Med 2013 i backspegeln har du chansen att vara med och rösta fram den person som du anser är värd utmärkelsen ”Årets pokerspelare”! På

http://www.poker.se/arets-pokerspelare-2013/

hittar du tävlingen, och kan läsa mera om de fem kandidaterna som en jury bestående av Simon ”Dybban” Lindell, Lina ”Unixangel” Olofsson, Erik ”Valterego” Rosenberg, Robert ”Koivulainen” Sihvonen och undertecknad vaskat fram genom att granska och summera de blågula prestationerna under pokeråret som gick. Dessvärre blev det ingen kvinnlig kandidat inom kvintetten, men förhoppningsvis 2014 så…

Min serie humoristiska bildinlägg i somras på temat ”Du vet att du befinner dig i Las Vegas när…” satte läsarrekord – så varför inte ett motsvarande inlägg från denna vackra och besöksvärda ögrupp i Stilla Havet?

Du vet att du befinner dig på Hawaii när du inte behöver leta länge efter gratis ukulelelektioner:

… när telefonkatalogen innehåller goda råd om vad du ska göra när nästa tsunami kommer:

… när du ständigt påminns om att presidenten kommer härifrån:

… när du automatiskt börjar säga ”mahalo” i stället för ”thank you”:

… när du under en utomhuskonsert får vara med om en version av ”Stilla natt, heliga natt” som du aldrig kommer att glömma:

… när det mesta i drickaväg finns med kokosnötssmak:

… när uteliggarna har betydligt varmare och mera exotiska nattkvarter än hemma i Sverige:

… när hyrställena på badstränderna erbjuder utriggarkanoter:

… när shoppingarkaderna saknar tak i det subtropiska klimatet:

… när du kan köpa en behå gjord av kokosnötsskal:

… när det finns butiker som enbart säljer flipflops:

… när surfingbrädor med självklarhet ingår i livräddarnas utrustning:

… när butikerna tillhandahåller kartor över de bästa stränderna för surfing:

… när gränderna ned mot Waikiki Beach har låsbara parkeringsplatser för surfingbrädor:

… när det självklart finns ett surfingmuseum:

… när du går förbi en staty över en känd surfare:

… när du kan köpa surfingbrädor, bodyboards och annat även i livsmedelsbutikerna:

… när inte ens julprydnaderna undslipper surfingtemat:

… när cigarrerna uppkallas efter hulaflickor och vulkaner:

… när man gör de lokala vinerna på ananas:

… när du på gatorna hittar skåp med blomsterkransar:

… och när du börjar använda dig av shaka-gesten i stället för att göra tummen upp:

Som sagt, Hawaii är väl värt ett besök!

Ska börja med att lägga till lite saker jag kanske varit otydlig med i de föregående texterna. Pokerbloggar i alla dess former får gärna finnas. Oavsett om du spelar 10/10 på CC eller 100/200$ på FTP kan de båda vara intressanta. Det mesta handlar om hur man paketera innehållet. Jag personligen anser att det finns väldigt få som har den förmågan. Det finns en anledning till att folk klickar in på Kens blogg för att dra ett exempel. Många gånger är pokerbloggar lika intressanta som att klicka in på ”Emmas pysselblogg”. Någon som spelar högre får per automatik lite mer gratis innehåll oavsett paketering, då pengar alltid har fascinerat människan.

Sedan är jag inte född igår, jag förstår också att pengarna vandrar uppåt och att lowstakes-fisken i det långa loppet är mitt och många andras levebröd. Den första anledningen att jag tog upp hela historian om bloggarna var från början att det trots allt finns skillnader mellan dom. Trots att de är under samma kategori och i viss mån skriver om samma sak. Det roligaste med responsen som uppstod verkar väl vara att många har i viss mån tagit åt sig. Jag pekade på ingen, utan mer på kollektivet som sådant, men folk kände sig utpekade. Jag antar det är bra för bloggcommunity, att folk rannsakar sig själv och skriver bättre och mer innehåll.

