Jag jobbade som sportjournalist för några år sedan. Någon frågade mig en gång om jag inte hellre ville skriva om något ”viktigt”. Precis som jag ibland får frågan nu. Vill du inte skriva om något ”riktigt” i stället för poker?

Jag förstår aldrig den frågan.

Inom sporten finns det så mycket som är viktigt och på riktigt. Som är mer än vem som vinner och förlorar. Jag var aldrig särskilt intresserad av resultat. Det viktiga var historierna bakom.  De som sade något om livet.

Som hur en meter kan vara skillnaden på liv och död. Och hur någon kan offra tiotusen timmar av sitt liv för två tiondelar av en sekund.

Som historien om Scotty Nguyen. Mannen som flydde det extremt fattiga livet i Vietnam och kom till USA. Och kom att bli dollarmiljonär genom att vinna WSOP Main Event. Lyckan personifierad. Scotty ringde sin bror Dung för att berätta den fantastiska nyheten. Familjen där hemma var ”räddad”. Brodern blev överlycklig och drog igång en fest.

Samma kväll, i euforin, i ett ögonblick av oaktsamhet, blev Dung överkörd av en bil. Och dog. Från den totala lyckan till motsatsen under ett och samma dygn. Scotty har aldrig setts använda sitt världsmästar-armband.

Ungefär samtidigt som nio glada pokerspelare i somras blev klara för ”The november nine” så rammade en husbil en parkerad bil på E4:an utanför Hudiksvall. En man som höll på att byta däck avled. En annan man bröt lårbenet och skadade knät allvarligt. Men framför allt förlorade han en av sina bästa vänner.

Den nästkommande månaden var skidåkaren Daniel Richardssons värsta i livet. Han var deprimerad och kunde inte sova om nätterna. Han anklagade sig själv när han tänkte på sin avlidna vän. Och han hade ont. I både kropp och själ. Livet var svart.

Fem månader senare sa landslagsläkaren Per Andersson att han ”aldrig hade sett en snabbare rehabilitering.” Skidåkaren Daniel Richardsson gjorde comeback och i ett lopp i Bruksvallarna över 10 km.

– Det är roligt att Daniel är med och kör, men han har tappat mycket i träning och är inte stabil i knäet, framför allt i utförsåkningarna. Så vi ska inte räkna med några resultat, sade förbundskaptenen Rikard Grip.

Richardsson kom tvåa i loppet.

I dag, på dagen sju månader efter dödsolyckan , var Richardsson uttagen till 15 km klassiskt i OS. Det var just det här loppet som han hade tränat för hela livet. Ett liv som var någon meter ifrån att ta slut vid  E4:an utanför Hudiksvall.

Schweizaren Dario Cologna var helt överlägsen. Den svenska kämpen Johan Ohlsson tog en hedervärd silvermedalj. Och där bakom vräckte sig Daniel Richardsson i mål. Totalt utpumpad.

Två tiondelar av en sekund. Det är tiden av en fjärils vingslag. Det var tiden som Daniel Richardsson slog finländaren  Iivo Niskanen med. Tiotusentals träningstimmar betalade sig genom två tiondelar på rätt sida. Och en bronsmedalj i OS.

– Det går inte beskriva hur hårt det har varit. Idrotten har varit räddningen, sa Richardsson som hade svårt att smälta sin bragd.

Scottys VM-titel hade varit ihågkommen även utan hans personliga tragedi. Vinnare står högst upp i historieböckerna. Men för att man ska komma ihåg en bronsmedalj krävs det en bra historia bakom. Och kanske var det meningen att Richardsson skulle skriva det sista kapitlet av den historien på kärlekens dag?

Det spelar ingen roll om man så skriver om knyppling, skidåkning, poker eller korsord. Så länge det är människor med i bilden finns det alltid något ”riktigt” att berätta.