I min ’analys’ av hur de olika världsreligionerna förhåller sig till spelandet, och vad som enligt deras respektive läror händer med oss pokerspelare efter döden (ovanstående bild fotograferade jag i San Francisco i december, och är faktiskt den som inspirerade mig till den här serien av inlägg…) har turen nu kommit till buddhismen!

Buddhismen

Buddhismen skiljer sig från de andra stora världsreligionerna genom att man här inte tror på någon gud. I stället utgör buddhismen mera en filosofi eller en världsåskådning – men låt mig ändå använda uttrycket religion, i dess utvidgade bemärkelse. Och liksom inom kristendomen med katolicismen, ortodoxa kyrkan och protestantismen etc, och inom islam med sunni, shia, sufism osv, har med tiden olika fraktioner uppkommit även inom buddhismen: främst de tre ’huvudtraditionerna’ hinayana, mahayana och vajrayana.

Buddhismen karakteriseras av en strävan att nå upplysning, främst genom den lära och den undervisning som tillskrivs grundaren Siddharta Gautama. Uppgifter om hans levnadstid går isär, men någon gång mellan år 500 och 300 före vår tideräkning växte han upp som prins i nordöstra Indien. Siddharta fostrades inom hinduismen, men enligt traditionen lämnade han vid 29 års ålder i förtvivlan över världens elände och nöd så sin familj och sin priviligierade existens för att under sex år vandra omkring samt söka sanningen, via sträng askes och meditation. Det sägs ha varit just medan han mediterade under ett fikonträd som han nådde bodhi, upplysning, och därigenom kom att bli en buddha: en upplyst människa.

Att redogöra för denna religions lära skulle falla långt utanför ramen här; så låt mig kort sammanfatta med att den går ut på att du som människa ska söka den gyllene medelvägen mellan överflöd och slöseri å ena sidan, och askesens ytterligheter å den andra. Genom att följa ’den åttafaldiga vägen’, traditionellt gestaltad i ett hjul med åtta ekrar (vilka står för rätt insikt, rätt beslut, rätt tal, rätt handlande, rätt liv, rätt strävan, rätt medvetenhet och rätt meditation) ska du till sist befria dig från det lidande som är förbundet med samsara, det ständiga och eviga kretsloppet av död och återfödelse i olika existenser.

Så vad har då, för att komma fram till premissen för detta inlägg, buddhismen att säga om oss hasardspelare? För att ta till sig detta måste man först vara medveten om att buddhismen i sig – till skillnad mot många andra religioner – inte skiljer mellan Godheten och Ondskan som sådana; i stället predikar Siddharta Gautama Buddha om produktiva respektive kontraproduktiva beteenden, när det gäller ditt mål om att få ett slut på lidandet för såväl dig själv som dina medvarelser.

Bland pancha shila, de fem moraliska föreskrifterna för en sann buddhist, finns bland annat att man inte får stjäla, och därigenom ta vad som icke är ens eget. Ovanpå det gäller för munkar och nunnor att de ska undvika ”lättsinnig underhållning”, samt användandet av pengar. Givetvis har dessa påbud ansetts ha bäring på inställningen till hasardspel.

Just därför resulterade det i en jätteskandal, i främst Asien, i maj 2012 när sex ledare för Sydkoreas största buddhistorden och efter en begravningsceremoni låste in sig på ett hotellrum och under tretton timmars tid rökte, drack alkohol och spelade highstakespoker(!). Dessutom var det inte direkt småpengar inblandade utan det handlade om över en miljard won, mer än fem miljoner kronor sammanlagt i insatser. Se till exempel

http://content.usatoday.com/communities/ondeadline/post/2012/05/s-korean-monks-caught-gambling-drinking-and-partying/1#.UtzqSa8V99A

Faktum är att Siddharta Gautama Buddha på flera ställen i de kanoniska texterna, sammanfattade under namnet Tripitaka, yttrat sig specifikt om gambling. Ett finns i den text som kallas för Sigalovada Sutta: Buddhas råd till Sigalaka. Där träffar Buddha utanför staden Rajagaha på en ung man vid namn Sigalaka, och ger denne en lång rad visa råd – inklusive hur man ska förhålla sig till hasardspel. Så här yttrar han sig:

”Dessa äro de sex skadliga följderna av spelande: Vinnaren ger upphov till hat; förloraren sörjer sin svunna egendom; nyttigheter går förlorade; spelarens ord litas icke på i en domstol; han föraktas av vänner och ämbetsutövare; och han är icke eftersökt för äktenskap, ity att andra kommer att säga att han är en spelare och icke kan försörja en hustru.”

