av med sina marker, och vinnaren tar den lilla dollarhögen och stoppar på sig.

Fotnot 1: En värdelös femkortshand, utan vare sig ett par eller något annat, kallas slangartat för en pachuco.

Fotnot 2: Det är ett klart etikettsbrott att vid något tillfälle säga vad de vilda korten just då är – det ankommer på varje spelare att hålla reda på det! Och gör någon annan bort sig på denna punkt, är det ju bara till fördel för dig…

Fotnot 3: Om du vill lära dig beteckningarna i rangordningen på spanska, så är de par (ett par), dos pares (två par), tercia (triss), corrida (straight), color (flush), full (kåk), poquer (fyrtal), flor corrida (straightflush), flor imperial (royal) och quintilla (femtal).

Strategi: Notera att ditt mål i varje giv är inte att ha den högsta handen, utan i stället att inte ha den lägsta; överlevnad går alltså före topphänder. Det kan därför ibland ligga i ditt intresse att knacka direkt, om du nu i given fått ett par i ess med bra sidokort, eller ett svagt tvåpar, om du bedömer att någon annan statistiskt kommer att ha en sämre hand än vad du har i visningen! Glöm bara inte att de övriga efter dig har en chans var att förbättra sina händer. Ibland kan dock bytandet av kort gå flera varv bordet runt, i vilket fall du får tänka på att förbättra din hand rejält innan visningen kommer.

Den här kul och annorlunda pokervarianten rekommenderas för en liten sittning med ditt privata gäng! 🙂