Vidare tror jag absolut ett cashgame visst skulle kunna bli intressant. Jag har inte förespråkat att 9 internetkidz ska sitta ner tillsammans och spela. Det förstår även jag, som är born and raised online. Pokermiljonen varianten, med kändisar, gamla profiler inom pokern i mix med lite ungtuppar. Jag var på Cosmopol häromkvällen(!!), och nej inga blogginlägg om någon kryddad handhistorik är skriven här heller. Tobias Grahn var en av de som gästspelade denna kväll, han lät hälsa att han tyckte idén om cashgamet lät intressant. Han reserverade en stol och påstod sig få med El-Kabir på ett hörn. Snart är bordet fullt…

Det är till att efterlysa min medverkan här i Superbloggen, ser jag – vilket jag förstås tar som en komplimang! Men saken är den att jag och Damsällskapet tog semester, åkte bort till Los Angeles för att fira jul med goda vänner, sedan körde upp till San Francisco för några dagar där, så tillbaka till LA längs den vackra kuststräckan US Highway 1, och sedan tog nio dagar på Hawaii innan det var dags att återvända till LA för några dagar och så hem till kylan, snön, mörkret och dagens lunch igen. Det var inte utan att vi i den grönskande, behagfulla subtropiska värmen i Honolulu då och då övervägde möjligheten att söka asyl där och så gå en HFI-kurs, ”hawaiianska för invandrare”… 😉 😉

Några inlägg om resan kommer att följa både här i Superbloggen och i mina krönikor på Unibet, varav somt med gamblinganknytning och somt utan! Men sista kvällen i Los Angeles, i söndags, tog jag i alla fall hyrbilen till Commerce Casino för ett besök i vad som är världens största reguljära pokerrum alla kategorier, överträffat endast av de årliga arrangemangen runt WSOP i Las Vegas. Redan på håll ser man deras reklamskylt:

… och så här överraskande ocharmig ter sig byggnadens fasad, med ingång antingen längst till höger direkt in till det stora pokerrummet, eller en bit till vänster (utanför bilden) genom Crowne Plaza Hotel:

Commerce har funnits sedan 1983 och titulerar sig oblygt som ”The World’s Largest Poker Casino” samt ”The Hold’em Capital of the World” i sina reklambroschyrer. Exakt hur många pokerbord de har visste ingen av dem jag frågade i personalen, men i det stora pokerrummet i gatuplanet har man lite över hundra bord…

… plus att man har ett lite mindre pokerrum en trappa upp, och så ytterligare ett antal pokerbord (mestadels för höglimit) i en avdelning i huvuddelen av kasinot i regionerna närmare hotelldelen. Så där 200 bord sammanlagt? Ordet ”pokerfabrik” kommer osökt för en när man nyfiket tar sig en rundvandring i lokalerna. Dessutom erbjuder man förstås ett stort antal reguljära kasinospel, och kasinovarianter av poker: blackjack, ”No-Bust” Blackjack, Super Pan 9, 3-Card Poker, 13-Card Poker, baccarat, 21st Century Baccarat, Caribbean Stud Poker, Pai Gow (både som ursprungligt kinesiskt dominospel och i kortspelsform), Let It Ride och Ultimate Texas Hold’em. Till och med lokalen inne på det angränsande Crowne Plaza Hotel där man har ståuppkomedishower har namnet ”Jokers Comedy Club”!

Men poker är alltså detta etablissemangs ”huvudprodukt”, och där erbjuder man hold’em både som limit och no-limit, sjukorts stötpoker (både i reguljär tappning, som high-low och som razz), Omaha (reguljärt samt i high-low), mörkpoker (både i vanlig form och i lowballvarianterna Ace-to-Five, Deuce-to-Seven och Kansas City), kinesisk poker och i några former till, varierande med efterfrågan. Cashgames dominerar förstås, men man har vanligen ett dussin dagliga turneringar varav de flesta anges som NLH Deepstack Turbo och med ett inköp på 65 dollar. Några sit-and-go erbjuder man dock inte; jag frågade faktiskt om det.

Just i söndags kväll när jag var där var dock alla de reguljära dagliga turneringarna inställda, ersatta av satelliter och supersatelliter till deras stundande årliga huvudnummer WPT LA Poker Classic och där affischer med det mastiga eventschemat satt överallt runtom i lokalen:

Eftersom jag hade en flight i svinottan nästa dag och bara på sin höjd tre timmar till förfogande innan jag och Damsällskapet var tvungna att lämna tillbaka hyrbilen och få några timmars sömn på Hilton nära Los Angeles International Airport, valde jag ett stillsamt inköp vid ett av deras $3-$6 limit hold’embord. Här är en smygtagen bild vid det bordet:

Jag följde min vana att göra ett inköp på 50 x övre limiten (alltså 300 dollar denna gång – i no-limit brukar jag välja 100 x BB) för att inte känna mig underkapitaliserad. Det väckte aningen uppseende, eftersom det bara fanns en (knappt) matchande stapel vid bordet medan de flesta bara satt med mellan 30 och 80 dollar framför sig.