I en annan text, Samjutta Nikaja 106, fördömer Buddha ”förslösande av rikedom på tärningsspel”; och i Dighajanu Sutta VIII.54 säger Buddha varnande så här:

”Det finns fyra ting vilka uttömma ens innehav av rikedom: köttsliga utsvävningar; utsvävningar i dryckenskap; utsvävningar i hasardspel; och illasinnade vänner […]”

I Mahakattarisaka Sutta (III, 178) yttrar dessutom Buddha följande: ”Om en spelare skulle vinna en förmögenhet på sitt allra första kast, skulle hans lycka detta oaktat vara utan betydelse. Det är många gånger lyckosammare att föra sig vist med kroppen och i talet och sinnena, och efter döden återfödas i himmelen.”

Den allmänna tolkningen inom buddhismen är inte att allt spel om pengar fördöms rakt av, som i till exempel islam. Ett undantag görs dock vad gäller munkar och nunnor, för vilka det är uttryckligen förbjudet. För övriga buddhister måste spelandet, både med och utan pengar, helt enkelt bedömas efter vilka följder det har för den personen. Står det inte i konflikt med den åttafaldiga vägen eller några andra moraliska föreskrifter – ja, då är just det spelandet något accepterat, eftersom det implicit inte medför några ”onda följder”. Här måste man dock vara specifikt aktsam vad gäller girighet, en fara som gör att många buddhister inte vill befatta sig med till exempel lotterier.

En känd pokerspelare som också är buddhist är irländaren Andy Black; här kan du i en gammal intervju med Black läsa om hur han försöker jämka samman sina buddhistiska principer med sitt pokerspelande om höga insatser:

http://www.wildmind.org/blogs/on-practice/bid-for-freedom

Så vad kommer då enligt buddhismen att hända med dig efter döden, du oförbätterlige spelare? Det beror som sagt helt och hållet på vad för slags spelande du ägnat dig åt, om du avhållit dig från ”utsvävningar”, och i vilken grad spelandet gått ut över ditt handlande, över dina medmänniskor och över dina mentala attityder.

Buddhismen räknar med sex grundläggande ’riken’ att återfödas i: människoriket, himmelriket (devaloka eller sagga, bilden ovan), djurriket, de avundsjuka andarnas rike (asura), de hungriga vålnadernas rike (peta) och vad man i brist på bättre terminologi får kalla för ’straffriket’. Någon motsvarighet till helvetet eller skärselden finns inte; inte heller finns det någon gud som bedömer dig och ditt just avslutade liv. I alla dessa riken får du vistas under en tidsrymd som kan vara längre eller kortare än ett vanligt människoliv, innan du så återföds till nästa existens.

Buddha placerade faktiskt himmelriket – varav det finns sju varianter – under människoriket, med motiveringen att du där under din vistelse kommer att ha det så bekvämt att det blir svårt att komma vidare i din andliga utveckling. Håll i minnet att ditt yttersta mål som sann buddhist ju är att inte återfödas alls, utan uppgå i nirvana, det tillstånd av andlig frid när du lyckats lämna allt annat bakom dig!

Sannolikt kommer du som pokerspelare att återfödas i antingen djurriket, eller i något av andarnas riken, eller i värsta fall i straffriket – varav även det finns i många versioner som radas upp i de buddhistiska texterna, som till exempel duggati (’den svåra vägen’) gutha (’smuts’) och vinipata (’förödelse’). Då gäller det för dig att uthärda din temporära existens där, dra lärdomar och meditera, och med tiden hoppas på en bättre återfödsel! Några eviga straff slipper du ju inom buddhismen, tack och lov.

Men vill du verkligen gå vidare i din andliga utveckling med sikte på att lägga allt existentiellt lidande – som 7-2 off i given, utdragningar på rivern, slarviga dealers och idiotiska motståndare – bakom dig, får du nog vara beredd på att med tiden helt ge upp allt spelande. Your choice, som man lite vanvördigt skulle kunna formulera det inom buddhismen; dina handlingar i detta liv kommer att bestämma var någonstans du påbörjar nästa, och så vidare i evigheten, tills du lyckas uppnå nirvana.

I nästa avsnitt: kristendomen!

Nu ligger en ny krönika (nr 556 sedan starten i april 2005!) uppe på Unibet…

https://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/en-rivstart-pa-2014-1.515113

… och där jag bland annat tar upp den senaste turneringsskandalen borta i Atlantic City, det senaste världsrekordet i poker, diskuterar utmärkelsen Årets svenske pokerspelare, och en del annat!

I Storbritannien stundar tuffare tider för pokerklubbarna:

http://www.gamblingcommission.gov.uk/gh-press/2014/cards_on_the_table_for_illegal.aspx

Där har myndigheterna beslutat sig för att granska klubbarna hårdare, och se om deras verksamheter stämmer med deras tillstånd. Ett antal har redan tvingats stänga; ett bakslag för pokerspelarna, alltså, i den eviga kamp mellan utövare och samhällsmyndigheter som går tusentals år tillbaka i historien…

Kanske ännu en liten gamblinganekdot att förgylla kvällen med?

