OK, så du är pokerspelare; kanske till och med professionell gambler. Ditt liv har vigts åt dobblandet, din ekonomi helt eller delvis stått och fallit med korten, tärningarna och roulettkulan. Vad kommer därför att hända med dig när du dör? Vad blir ditt straff, på den ”andra sidan”? Vad har de olika religionerna att säga om ditt öde, som ett resultat av ditt yrkesval?

Man kan konstatera att rent generellt framstår vi hasardspelare knappast som något dygdemönster i samhället, oavsett vilken gud eller vilka gudar som förmodas styra och oavsett vilka de profeter är som gör anspråk på att förkunna Den Rätta Läran. Det kan kanske vara av intresse att läsa om vad som väntar din själ, när du väl fått uppleva ditt sista riverkort – och jag ska börja den här serien inlägg med islams perspektiv:

Islam

Strängast i synsätt på hasardspelandet är nog islam. I ett nyhetsklipp från 2005 omnämndes att myndigheterna i provinsen Aceh i Indonesien låtit femton män – som tagits på bar gärning med att spela om pengar – genomgå ett offentligt spöstraff utanför den lokala moskén.

I den mer eller mindre officiella listan på ”de 70 huvudsynderna” inom islam, och som nedtecknades av den lärde imamen Dhahabi i början av 1300-talet enligt europeisk tideräkning, hittar man hasardspelandet (Qimar på arabiska) på tjugonde plats i allvarsordningen: mellan alkoholdrickande (19:e plats) och baktalande av kyska kvinnor (21:a plats).

Den direkta text ur Koranen som brukar citeras i sammanhanget som grund för fördömandet är den 90:e versen ur den femte suran, och låter så här:

”O ni som äro troende! Rusdrycker och hasardspelande, offrande inför stenstoder, och [divination genom] pilar äro en styggelse och ett Satans hantverk; avhåll eder från dylikt på det att ni må nå framgång. Satans plan är att utså split emellan eder medelst dryckenskap och lottkastning, och hindra eder från att minnas Allah och från att be […]”

Det är intressant att notera den tunna referens till ett verkligt spel som omnämns här: ”pilar”, syftande på så ålderdomliga former av gambling, och så förbundet med uttydandet av framtiden, som att kasta föremål för att se vilka sidor som kommer uppåt. Läs gärna som jämförelse mina tidigare inlägg i Superbloggen om spelandets yttersta ursprung!

Islam är dock faktiskt inte helt entydigt i sitt fördömande av hasardspel. I den 219:e versen i den andra suran i Koranen hittar man denna text:

”De frågar Dig [Profeten] om rusdrycker och hasardspel; [Du] säger: ’Det finns stor synd i bägge, och viss nytta för människor; synden är större än nyttan.’”

Profeten Mohammed vidgår alltså här att spel om pengar kan ha fördelar; vill man dra paralleller i nutid, så är dessa till exempel att lotterier kan ge ett ekonomiskt överskott tillbaka till samhället.

Utöver Koranen låter man sig inom islam också vägledas av hadith, alltså Profeten Mohammeds göranden och uttalanden under dennes levnadstid och vilka nedtecknats av flera olika personer; bland dem som nedtecknats av Bukhari hittar vi följande:

”… och den som säger till sina följeslagare, ’kom, låt mig spela’, måste därvid ge något till välgörenhet som gottgörelse för denna sin synd […]”

Det har alltså inom islamsk lagtolkning noterats att man ska ge till välgörenhet redan för blotta tanken på, och förslaget om, att spela. Men när det går så långt som till att man faktiskt spelar, om man nu samtidigt försöker vara rättrogen muslim? Om det har den skriftlärde Abdul Hamid Siddiqi kommenterat följande:

”Han bör ge sadaqa [en allmosa] så att han gör rättelse för det fel han har begått […] genom att ge mat åt tio fattiga, eller kläda tio behövande, eller iakttaga tre fastor […]

Islams stränga synsätt på spel om pengar grundar sig också på Profetens och Allahs föreskrifter om hur man bör handskas med sina ägodelar:

”Och förtär icke eder egendom bland eder genom fåfängligheter […]” (Koranen, andra suran, 188:e versen)

Men spel utan att det handlar om pengar då? Schack, backgammon och annat? Här går tolkningen av Koranen isär bland skriftlärde. Just nard, den föregångare till och variant av backgammon som var på modet i den arabiska kulturen på Muhammeds tid, ansågs vara så förknippat med insatser att det sågs som haram – förbjudet. Här är Profetens egna ord enligt hadith:

”Den som spelar nard har icke lytt Allah och Hans sändebud.”