Hur var då motståndet? Måttligt imponerande; samtliga vid mitt bord var uppenbart rekreationsspelare, med asiater i majoritet. Dessutom kom och gick spelare under de cirka två timmar jag satt där: köpte in sig för bara några tior, tappade allt i en all-inkonfrontation trots att det var limitspel men är man ordentligt grundstackad så är man, och tvingades lämna bordet – eller, i en del fall, så gjordes ett lika blygsamt återinköp. Lägg därtill att åtskilliga överspelade marginella händer som låga par, och topparet efter floppen.

Jag startade OK och vann första given, vann sedan en till och låg 35-40 dollar plus… och där låg jag, svävande lite uppåt och neråt med mörkar och nya potter, ända tills det var bara tio minuter kvar. Då tappade jag först med A-K och floppat ess mot A-8 som hängde kvar och träffade åttan på rivern för tvåparet, och sedan med 10-10 på brädan 10-A-3-7-K när den andre med sin Q-J off satte hålstegen. Well, that’s poker, och jag cashade in 22 dollar back men en upplevelse rikare efter mitt kvällsbesök i världens största pokerfabrik. Det får bli ett returmöte, och besök även på konkurrenten Bicycle Casino, nästa gång!

Leo Nordin är en person jag gillar. Han är en av mina absoluta favoriter bland dem jag hälsat på. Mycket på grund av att han säger vad han tycker. Och han gör det på sitt sätt. Kaxigt. Sen gillar han prylar också. Och är en extremt duktig pokerspelare. Troligtvis en av de bästa svenska PLO-spelarna som finns i Sverige idag.

Jimmy Jönsson skrev ett välkommet blogginlägg. Det skapade ringar på vattnet som fick Leo att skriva ett eget. Jimmy har redan kommenterat det här nedan. Ni ser! Vilket ös!

Men att gilla en person och hålla med honom är inte samma sak. Leo vill dela upp pokerproffsen och hobbyspelarna bland pokerbloggarna och helst gömma undan de bloggare som inte är riktiga proffs under någon speciell flik, så han slipper se eländet.

”Jag har iofs aldrig läst inlägg i några andra eftersom man blir irriterad redan efter ingressen, bloggar om svs turrar och 20/20 kvällar på Cosmopol kan jag faktiskt inte förstå att dom finns, finns det folk som lever på dom här nivåerna eller vad är det frågan om? Jag förstår inte riktigt, finns det folk som läser om det här? Som inspireras av det här?”

Jag kan förstå honom. Om man som Leo har som ambition att bli så bra som möjligt på poker, kanske en av de bästa i världen, så ger det inte mycket att läsa de största pokerbloggarna idag. Men frågan är ju vad bloggarna är till för? Personligen anser jag att en pokerblogg främst ska underhålla och locka till spelglädje. Jag har aldrig läst en pokerblogg för att jag vill bli bättre på poker. Vill man utveckla sitt spel finns det så många bättre sätt att göra det på, även när ”riktiga” pokerproffs skriver bloggarna.

Leo Nordin har rätt i att det är rätt dött bland pokerbloggarna i dag. En av anledningarna till det är nog det allmänt hårda klimatet på nätet. Som när Tomas Ledin gav sitt stöd i till Jason Timbuktu i den antirasistiska kampanjen ”Jag är Jason”. Och blev påhoppad av antirasister, i olika forum, som hävdade att han minsann inte alls kunde göra så då han var en vit, privilegierad, medelålders man.

– Ni utger er för att vara Jason utan att ha någon aning om hur det är att vara Jason, skrev aktivisten Foujan Rouzbeh bland annat.

Den antirasistiska kampanjen var alltså inte något som medelålders vita män fick engagera sig i utan att stå till svars för sitt genetiska arv och sina tillkortakommanden när det gäller att förstå hur det känns att utsättas för rasism. Frågan man kan ställa sig – är alternativet, att Tomas Ledin inte engagerar sig alls, att föredra?

Självklart behövs alla pokerbloggar. Alla som på något sätt vill engagera sig och göra sin röst hörd. Självklart ska alla som vill skriva om poker göra det, vilken nivå man än spelar på. Och spelar man på hobbynivå så bör man kunna skriva en pokerblogg utan att behöva få skit från pokerproffs för innehållet.

