Dags för ännu ett nedslag i golfhustlinghistorien – och jag ska återvända till gambling- och svindlarlegenden ”Titanic” Thompson, som du kunnat läsa två inlägg om nedan.

Och apropå dennes famösa vad om att få iväg en golfboll nästan en halv kilometer: hur långt kan man egentligen slå i golf? Det längsta uppmätta slaget på en golfbana, och det formella världsrekordet enligt gällande tävlingsregler, är 471 meter som sattes av Mike Austin 1974 på en bana i Las Vegas. Men under ”specialomständigheter” går det förstås att slå längre än så: i oktober 2009 slog Emanuele Canonica 827 meter, rakt fram på den asfalterade landningsbanan på en flygplats. Och med blankis som underlag, som Titanic Thompson hade? Intressant nog gjorde man 1962 just det experimentet, vid Mawson Base i Antarktis: den australiensiske meteorologen Nils Lied uppnådde då 2416 meter när bollen till sist stannade. Det är dock inte osannolikt att Titanic med sin atletiska professionalism – och en stark medvind i ryggen – faktiskt slog längre än amatören Lied redan då, året 1924.

Med dagens tekniska förutsättningar har förstås siffran för världens längsta golfslag förbättrats: den 23 november 2006 slog den ryske kosmonauten Mikhail Tjurin ut en golfboll i världsrymden från den internationella rymdstationen ISS, och med en järnsexa. Den bollen har fortfarande inte stannat, uppskattningsvis över hundratusen kilometer bort vid det här laget…

Men tillbaka till Titanic Thompson. Om det var något som kännetecknade Titanic, så var det att han tänkte framåt och ofta siktade på ’The Long Con’; många av hans omtalade hustles i golfsammanhang var väl uttänkta och förberedda. Titanic såg dessutom till att hålla sig i trim.

I juli 1958 – när Titanic Thomson var 65 år gammal samt lika oförbätterlig som alltid – blev det en mindre sensation i pressen när highschoolstudenten Don Stickney lyckades besegra den redan då omskrivne Jack Nicklaus i en tävling i Ohio. Dagen efter ringde telefonen i det Stickneyska hemmet i Columbus: det var Titanic, som hade läst nyheten och nu kom med ett erbjudande till Don: ”Häng med mig en månad eller två, så kommer du att tjäna mer stålar än vad din farsa gör på ett helt år.”

Några dagar senare var Stickney chaufför i Titanics Cadillac och följde med till staden Robinson i Illinois. Där uppträdde de som partners på golfbanan, och skinnade ett antal äldre män på den lokala golfklubben som lät sig luras av Stickneys fräkniga tonårsutseende. Ett av deras offer var Bayard Heath, ägare till en godisfabrik i staden: efter att duon var klara med honom gav Titanic femtusen dollar till Stickney, som glad i hågen fortfarande räknade sedlarna när Titanic dessutom överräckte en overall och en halmhatt till honom och sa: ”Under de närmaste trettio dagarna är du inte golfare, utan bonddräng.”

Titanic hade på en månad leasat den bondgård som låg alldeles intill klubbhuset i Robinson. Under de följande veckorna körde Stickney en traktor fram och tillbaka över åkrarna varje dag, medan han såg golfspelarna komma och gå. Halva tiden var Titanic inte ens i staden utan höll sig borta. Så plötsligt dök han upp, med Bob Hamilton – PGA-mästaren 1944 – i släptåg, skakade hand med två motståndare och gav sig ut på en 18-hålsrunda. Titanic spelade med sina högerhänta klubbor.

Titanic och Hamilton förlorade tvåtusen dollar. Från sitt traktorsäte kunde Stickney se Titanic sparka till sin golfbag i frustration. Nästa dag gick det ännu sämre: Titanic och Hamilton förlorade tretusen dollar. Dagen efter förlorade de ytterligare femtusen dollar. Titanic fick ett raserianfall. ”Din j-a skunk!” skrek han till Hamilton. ”Du kostar mig bara pengar! Försvinn ur min åsyn!” Hamilton lommade iväg, med hängande huvud.

Titanic vände sig om till de två vinnarna. ”Ni har haft en förb-d tur”, väste han till dem. ”Glöm av den där j-n som jag just gav sparken. Ni har tagit mig på tiotusen. Jag är villig att spela en match till, om femtiotusen dollar. Jag ska spela vänsterhänt. Och vet ni hur säker jag är på att vinna? Ni får välja min partner. Ta vem som helst här bara!”

Det var ett erbjudande som de två motståndarna inte kunde motstå. De granskade de andra golfspelarna inom synhåll utanför klubbhuset, och alla caddies varav åtskilliga var kända för att kunna spela fullt respektabelt själva. Så fastnade deras blick på den tonårige bonddrängen en bit bort, som de i veckor hade sett plöja åkrarna. ”Där har du din partner”, sa de skrattande.

Titanics fälla hade slagit igen. Han hämtade sina vänsterhänta golfklubbor ur bagagefacket på Cadillacen; och den unge Stickney klev ned från traktorn och avverkade de arton hålen på 66 slag, sannolikt fortfarande inofficiellt världsrekord för en spelare klädd i farmaroverall och halmhatt. Samma kväll delade trion upp bytet: tiotusen dollar för att täcka de tidigare förlusterna i den genomtänkta setupen, tiotusen till Hamilton, tiotusen till Stickney, och tjugotusen till Titanic.

Man bör som sagt se upp i golfkretsar, det är inte alltid som saker och ting är vad de förefaller vara…