Även utan insatser sågs och ses nard/backgammon som otänkbart för en rättrogen. Den skriftlärde Ibn Amr har uttalat följande förkastelsedom över spelet:

”Nard är en form av hasardspel, och är syndigt såsom att äta fläskkött; och att icke spela det om insatser är likväl [så förbjudet] som att gnida in ett liniment av svinfett.”

Ord och inga visor, alltså; men den mänskliga naturen är nu vad den är. Kalifen Harun al-Rasjid – känd inte minst från det litterära storverket Tusen och en Natt ovan – i Bagdad var omvittnat en hängiven utövare av nard (samt av schack); och den skriftlärde al-Adli författade i samma stad på 850-talet en strategibok om spelet.

Och schack? Spelas det om pengar gäller förstås att det enligt islam utom diskussion är haram; medan vissa skriftlärda, som imamen Shaffi’i, velat se det som tillåtet i de fall då det utövas som ren intellektuell sysselsättning, förutsatt att det inte går ut över bönetider eller sociala förpliktelser. Abu Bakr Al-Ajiri däremot tillskriver Profeten dessa ord:

”Om du går förbi dem som spela med avgudar som schack och nard och andra förlustelser – hälsa då icke på dem. För när de samlas och försjunka i sitt spelande, är endast Satan med sina underlydande närvarande […] De äro såsom en flock hundar som hava funnit ett kadaver, äta av det tills de äro mätta och sedan bege sig av. Tillika yttrar dessutom schackspelaren lögner, då han säger ’matt’ [= ’du är död’]”

Allt sammantaget är islam avgjort den mest kritiska av de stora världsreligionerna, när det gäller synen på hasardspelande. Och hade spelkorten varit uppfunna på Muhammeds tid, så lita på att även spel om pengar med dessa fördömts svårligen i Koranen!

Så vad händer med dig då efter döden, du inbitne pokerspelare, enligt islam?

Du kommer helt enkelt att hamna i Jahannam, motsvarigheten till helvetet: en plats som i Koranen även omtalas som ”den lågande elden”, och ”avgrunden”. Det är, som sig bör, ett dystert ställe med sju portar, och där dina synder avgör genom vilken av dem du tvingas träda in. Från Jahannam stiger tre jättelika pelare av svart rök, och platsen sträcker sig så djupt ned i marken att ”kastar du ned en sten däri, faller den i sjuttio år”. Över Jahannam styr nitton änglar, varav Maalik är deras ledare. Enligt Profeten Muhammeds ord får du som syndare här blott vart tusende år träda fram inför Maalik och be om nåd för att undslippa helveteseldarna och alla plågorna, bara för att få uppleva att denne avslår din begäran. Bilden nedan visar för övrigt Muhammed (längst till höger) på besök i just Jahannam:

De plågor du som före detta pokerspelare har att utstå i Jahannam finns detaljerat beskrivna i Koranen: du kommer att vara klädd i brinnande plagg som förtär din kropp gång på gång utan ände, det enda som finns att dricka är kokande vatten, och den enda födan du bestås med är en bitter törnebuske, dhari, samt trädet Zaqqum vars rötter sträcker sig nedanför eldslågorna och vars frukter ”äro såsom djävlars huvuden”, och kommer att bränna dina inälvor som ”smält mässing”.

Islam är således knappast en ”spelvänlig” religion, om man nu får yttra sig så vanvördigt. När jag var i Malaysia för några år sedan kunde jag konstatera att visst fanns det vadhållningslokaler, och till och med ett kasino en bit utanför Kuala Lumpur – men alla dessa var strikt förbjudna att beträda för muslimer. Men det finns ju till exempel Casino Ramses Hilton i centrala Kairo? Förvisso, men det är avsett för turister… vilket inte hindrar att många rättrogna ser kasinots blotta existens på muslimsk mark som en styggelse.

Vad kommer då att i hända med dig som pokerspelare efter döden, enligt andra religioner och filosofier i stället? Vad säger kristendomen? Hinduismen? Buddismen? Judendomen? Dessa ska jag återkomma till i följande avsnitt!