Som om jag, under min karriär i de mellersta fotbollsdivisionerna, blev ombedd av en fotbolls-sida på nätet att skriva en personlig blogg om mitt liv och min fotboll. Och sedan får läsa på Zlatans blogg, där han skriver tre gånger per år, att min blogg inte inspirerar honom. Är det verkligen någon som kan vara intresserad av vad som händer i division 3?

Jag tror Zlatan vet att det är den stora folkrörelsen som fotbollen skapat som är grunden till att han överhuvudtaget kunnat bli den han blivit och tjäna de sjuka summor pengar han gör. Plus en enorm talang och ett gigantiskt slit från Zlatan själv förstås. Men utan ungdomsfotboll eller lägre divisioner skulle det inte finnas några fotbollsproffs.

Det gäller i ännu större grad i pokern. Pokerproffsen är helt beroende av ”folkrörelsen” poker. ”Folkrörelsen” är knappast beroende av proffsen.

Därför bekymrar det mig när en så smart ung man som Leo uttrycker sig så här:

”Bara för att man runkar in några laxxar i månaden och har ett par bruntonande solglasögon som man bittert får lämna hemma inför en kväll på cosmopol ska man fan inte få kalla sig för pokerproffs, man är en duktig hobbyspelare möjligtvis. En liten liten kugge längst ner i näringskedjan.”

Det är nämligen ”kuggarna längst ner i näringskedjan” som är det viktigaste av allt i pokersverige, inte proffsens välbefinnande. Om dessa kuggar försvann så skulle Leo få byta sysselsättning. Om Leo försvann så skulle kuggarna fortsätta spela på, och lukta på blommorna under sina korkekar, precis som vanligt.

Det är bra att vara kaxig. Det ger världen färg. Men det är alltid snyggare när man är uppkäftig mot dem som står över i hierarkin än mot dem som står under. Även om jag kanske anar att Leo skriver mer för att skapa reaktioner än att vara ”elak”. Faktum är att det är just sådana provocerande texter som skapar mest debatt och i slutändan förändring. Ibland kan målen helga medlen, helt enkelt.

Men det sagt. Jag gillar Leos förslag om ett tv-sänt cashgame. Själv älskar jag såna program, även om jag ser det som en praktisk omöjlighet att lyckas sälja in det på bästa sändningstid på en stor kanal. Ett sådant intresse finns helt enkelt inte. Däremot kan det väl kanske vara möjligt att få in det på TV4 Sport klockan 22.00 en onsdagskväll, så länge det inte krockar med någon fotbollsmatch med St. Etienne i franska ligan.

Ett tv-sänt cashgame skulle dock bli mycket bättre och roligare om det inte bara är duktiga proffs som spelar. Ett antal intressanta profiler och nöjesspelare som komplement till proffsen skulle garanterat göra programmen mer sevärda. De bästa svenska pokerproffsen är nämligen alldeles för lika varandra för att skapa dynamiska tv-program. Då krävs det en Nalle, en Hatt, en Dilba, eller en svart pirat för att skapa mångfald.

För mångfald är precis vad pokersverige behöver. Och en välkomnande  attityd.

För om vi inte ens klarar av att acceptera oss själva och låta alla pokerspelare vara dem de är, spela på sina trygga nivåer och skriva om vad de vill. Hur ska vi då kunna begära att omvärlden ska acceptera oss och vilja ta del av det vi älskar?

Kanske har Leo nu väckt ett intresse för något riktigt bra? Låt oss hoppas. Jimmy Jönsson är ju redan klar. Vilka fler skulle ni vilja följa vid ett tv-bord med en rejäl stapel cash framför sig?

Det har kommit lite reaktioner på mitt senaste inlägg vilket alltid är trevligt att se. Chockerande nog bara två dagar senare(!!) postar jag nu ännu ett inlägg. Har AB ringt på dörren och stått där med en skottkärra fylld av pengar? Nej, största anledningen är att Leo har gjort någon typ av svar och spinnoff till inlägget jag nyligen gjorde. Han beskriver här skillnaderna på en pokerspelares CV 2009 och 2014. Att spela 10/10 på Cosmopol några kvällar i veckan inte rättfärdigar innebörden att vara proffs i något. För inte kallar sig en div 4 spelare i fotboll sig för proffs, bara för att klubben bjuder på dojor? Hur som helst, Leo tar sedan upp det svenskaste vi har, sill och köttbullar kan slänga sig i väggen. Det heligaste vårt avlånga land har är såklart Svenska Spel.

