I ett blogginlägg i går på PokerListings har Ken Lennaárd gjort en lång jämförelse mellan sin egen blogg och Superbloggen – namnet var myntat långt innan jag kom in i bilden – som han också pepprat med diverse statistik. Ken har definitivt lagt ned mycket tid på att räkna kommentarer och sammanställa siffror, det får man ge honom.

Det är onekligen smickrande att när Ken vill mäta sig med någon, är det med en slags automatik som han mäter sig med Superbloggen och inget annat – och, tydligen enligt hans egna ordval, i synnerhet med undertecknad. Den implicita komplimangen tackar jag för; Ken hör uppenbarligen till mina flitiga läsare, liksom jag hör till hans. Och jag konstaterar i min tur att Kens blogg är bland de mest läsvärda i Spelsverige: inläggen handlar nästan alltid om något intressant, med enskilda undantag som när han till exempel hakar upp sig totalt i en rad alltför mångordiga inlägg om Simon ”Dybban” Lindell eller Mattias ”Pokerstar” Andersson, och håller oftast en hög språklig klass. I synnerhet hans pågående och mycket underhållande så-du-vill-bli-pokerproffs-följetong har låtit ana att här finns ämne till en potentiell roman. Kanske ett blivande projekt?

Med detta sagt ska jag dock ta upp sakfrågorna i Kens blogginlägg, och direkt ge svar på de två han ställer. (a) Antalet icke genomsläppta kommentarer nu i maj var noll (0), medan siffran för juni hittills är en (1). (b) Den senaste siffran för antalet läsare jag har är ett halvår gammal och visade som tidigare att strax under 2000 läsare per dag är inne här. Eftersom dock långtifrån alla läsarna är inne varje dag utan en del – på grund av semestrar, jobb, vacklande pokerintresse, annat att göra helt enkelt – mera sällan, är siffran på antalet unika läsare per månad förstås en bit högre än så; exakt hur hög den är vet jag inte. Kanske 2500 per månad? 3000? 3500? Mer ändå? Vet som sagt inte exakt.

Vad Kens läsarsiffror är vet jag inte heller, men misstänker att jag tids nog får reda på det. Har Ken högre siffror, lyfter jag förstås på cylinderhatten och gratulerar.

Men siffror är knappast allena saliggörande. Utan jämförelser i övrigt, nota bene, kan man konstatera att det säljs flera Harlequinromaner i Sverige än böcker av nobelpristagarinnan Alice Munro; och att när det till exempel skrivs nyhetsartiklar om partierna SD och/eller F! i Aftonbladet och Expressen, kan antalet läsarkommentarer på 72 timmar med lätthet överstiga vad Superbloggen och Ken Lennaárd har tillsammans på en månad.

Om jag nu fortsätter på Ken Lennaárds jämförelse mellan sig själv och mig, förtjänar det att framhållas att vi helt enkelt valt olika roller på Spelsveriges arena. Ken anlägger oftast och gärna en personlig vinkel på de ämnen han tar upp, medan jag då och då i mera neutral ton tar upp inte minst nyheter, eller gör bildreportage från t.ex. Spelakademin och diverse mässor. Och medan Ken genom sin bakgrund och med sin egenhändigt valda framtoning måhända har en högre mediaprofil och är mera kontroversiell, låter jag med stigande medelålder och livserfarenhet mitt skrivande allt oftare få tala för sig självt, och känner inget större behov av att nödvändigtvis jämföra mig med någon. Dessutom vill jag nog oförskräckt påstå att jag medvetet tar Spelsveriges bredaste grepp på ämnet, och skriver mera varierat om spel, nyheter, politik, rättsfall, evenemang, gambling och vadhållning än någon annan – förhoppningsvis till underhållning, information och glädje för mina läsare.

Och man kommer inte heller i sammanhanget ifrån att understryka att Superbloggen och PokerListings valt att sätta olika spelregler för kommentarerna, och att Ken därför jämför – för att låna den slitna metaforen – äpplen och päron. I sammanhanget är det också av betydelse att korrigera Ken på en viktig punkt: i Superbloggen ”redigerar” vi ALDRIG, utan antingen släpper vi igenom en läsarkommentar (nästan alltid) eller så trycker vi någon enstaka gång på Delete, och då av goda skäl.

I Superbloggen har vi skribenter valt att för kommentarsfältet hålla samma standard som för vilken insändarsida i vilken svensk dagstidning som helst: inget övermått av svordomar och könsord, inga hot, inget förnedrande om ras eller kön eller dylikt, inga personliga angrepp, och så förstås på det hela taget en relevans visavi just ämnet spel. Ett eller två inlägg om t.ex. mjukost har vi släppt igenom, men skulle det bli en skur av sådana skulle vi sätta stopp. Och bara en enda människa har vi till sist tvingats porta för tid och evighet: Andreas Bergman, för dennes upprepade vettlösa personangrepp och uttalade fysiska hot. (Jo, gott om skärmdumpar finns.) Ingen annan har bannats permanent, utan är välkommen i kommentarsfältet om ovanstående önskemål uppfylls. (Detta gäller till och med Roland ”donRollo” Hydén, trots att denne upprepade gånger försökt med inlägg under falskt namn och med falsk e-postavsändare – senast det lågintellektuella ”nisse.fetkuk@runkeballe.com” – fast IP-adressen var den gamla vanliga. Ironiskt nog ville Hydén med detta senaste inlägg hårt och i oartiga ordalag kritisera vad han ansåg var ett lågt antal läsarkommentarer i Superbloggen, och detta trots att den som går in på Hydéns egen blogg just nu kan konstatera att inget inlägg skrivits där på nio veckor samtidigt som antalet läsarkommentarer på hans senaste rad av inlägg är noll-noll-noll-noll-noll osv.)

Om vi Superbloggare ville höja antalet läsarkommentarer vore det ingen konst; det är bara att ta bort alla spärrar och på nytt låta Andreas Bergman breda ut sig om några av sina favoritämnen inklusive pedofili. Tittar man tillbaka i gamla Superblogginlägg kan man hitta ett antal sådana med bortåt femtio eller hundra kommentarer eller fler, varav 50% från Bergman, 35% som klagar på Bergmans närvaro där, och 15% mera relevanta för ämnet. Hade Bergman lagt ned lika mycket tid och skrivarbete på sin förkättrade och gång på gång utlovade roman, hade den varit klar för länge sedan i stället för att som vanligt år efter år skjutas upp till någonstans bortom horisonten.

Och med detta sagt konstaterar jag alltså sammanfattningsvis att Ken och jag helt enkelt valt att ikläda oss olika roller i Spelsverige, att Superbloggen och PokerListings satt upp olika spelregler, och ser fram emot ett fortsatt intressant pokerår och kommande läsvärda inlägg!