Tidigare här i Superbloggen har jag skrivit om Phil Ivey och dennes ”mellanhavanden” med kasinot Crockfords i London:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/09/var-gar-egentligen-gransen-for-fusk/

Det fallet valsar fortfarande i de brittiska domstolarna, men nu har historien upprepat sig. Ivey har nyligen stämts av kasinot Borgata i Atlantic City, för i princip samma sak som i London, och tillsammans med sin kinesiskfödda medhjälperska Cheng Yin Sun. Paret kunde under flera baccaratsessioner år 2012 ”läsa” mikrodefekter på baksidan av spelkorten, som varit tillverkade av Gemaco Incorporated. Med denna teknik, kallad ”edge sorting”, vann Cheng och Ivey över 9 miljoner dollar som Borgata nu stämmer duon för:

http://www.nj.com/atlantic/index.ssf/2014/04/borgata_sues_poker_pro_who_allegedly_cheated_house_for_94_million.html

Den etiska och moraliska frågan i mitt tidigare Superblogginlägg kvarstår dock: i vilken grad är det fusk att ”läsa” de kortlekar som kasinot frivilligt tillhandahåller, om man nu uppenbarligen är försedd med sådana i det närmaste övermänskliga visuella förmågor som Cheng Yin Sun? På den punkten överlägger alltså juryn fortfarande…