Han lägger upp ett förslag om hur Svenska Spel skulle kunna gå tillväga för att återuppliva poker i de svenska stugorna. Ja för ni alla minns väl för ett par år sedan. Varje kanal hade någon egen pokershow, ja förutom då det näst svenskaste vi har, SVT. WPT, EPT, cashgame, ja allt skulle tv-sändas, dag som natt. Det ploppade tom med en helt egen kanal, som sände poker 24/7.

Hypen har dött, det vet vi alla om. Men som Leo är inne på, är det lite som en gasolspis som står på. Sätter du dit en tändsticka börjar det plötsligt brinna igen. Kanske i samma omfattning, men nästan. Intresset för poker i Sverige är fortfarande stort. Detta påvisades nyligen då SVS arrangerade SM. Det ska de ha all heder åt, men de resterande delarna av året händer det mindre. Jag tror de borde lägga mindre tid på så kallade mellantingturrar (Malmö Open, CPW mm) som inte väcker intresse i pokerkretsar och än mindre i allmänheten. Å istället satsa på något mer bestående, något som faktiskt kan väcka intresse och tända den nyss påtalade lågan igen.

Leos förslag var någon typ av TV-sänt cashgame, som även lyfter fram historier hur folk faktiskt hamnat där. Där folk kan berätta sin historia, hur de förvandlat vatten till vin och säkert tvärtom många tillfälle. Kanske även få upp trovärdigheten en gnutta på det ännu relativt smutsiga yrket pokerspelare. Jag vet med säkerhet att SVS garanterat har folk bakom som är kapabla att fixa något sådant. SM sköttes som sagt med bravur, jag har till och med kollat på live-sändingen i efterhand. Mixen av Linde, Magda och Rikard är genialisk på många plan. Jag skickar en utmaning till SVS och dybban att sy ihop detta. Jag anmäler mitt intresse redan nu, som första deltagare antar jag även får välja stol. Jag väljer självklart i position på min nemesis dybban,som jagar mig dag som natt online. Nu ska han få se på riktig poker, live!

Hela bloggen av Leo:

http://bloggar.expressen.se/leonordin/

Att blogguppdaterandet just nu, så här i skarven mellan ett gammalt och ett nytt pokerår, blivit lite sporadiskt får jag skylla på helgerna, lite resande som gjorts och en hel del umgänge med goda vänner – men här är i alla fall ännu ett svep med bilder jag knäppt under årens lopp och som uppenbarligen har, eller åtminstone med lite fantasi ser ut att ha, koppling till spel- och gamblingvärlden!

Den här bilden, tagen i Dublin, visar ett liten trehjulig bil som gör rullande reklam för ett av de irländska kasinona. ”Lågskaligheten” i fordonet, så fjärran från Macaus och Las Vegas’ vräkiga storvulenhet och tio våningar höga neonreklamskyltar, får mig att lite stillsam dra på munnen:

Och för att fortsätta med fordonstemat, den här Corvetten låg jag bakom i bilköerna på väg in till staden Carmel i Kalifornien – och ”six spot” är slanguttrycket för sidan med sex prickar upp på en vanlig tärning! Undras vad som låg bakom förarens val av en sådan registreringsskylt?

Den här skylten, knäppt i tunnelbanan i Nürnberg, använde sig av motiv från spelet fia för att göra reklam för ett apotek (!) – och till saken hör att det tyska namnet på fia är ”Mensch, ärgere Dich nicht” (= människa, förarga dig inte) varför deras reklamslogan lyder ”Här blir ingen människa förargad”:

Denna byggnad, i utkanten av Wien, har namnet ”Rivergate”. Onekligen ett nick som får en att föreställa sig en pokerskandal där allt kretsar runt det sista och avgörande kortet:

En skylt i London som gör reklam för musikalen ”Loserville”. Hmm, även denna går det väl att fantisera ihop ett spelrelaterat drama om, med lite god vilja…

En del taxibilar i Bangkok displayar detta klistermärke, som en fingervisning om att chauffören är villig att ta passagerarna till allehanda gamblingetablissemang – varav en ansenlig del säkerligen illegala – samt en del andra förlustelseställen med:

