Idag. Onsdagen den 5 mars är det äntligen dags. Jag som varit med i kulisserna ett bra tag nu har väntat som ett litet barn på julafton.

Vad jag snackar om? Det får ni se idag efter lunch när vi slagit på djungeltrumman men jag hoppas att den som känt att förbundet inte levererat blir nöjd. Att den som inte har orken hemma på kammaren men som ändå vill spela sin hobbypoker blir glad och att detta är en milstolpe i Pokersveriges historia. Det är ett litet steg på vägen men en början mot något som jag hoppas kan ändra utsikten för alla hobbyspelare där ute. Det är er jag sitter i styrelsen för. Jag är en av er tusentals andra som bara vill kunna utöva min hobby.

Jag vill kunna gå och spela poker precis som jag kan gå och spela bridge på en klubb ute i landet. Jag är en laglydig medborgare. Sedan jag började spela poker har detta begrepp förändrats och det tycker jag är fel. Jag kanske är färgad men jag ser ingen skillnad på den lilla klubben utanför Jönköping (eller vilken ort som helst…) som spelar bridge och den som spelar poker. Summorna är desamma mer eller mindre. Båda klubbar tjänar sitt syfte. Ingen av klubbarna går mer i vinst än att man kanske har råd med en klubbfest en gång per året.

Jag vet hur många människor, som tack vare eldsjälarna som står bakom, är glada varje dag de vaknar och har något att se fram emot. För vissa är turneringsdagarna allt de har. För vissa är detta deras ventil att få komma ifrån alla måsten ett tag och umgås med likasinnade. För vissa är detta den enda familj de känner till. För vissa är det här de träffar sina vänner och det enda sättet de får känna gemenskap. Jag brinner för alla som ser pokern på det sättet och jag brinner för att få klubbverksamheten jämställd med vilken bridgeklubb som helst.

Poker i mina ögon är ett skicklighetsspel. Jag kanske ska förtydliga mig och säga turneringspoker. I mina ögon är 90 procent av Sveriges pokerklubbar att jämställa med bridgeklubbarna. Jag har befunnit mig i dessa världar sedan jag var nyfödd. Jag hängde på farfars axel som nyfödd när han gick runt som tävlingsledare på Bridgeklubben S:t Erik eller på någon av alla bridgeveckor. Vet ni hur många av de jag växt upp med som nu också spelar poker? Det är mer eller mindre samma människor. Hur kan de då i ”vanliga” personers ögon vara olika? För mig är det helt ofattbart men som sagt, jag är färgad från födseln.

Okej, men så vi säger att det är olika för enkelhetens skull. Tar det bort det faktum att hundratusentals människor spelar poker? Tar det bort det faktum att över 70% av landets pokerklubbar ligger långt ifrån närmsta kasino? Tar det bort det faktum att dessa klubbar kommer att existera oavsett hur lagen ser ut? Nej. Det enda som kommer att påverka en lagändring i positiv, eller negativ, bemärkelse är att dessa antingen får spela på samma villkor som en bridgeklubb eller blir ännu mer olagliga och gör sig ännu mer åtkomliga för illegal verksamhet. Låt mig ge er ett exempel:

Jag minns de två gånger Sviten blev rånade. Båda gångerna frågade jag varför de inte gick till polisen och fick svaret att de inte kunde. Vad skulle dom göra? Båda rånen hade blivit klassade som grova. Om det hade varit ICA-butiken 50 meter ner på gatan eller restaurangen 100 meter längre upp så hade det blivit fullt pådrag men här stod man nu helt laglös och där personer hade fått men för livet. Inte nog med att man behöver vara rädd för att polisen stormar in alltså. Det känns som milt i jämförelse med ett brutalt rån om ni frågar mig.

Så för att skydda sig behöver pokerklubbarna skydd. Hur skaffar man sig skydd i dagens Sverige? Ja, eftersom rättssamhället inte kan erbjuda detta skydd eftersom det man bedriver är olagligt finns ingen annan väg att gå än att gå till den undre världen och be om hjälp. Helt plötsligt har den lilla pokerklubben som egentligen bara besöks av vanliga ”Svenssons” börjat få skydd av en kriminell verksamhet vilket de också måste betala för vilket gör de skyldiga till ännu grövre brott än ”bara” brott mot lotterilagen. Är det så vi vill att framtidens Pokersverige ska se ut? Självklart inte.

Sen har vi onlinepokerbiten. Den är ett helt annat kapitel. Tänk om alla pokersajter förutom Svenska Spel blir olagliga i Sverige. Tror ni att det kommer att få folk att spela? Självklart inte. Kolla på Norge. Man får bara hitta lite mer kreativa lösningar på problemet. Men då står man också där helt utan rättsskydd och plötsligt har vi 40 fall med ”50/50-poker” att skriva om där spelare blivit av med sina pengar, sina livs besparingar kanske, och ingen svensk lagstiftning på sin sida.

Ja tänk om vi bara kunde få spela där vi ville utan någon som helst oro. Där vi visste att vi hade svensk lagstiftning i ryggen som beskyddar oss. Ett drömscenario? Inte om jag får min vilja igenom… Och jag vet att jag inte är ensam annars hade jag aldrig satt mig i förbundet. Så enkelt är det.

Jag ska sluta snacka i gåtor. Håll utkik efter #kortenpabordet så kommer ni själva att få se reaktionerna i ämnet för tro mig det kommer att bli många av den varan närmsta veckorna!

Let the game begin!