En av de mera kända ’grifters’, alltså bedragare och lurendrejare, på 1920- och 1930-talen i USA:s undre värld var Sam ’The Hiker’ Johnson. En av hans specialiteter var att få hälften av sina måltider gratis, de gånger han besökte en restaurang tillsammans med ett lämpligt offer. Lagom till kaffet brukade Johnson sticka ned handen i fickan, fiska upp ett mynt och nonchalant säga ”OK, låt oss se vem som tar notan – call it!” medan han på traditionellt amerikanskt manér singlade upp myntet i luften.

Hans knep? Han hade ett specialgjort mynt bestående av två nedfilade och skickligt hoplödda ”kron”-sidor. Om Johnsons offer ropade ”Krona!” medan slanten befann sig i luften, så gällde att ’the fix was in’ och denne blev sittande med notan. Om offret i stället ropade ”Klave!” så fångade Johnson myntet i luften, lät det smidigt försvinna ned i fickan igen och sade leende: ”Äsch, jag skulle bara sätta dina gamblingnerver på prov – vi delar självklart på notan som två vänner.”

Det enkla knepet motsvarade många gratisluncher och dito middagar i det långa loppet!

Det nyss gångna året visade sig vara ett bra år för onlinepokerns comeback i USA, som jag tidigare rapporterat om här i Superbloggen; tre delstater legaliserade spelet under 2013. Dessvärre ser 2014 dystrare ut, trots tidigare förhoppningsfulla spådomar om att ytterligare delstater stod beredda att hoppa på tåget.

I Kalifornien har frågan kört fast, i ett moras av politiska fraktioner och tre huvudkonkurrenter med egna agendor: kapplöpningsbanorna, de stora pokerrummen, och inte minst de mäktiga indianstammar (”nations”) som driver egna kasinon på sina territorier. Ingen av dessa intressenter vill bli den som går miste om vad de anser vara sin rättmätiga andel av den tilltänkta kakan, eller se sin nuvarande omsättning – sammanlagt i delstaten handlar det om över sju miljarder dollar årligen – underminerad. Trots fyra års förberedande arbete med frågan om delstatligt onlinespelande är den alltså just nu blockerad i de olika instanserna i Kalifornien, och ”tidigast 2015” är det svar som politiska talespersoner levererar, vanligen genom sammanbitna käkar.

En annan delstat som på papperet kommit långt är Iowa. Där har man dock prioriterat ned frågan avsevärt just nu, och motiverar det med att man först vill utvärdera de tre existerande delstatliga modellerna, och helst också se initiativ tas vad gäller ”interstate compacts”: alltså avtal mellan delstaterna för att få tillgång till varandras spelarpooler. Dessutom har man andra och viktigare politiska problem, samt mera prioriterade lagförslag liggande för behandling i delstatsförsamlingen, varför ”tidigast 2015” citeras även här.

Även Florida ansågs länge vara en delstat som låg i startgroparna för att införa onlinespel inklusive poker, men till mångas överraskning drev man under andra halvan av 2013 igenom lagstiftning i motsatt riktning: som uttryckligen förbjöd ”electronic gaming”, vilket tvingat även prenumerationsbaserade sajter att stänga ned.

I Massachusetts, Illinois och Pennsylvania har beredningsarbetena med nya, onlinespelsvänliga lagverk bromsats upp; medan delstatsförsamlingen i Mississippi förra året röstade nej till ett sådant förslag. Den som vill kan för övrigt fördjupa sig i vad som händer politiskt delstat för delstat, på hemsidan för Poker Players Alliance:

http://theppa.org/

Lägg till det att det i år är dags för ”mid-term elections”, när bland annat delar av kongressen och senaten ska bytas ut eller omväljas och många politiker därför väljer att undvika kontroversiella frågor, och 2014 ser ut att bli ett förlorat år för legal amerikansk onlinepoker. Nå – ännu är det bara januari. Låt oss lite optimistiskt hoppas på en och annan positiv överraskning, om än inte orealistiska mirakel.

Nu har det trillat in nomineringar till årets pokerspelare för det gångna året. Föga förvånande innehåll det endast turneringsspelare. Media har lättare att ta till sig tuneringspoker som rubrikmaterial, därav den enda spelformen som lyfts fram, ja förutom Viktor Blom. Men pratar vi Blom ska det istället överdrivas åt andra hållet. ”Stjärnan förlorade idag 3$ miljoner”, det media helt skiter i är att se helhetsbilden. Sannolikt vann han 5$ miljoner sessionen innan, det är så poker fungerar MINImedia.