Denna vackra handväska såg jag i ett skyltfönster på ön St. Maarten i Västindien, under Unibet Open där i december 2012: onekligen en sak som skulle pryda armen på varje seriöst gamblingintresserad kvinna:

Detta askfat, med bingomotiv, hittade jag i en butik i Woodland Hills i norra Los Angeles:

Här en reklamskylt utanför en klubb i Tallinn; nej, jag har ingen aning om vad för slags spel som döljer sig bakom deras beteckning ”strip-pokker”…

Och en hjälm med spelkortsmotiv, på en motorcyklist jag råkade stanna bakom vid ett trafikljus i Honolulu:

Och som avrundning tar jag med en bild jag just fått inmejlad från Murat Sahan där han knäppt den i Macau! Att poker där borta numera är så trendigt att det går att sätta som ledmotiv på ett kafé säger en del:

Det gäller som sagt att ständigt ha kameran nära till hands, spelmotiv finns överallt omkring dig om du är tillräckligt vaksam… Gott nytt år, alla ludofiler och chartister!

Frekvensen har varit skrämmande låg sista tiden från undertecknad. Jag ska inte dra en klassiker som Expressens slocknande stjärna Emil Ohlsson alltid börjar sina bloggar med (ja man får använda plural, trots antal inlägg är få) ”jag får börja med att be om ursäkt för min extrema lathet…”. Nej istället vill jag lyfta fram ett par anledningar. Sanningen är den att timlönen för varje nedplitad bokstav i en AB blogg är jävligt dålig, för att inte säga precis 0kr. Med andra ord negativ timlön om man ska göra räkneexemplet jag påvisat tidigare här i min blogg.

Resandet i Mexico pågick i 2 månader och det första som slog en efter man stänkt i sig en daiquiri vid strandkanten var knappast att jag ska in och plita framför datorn. Därtill har vi lite röda dagar på hemmaplan som varit jäkligt roliga. Nyår spenderades i min lägenhet med en hel del folk hemifrån samt några profiler b.la. i form av Ylitalo, Jeppsson och Löfberg. När kvällen var över titta man ut över en krigszon i alla rum. Köksgolvet bestod till största del av rostadlök, biorummet hade någon bestämt sig för att dekorera med sourcreme chips och nedanför balkongen låg x antal glasflaskor. Med andra ord SJUKT lyckat!

En annan specialare som hände samma kväll. Jag och Jeppsson hade snarlika sneakers men ändå inte identiska. Jag hade vita Nike i storlek 42, Eisen som han även gjort sig känd som låg inne med ett par vita Adidas i storlek 45. När Eisen sedan ska bege sig hemåt dagen efter visar det sig att det finns bara en höger kvar. Konstigt… Vi kollar runt och ser att även en av mina vita är borta, vänstern. Skorna som återstår och vi inte kan identifiera är ett par svarta boots i storlek 42. Vår gärningsman traskar alltså runt i en 42a och en 45a av olika dojor OCH har mixat ihop det med sina svarta boots. Det hela slutar med att Eisen får åka hem i strumplästen, ull.

Nästa grej jag tänkte ta upp angående frekvensen av bloggandet. Faktan som står bakom är att jag faktiskt spelar poker. 90% av alla sk pokerbloggar, skrivs av folk som till största del är någon typ av hobbyspelare eller har annan sidoverksamhet. Jag lägger ner fruktansvärt stor del av min vakna tid på att spela poker, merparten av de som bloggar om poker är sannolikt inte ens vinnande 2014. Ju mer jag tänker på det kommer jag endast på en blogg som skrivs av en aktiv spelare, vilket är Leo Nordin. Hans antal inlägg behöver dock inte ens jag skämmas att jämföras mot 🙂

Det kan kännas jävligt sekundärt att man ”måste” blogga efter det att ett par potter har gått åt fel håll. Potter som dessutom innehåller alldeles för många sifferkombinationer och avslutades med fel valutatecken. Som ni märkt innehåller många inlägg här sällan renodlade pokerinlägg. Jag tycker det är betydligt roligare att skriva och läsa om någon historia eller dylikt som kan vara pokerangränsande men inte nödvändigtvis behöver vara det. Och ja, jag är medveten om att det är en pokerblogg 🙂

Tänkte avsluta med lite blockethumor. Jag vann nyligen en Iphone och dator i en pokerturre, dessa har jag ingen större nytta av i dagsläget. De åkte då istället ut på blocket, större lördagsnöje får man leta efter. Bland en hel hög av godbitar var dessa roligast: