Har påbörjat den tredje etappen av kuren på Choice Center och hittills har typ halva gruppen fallit bort sedan vi påbörjade Leadership. Det är tufft det ska gudarna veta. Det krävs sin kvinna eller man för att inte bara explodera och ge upp. Men jag litar på min vän Daniel Negreanu. Han säger åt mig att lita på processen. Det har han sagt sedan dag ett och hittills har han haft rätt och med tanke på det facit han har ett år efter avslutad kurs så vet jag att han har rätt. Men jösses va hårt jag blir pushad. Min coach vet precis på vilka knappar hon ska trycka och för första gången på en månad så blev jag arg för första gången idag. Det var nyttigt att bli arg. Nyttigt att inse att jag faktiskt redan nu är en helt annan person än den jag var innan kursen började den 16 januari.

Jag har fått höra att jag gått med i en sekt. Tycker det är roligt. Kanske det är men den funkar. Och bara så ni vet så offrar vi bara var fjärde söndag* och då endast ett lamm eller två. Sen sjunger vi halleluja och klär oss i konstiga kläder. Eller inte. Kanske är det bara en kurs som gör dig till en bättre medmänniska, en kurs som får dig att se dig själv i spegeln och rätta till saker som du kanske inte är nöjd med eller reparera relationer som skurit sig. Kanske är det en kurs som bara vill att du ska vara den fantastiska människa du föddes till och inte den där med offerkoftan på som skyller allt på andra och som står stilla i livet. Och sen när du är klar med dig själv så lär du dig att uppnå dina mål. Och då snackar vi mål som du tidigare aldrig trodde du skulle klara. Mål som nästan känns orealistiska. Som Daniel. Hans mål i år är bland annat att vinna tre bracelets. Låter det helt snurrigt? Kanske men vet ni vad det var förra året? Det var att bli årets spelare för andra gången i sitt liv. Något ingen pokerspelare tidigare gjort. Han lyckades i precis alla kategorier som ni kanske vet. Så är det en sekt? Kalla det en sekt, kalla det rena dårhuset, kalla det himmelriket. Eller kalla det för Choice center för det är vad det heter och det är precis det man lär sig där. Att man har ett val. Att bara jag kan styra över mitt liv och min framgång. Att bara jag kan låta negativa saker komma i vägen för min framgång eller att låta det förflutna hindra mig från att leva ett fantastiskt liv just nu.

Att våga göra saker utanför sin comfortzone är något vi jobbat mycket med och vet ni hur mycket man kan åstadkomma om man vågar?

Härliga Marissa som är en av mina coacher och som nu blivit en bra vän. Den andra är Rodney som var Daniels coach. Två helt fantastiska och energiska personer. Bilden är från en av kvällarna när vi alla tre våldgästade D:s hus när han var i Aussie…

*det finns ingen som helst sanning i detta påstående