Normeringarna då? Här hittar vi Kent Lundmark, Martin Jacobsson, Robin Ylitalo, Olof Haglund och Henrik Johansson. Om vi ska börja bakifrån, Johansson vem? Det som gör att jag personligen bli skeptisk till hela grejen är vad som krävs för att hamna här. Det finns förmodat en hel hög med folk som gjort större insatser för pokern och individuella prestationer än både Haglund och Johansson. Att binka en enskild turre kan en blind höna göra, tom jag har gjort det. Det imponerar inte riktigt på mig. Att de båda sedan är duktiga pokerspelare ska jag inte säga emot på då jag inte känner till deras spel så väl. Det har dock inget med årets pokerspelare att göra.

Sedan plockades det in två veteraner i form av Lundmark och Jacobsson, de har båda fina år men det är snarare deras dedikation som borde belönas. Att hamna på finalbord i superhighrollern i Vegas som Martin gjorde. Väger det ens så tungt? Jag hade också kunnat sitta och skjuta mot Blom eller ta ett skott i en superhighroller om jag haft 15% i mig själv. Det jag vill peka på är att siffrorna ofta ser mer imponerande ut än de i själva verkligheten är. När du väl delat ut alla procent till höger och vänster står kanske till och med Dag Hardysson och ska ha sin del. Det enda som lämnas kvar åt dig som vinnare är krognotan från festkvällen.

Sist återstår vår finsk svenska krigare i form av Robin Ylitalo. Ja även den här gubben är tuneringspelare, skillnaden på honom mot de andra är att han fått sitt verkliga genombrott. Robin har varit etablerat ett par år ute på touren, nosat på de stora placeringarna flera gånger utan att få sätta pricken över i:et. Som motiveringen lyder har han finalbord i alla ”de tre stora”, EPT, WPT och WSOP. Han fick kröna året med ett självspelande piano till FT i london, och stormade hem till svea rike 5,8 miljoner rikare. Eller ja, nästan… (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/poker/article17664191.ab). Att Robin sedan är en fantastisk människa och ambassadör för spelet gör inte saken sämre. Få människor tror jag är mer lämpade att bära fram spelet han älskar så mycket, genom att bli årets pokerspelare.

Under tiden jag skrev det här upptäckte jag att siffrorna avslöjas om man röstar. De verkar som röstarna och jag besitter ungefär samma åsikter, Robin har fått 73,6% av alla röster varpå resten ligger och skvalpar kring 5-10%. Nästa år vill jag se mer bredd i uttagningarna, som det är nu skulle jag hellre rösta på Svarta Piraten än utfyllnaden som man fick välja på i år. Att inte Wilhasha för att nämna någon är med på listan är väl ett tecken på att uttagningar gjordes med turneringspoker-skygglappar.

Wilhasha: http://www.highstakesdb.com/profiles/pokerstars/wilhasha.aspx

Rösta på Robin gör du här: http://www.poker.se/arets-pokerspelare-2013/

Min serie inlägg om vilket öde som efter döden väntar på dig, du inbitne samt oförbätterlige pokerspelare och gambler, går vidare – och denna gång ska jag skärskåda judendomens attityder till oss hasardbitna!

Judendomen

Som den äldsta av de monoteistiska världsreligionerna, med en över 3000-årig historia, har man inom judendomen haft lång tid på sig att ta ställning till spel både med och utan pengar – och vill man grovt sammanfatta detta ställningstagande, så är det med orden ”djupgående ambivalens”. Å ena sidan erkänner man pragmatiskt att speldriften är inbyggd i den mänskliga karaktären, och tillåter i viss mån att den får utlopp; men å andra sidan fördöms det överdrivna spelandet och dess avarter.

Faktum är att man hittar en hel del ”spelförfarande” i de tidiga hebreiska skrifterna; de som sammanfattas under namnet Tanakh och inkluderar många av de böcker vi i västvärlden känner igen från Gamla Testamentet i Bibeln. I Tredje Mosebok 16:7-10 uppmanas Aron att kasta lott för att avgöra vilken av två bockar som ska offras åt Herren, och vilken som i stället ska föras ut i öknen till Asasel. I Jonaboken 1:7 kastar sjömännen lott, för att avgöra vem som är skuld till den svåra storm som just då rasar; lotten faller på Jona, som därför vräks överbord och uppslukas av en stor fisk:

I Första Samuelsboken 10:17-24 beskrivs hur Saul blir kung över israeliterna, genom upprepad lottkastning. Och i Josuas bok, dels 14:e kapitlet men även 18:e och 19:e kapitlen, kan man läsa om hur Kanaans land genom lottkastning fördelades mellan israeliternas tolv stammar, efter den fyrtio år långa vandringen genom öknen; för att ta några exempel.

Begreppet lottkastning omfattar för övrigt flera olika former, inklusive att kasta tärningar och dess motsvarigheter i form av benbitar; samt förfaranden som närmast är liktydiga med moderna lotterier.

Även utanför Tanakh hittar vi gamla exempel på lottkastning. I Apostlagärningarna 1:21-26 i Nya Testamentet, efter att Judas på grund av sitt förräderi uteslutits från Jesu lärjungar, måste den lediga tolfte platsen fyllas. De två kandidaterna är Josef Barsabbas och Mattias, som efter vederbörliga böner kastar lott inbördes. ”Vinnaren” är Mattias… som enligt traditionen sedan sändes till Etiopien för att predika, och så småningom mötte martyrdöden där. Där ser man hur motsvarigheten till ett tärningskast kan påverka en människas liv!

Illustration till Obadjas bok i Gamla Testamentet, där det berättas om hur ”utlänningar drogo in genom [dess] portar och kastade lott om Jerusalem”

Faktum är att lottkastning omnämns inte mindre än 70 gånger i Gamla Testamentet. I till exempel Första Krönikeboken 24:5-19 finns beskrivet hur lottkastning används för att bestämma vilka personer som ska ges vilka viktiga ämbeten! Det bör påpekas att israeliterna själva dock inte betraktade dessa lottkastningsförfaranden som ett spel i dagens bemärkelse; i stället utgjorde de en vedertagen metod för att låta Guds vilja visa sig, och bestämma utgången av något. ”Lotten kastas i knät, men hur den faller bestämmer Herren.” (Ordspråksboken 16:33) ”Lotten gör en ände på trätor, och skiljer mellan mäktiga män.” (Ordspråksboken 18:18) Något exempel på direkt spelande om pengar eller ägodelar finns däremot inte omnämnt i vare sig Gamla eller Nya Testamentet – med ett mycket specifikt undantag, som jag ska återkomma till när jag avhandlar kristendomen.

Men vad säger då de judiska auktoriteterna om hasardspel? Vad innehåller de religiösa skrifterna beträffande detta ämne?

Judiska trosutövare vägleds av halakha, den kollektiva sammanställning av religiösa lagar (vilka också styr det världsliga livet, i likhet med islam görs ingen formell åtskillnad därvid) som bland annat omfattar de 613 mitzvot (”budord”) som återfinns i Torah (huvudsakligen motsvarande de fem Moseböckerna). Därutöver inkluderas i halakha även Talmud, som är en sammanställning av tolkningar och kommentarer till Torah och i vilken sin tur indelas i de två huvuddelarna Mishnah och Gemara. (Allt detta är givetvis en något förenklad beskrivning.)

I Mishnah, i avsnitten Rosh Hashanah 1:8 och Sanhedrin 3:3, räknas faktiskt två slag av spelare upp specifikt: dessa är tärningsspelare, samt de spelare som satsar på duvkapplöpningar. Om bägge sägs att de ”äro opålitliga”, och därför vare sig får sitta till doms eller uppträda som vittnen i en judisk domstol.

I avsnittet Sanhedrin 24b i Talmud motiveras så varför: därför att de inte har något annat yrke, och därigenom inte bidrar till samhällsnyttan. I Jobs bok kan man läsa om att ”människan föds till möda”, vilket traditionellt har tolkats som ett påbud om att arbeta för sitt uppehälle – inte att lägga sig till med en spelares lättsinniga livsstil! Dessutom likställs i Mishnah vinnaren i ett hasardspel, eller av en vadhållning, med en tjuv eftersom han stoppar på sig pengar till vilka han inte har någon juridisk rättighet; för medan både Torah och Talmud anser att det vad gäller vanliga yrken som timmermän och skräddare finns en form av uttalat ömsesidigt åtagande mellan kund och utförare, finns däremot inget motsvarande åtagande bland två eller flera spelare. Spelskulder kan alltså enligt halakha inte bli föremål för indrivning.

Mishnah är intressant såtillvida att man där nedtecknat ett stort antal inflytelserika och lärda rabbiners uttalanden, även när de ibland står i konflikt med varandra. Åsikterna blir därför understundom motstridiga, när det gäller huruvida förbudet om att sitta till doms eller uppträda som vittne även kan appliceras på rekreationsspelare, eller om det enbart ska gälla yrkesspelare. (Det är också intressant att notera att man redan för två årtusenden sedan och mera uppenbarligen kunde räkna sig som professionell tärningsspelare – men gick det bland de gamla israeliterna verkligen att livnära sig på vadslagning beträffande duvkapplöpningar?)

Ytterligare något att ta hänsyn enligt dessa judiska källor är vad ”rekreationsspelare” gör med sina vinster. Att behålla dem och spendera dem för personligt bruk ses enligt Mishnah huvudsakligen som förkastligt; medan den som skänker hela eller delar av vinsten till välgörenhet har församlingens gillande.

Tilläggas kan att traditionella, bokstavstroende judar i modern tid sällan har några problem med lotterier, där överskottet går tillbaka till samhället och deltagandet ses som en form av frivillig skatteinbetalning. Miljöer som Las Vegas och Macau däremot anses som rent förkastliga.

Något annat som diskuteras i Mishnah, vilken nedtecknades på 200-talet av rabbinen Jehuda Hanasi men för det mesta refererar till mycket äldre källor och traditioner än så, är vad man idag kallar för spelberoende. Judiska samhällsledare var alltså redan långt före Jesu tid mycket medvetna om att enstaka människor helt enkelt inte kan stå emot hasardspelandets lockelser. Vissa rabbiner krävde att dessa människor skulle förmås att högtidligen och inför vittnen lova att avstå från allt spel; medan andra rabbiner var emot att utkräva sådana löften, just för att de befarade att den personen förr eller senare skulle bryta mot dem och därigenom begå ytterligare en synd, ovanpå den förra.

Med allt detta sagt tolereras godmodigt enligt judisk tradition ett visst mått av spelande, även med insatser förutsatt att de är måttliga; och i synnerhet då i samband med vissa högtider, som bland andra hanukkah, purim och rosh chodesh. Främst därvidlag är hanukkah, som infaller ungefär samtidigt som julen. Då spelas det gärna kort inom judiska familjer, de mera liberala synagogorna kan till och med anordna bingoaftnar och annat, och barnen spelar av tradition dreidel: en form av fyrsidig tärning/snurra, och där den sida som faller upp bestämmer om man får ta godsaker ur potten eller måste lägga tillbaka.

Men vad händer då med dig som spelare efter döden, enligt judisk tradition? Faktum är att du går ett förvånansvärt milt öde till mötes. Judendomen är på denna punkt mycket pragmatisk, erkänner den mänskliga driften att spela och ser den som tämligen harmlös i måttliga doser. Överhuvudtaget är man tolerant gentemot inte bara spelandet utan även sådant som vindrickande och sexuella glädjeämnen inom äktenskapet – med provisot att individer är, i slutändan, alltid ansvariga för sitt eget handlande.

Torahn är tämligen vag när det gäller att beskriva livet efter detta; men enligt judisk tradition kommer du att på den yttersta dagen få vara med om tehijat hameitim, de dödas återuppståndelse, varpå du bedöms efter summan av dina levnadsgärningar. Har du varit en god människa kommer du till Gan Eden, motsvarigheten till himlen, där åsikterna dock skiljer sig åt huruvida det är en rent andlig existens i glädje över Guds närhet, eller om även diverse jordiska nöjen som sex och ätande och drickande (och, med lite tur får man förmoda, även spelande) fortfarande erbjuds.

Har du varit mera syndfull, skickas du däremot till Sheol; även känt under namnen Gehennom och Gehenna:

Det är en mörk plats där din själ kommer att genomgå rening under ett år, för att därefter antingen få uppstiga till Gan Eden (enligt Eduyot 2:10 i Mishnah) eller så blir det så att du kommer att ”få din kropp förtärd, din själ bränd och askan spridd av vinden så att den hamnar under de rättfärdigas fötter” (Rosh Hashanah 17a) – eller så fortsätter ditt straff, enligt ytterligare andra källor i sin tur.

Alltså för dig som pokerspelare ett något mildare och hoppfullare öde än enligt islam som jag berättar om nedan – och med bättre odds på att slippa bli straffad överhuvudtaget, om du hållit ditt spelande på en måttlig nivå och dessutom låtit en del av dina vinster komma dina medmänniskor tillgodo!

I nästa avsnitt: dina utsikter som buddhist…

Sitter denna söndagsförmiddag och bläddrar digitalt igenom några av bilderna från resan över jul och nyår till Kalifornien och Hawaii, och kan inte undanhålla er läsare de här två! Först ett lotteri, Hawaiian style, som jag fotade inne i en smyckebutik: köp en ”lott” varpå du får välja en av musslorna och öppna den. Butiken garanterar att det finns en pärla (av rimlig storlek) inuti, men slumpen dikterar alltså den exakta storleken, och vilken färg den har:

Säkerligen hade Lotteriinspektionen ryckt ut med påslagna sirener om någon svensk butik försökt sig på motsvarande här hemma…

… och här en korsordsbok med kul och annorlunda tema, och som jag hittade i en bokhandel i San Luis Obispo:

Fler sådana här miniinlägg kommer – och under tiden jobbar jag vidare på min serie med efter-döden-inlägg!

Satelliterna och söndagskvalfinalerna fortsätter att rulla, inför årets första Unibet Open den 13-16 mars i Köpenhamn! Jag räknar med att det blir gott om svenskar som tar sig över Sundet för att kriga mot de rödvita spelarna på deras hemmaplan… Vill du se hur du kan ta dig dit, så läs mera om kvalschemat på

http://www.unibetopen.com/qualify/satellites/

Och redan nu kan du dessutom skriva in de nästa två Unibet Openturneringarna i almanackan, den 29 maj – 1 juni respektive den 18–21 september! Vilka platserna blir tillkännages snart… trevlig helg på er, alla ludofiler och chartister!

OK, så du är pokerspelare; kanske till och med professionell gambler. Ditt liv har vigts åt dobblandet, din ekonomi helt eller delvis stått och fallit med korten, tärningarna och roulettkulan. Vad kommer därför att hända med dig när du dör? Vad blir ditt straff, på den ”andra sidan”? Vad har de olika religionerna att säga om ditt öde, som ett resultat av ditt yrkesval?

Man kan konstatera att rent generellt framstår vi hasardspelare knappast som något dygdemönster i samhället, oavsett vilken gud eller vilka gudar som förmodas styra och oavsett vilka de profeter är som gör anspråk på att förkunna Den Rätta Läran. Det kan kanske vara av intresse att läsa om vad som väntar din själ, när du väl fått uppleva ditt sista riverkort – och jag ska börja den här serien inlägg med islams perspektiv:

Islam

Strängast i synsätt på hasardspelandet är nog islam. I ett nyhetsklipp från 2005 omnämndes att myndigheterna i provinsen Aceh i Indonesien låtit femton män – som tagits på bar gärning med att spela om pengar – genomgå ett offentligt spöstraff utanför den lokala moskén.

I den mer eller mindre officiella listan på ”de 70 huvudsynderna” inom islam, och som nedtecknades av den lärde imamen Dhahabi i början av 1300-talet enligt europeisk tideräkning, hittar man hasardspelandet (Qimar på arabiska) på tjugonde plats i allvarsordningen: mellan alkoholdrickande (19:e plats) och baktalande av kyska kvinnor (21:a plats).

Den direkta text ur Koranen som brukar citeras i sammanhanget som grund för fördömandet är den 90:e versen ur den femte suran, och låter så här:

”O ni som äro troende! Rusdrycker och hasardspelande, offrande inför stenstoder, och [divination genom] pilar äro en styggelse och ett Satans hantverk; avhåll eder från dylikt på det att ni må nå framgång. Satans plan är att utså split emellan eder medelst dryckenskap och lottkastning, och hindra eder från att minnas Allah och från att be […]”

Det är intressant att notera den tunna referens till ett verkligt spel som omnämns här: ”pilar”, syftande på så ålderdomliga former av gambling, och så förbundet med uttydandet av framtiden, som att kasta föremål för att se vilka sidor som kommer uppåt. Läs gärna som jämförelse mina tidigare inlägg i Superbloggen om spelandets yttersta ursprung!

Islam är dock faktiskt inte helt entydigt i sitt fördömande av hasardspel. I den 219:e versen i den andra suran i Koranen hittar man denna text:

”De frågar Dig [Profeten] om rusdrycker och hasardspel; [Du] säger: ’Det finns stor synd i bägge, och viss nytta för människor; synden är större än nyttan.’”

Profeten Mohammed vidgår alltså här att spel om pengar kan ha fördelar; vill man dra paralleller i nutid, så är dessa till exempel att lotterier kan ge ett ekonomiskt överskott tillbaka till samhället.

Utöver Koranen låter man sig inom islam också vägledas av hadith, alltså Profeten Mohammeds göranden och uttalanden under dennes levnadstid och vilka nedtecknats av flera olika personer; bland dem som nedtecknats av Bukhari hittar vi följande:

”… och den som säger till sina följeslagare, ’kom, låt mig spela’, måste därvid ge något till välgörenhet som gottgörelse för denna sin synd […]”

Det har alltså inom islamsk lagtolkning noterats att man ska ge till välgörenhet redan för blotta tanken på, och förslaget om, att spela. Men när det går så långt som till att man faktiskt spelar, om man nu samtidigt försöker vara rättrogen muslim? Om det har den skriftlärde Abdul Hamid Siddiqi kommenterat följande:

”Han bör ge sadaqa [en allmosa] så att han gör rättelse för det fel han har begått […] genom att ge mat åt tio fattiga, eller kläda tio behövande, eller iakttaga tre fastor […]

Islams stränga synsätt på spel om pengar grundar sig också på Profetens och Allahs föreskrifter om hur man bör handskas med sina ägodelar:

”Och förtär icke eder egendom bland eder genom fåfängligheter […]” (Koranen, andra suran, 188:e versen)

Men spel utan att det handlar om pengar då? Schack, backgammon och annat? Här går tolkningen av Koranen isär bland skriftlärde. Just nard, den föregångare till och variant av backgammon som var på modet i den arabiska kulturen på Muhammeds tid, ansågs vara så förknippat med insatser att det sågs som haram – förbjudet. Här är Profetens egna ord enligt hadith:

”Den som spelar nard har icke lytt Allah och Hans sändebud.”

Även utan insatser sågs och ses nard/backgammon som otänkbart för en rättrogen. Den skriftlärde Ibn Amr har uttalat följande förkastelsedom över spelet:

”Nard är en form av hasardspel, och är syndigt såsom att äta fläskkött; och att icke spela det om insatser är likväl [så förbjudet] som att gnida in ett liniment av svinfett.”

Ord och inga visor, alltså; men den mänskliga naturen är nu vad den är. Kalifen Harun al-Rasjid – känd inte minst från det litterära storverket Tusen och en Natt ovan – i Bagdad var omvittnat en hängiven utövare av nard (samt av schack); och den skriftlärde al-Adli författade i samma stad på 850-talet en strategibok om spelet.

Och schack? Spelas det om pengar gäller förstås att det enligt islam utom diskussion är haram; medan vissa skriftlärda, som imamen Shaffi’i, velat se det som tillåtet i de fall då det utövas som ren intellektuell sysselsättning, förutsatt att det inte går ut över bönetider eller sociala förpliktelser. Abu Bakr Al-Ajiri däremot tillskriver Profeten dessa ord:

”Om du går förbi dem som spela med avgudar som schack och nard och andra förlustelser – hälsa då icke på dem. För när de samlas och försjunka i sitt spelande, är endast Satan med sina underlydande närvarande […] De äro såsom en flock hundar som hava funnit ett kadaver, äta av det tills de äro mätta och sedan bege sig av. Tillika yttrar dessutom schackspelaren lögner, då han säger ’matt’ [= ’du är död’]”

Allt sammantaget är islam avgjort den mest kritiska av de stora världsreligionerna, när det gäller synen på hasardspelande. Och hade spelkorten varit uppfunna på Muhammeds tid, så lita på att även spel om pengar med dessa fördömts svårligen i Koranen!

Så vad händer med dig då efter döden, du inbitne pokerspelare, enligt islam?

Du kommer helt enkelt att hamna i Jahannam, motsvarigheten till helvetet: en plats som i Koranen även omtalas som ”den lågande elden”, och ”avgrunden”. Det är, som sig bör, ett dystert ställe med sju portar, och där dina synder avgör genom vilken av dem du tvingas träda in. Från Jahannam stiger tre jättelika pelare av svart rök, och platsen sträcker sig så djupt ned i marken att ”kastar du ned en sten däri, faller den i sjuttio år”. Över Jahannam styr nitton änglar, varav Maalik är deras ledare. Enligt Profeten Muhammeds ord får du som syndare här blott vart tusende år träda fram inför Maalik och be om nåd för att undslippa helveteseldarna och alla plågorna, bara för att få uppleva att denne avslår din begäran. Bilden nedan visar för övrigt Muhammed (längst till höger) på besök i just Jahannam:

De plågor du som före detta pokerspelare har att utstå i Jahannam finns detaljerat beskrivna i Koranen: du kommer att vara klädd i brinnande plagg som förtär din kropp gång på gång utan ände, det enda som finns att dricka är kokande vatten, och den enda födan du bestås med är en bitter törnebuske, dhari, samt trädet Zaqqum vars rötter sträcker sig nedanför eldslågorna och vars frukter ”äro såsom djävlars huvuden”, och kommer att bränna dina inälvor som ”smält mässing”.

Islam är således knappast en ”spelvänlig” religion, om man nu får yttra sig så vanvördigt. När jag var i Malaysia för några år sedan kunde jag konstatera att visst fanns det vadhållningslokaler, och till och med ett kasino en bit utanför Kuala Lumpur – men alla dessa var strikt förbjudna att beträda för muslimer. Men det finns ju till exempel Casino Ramses Hilton i centrala Kairo? Förvisso, men det är avsett för turister… vilket inte hindrar att många rättrogna ser kasinots blotta existens på muslimsk mark som en styggelse.

Vad kommer då att i hända med dig som pokerspelare efter döden, enligt andra religioner och filosofier i stället? Vad säger kristendomen? Hinduismen? Buddismen? Judendomen? Dessa ska jag återkomma till i följande avsnitt!