Jag vill minnas att det var gamle sportkommentatorn och sedermera lottogeneralen Lars-Gunnar Björklund som bäst formulerade en motsvarande känsla, efter en större fotbollsseger för det svenska landslaget: ”Tänk att jag, stackars fattig syndig människa, skulle förunnas att få uppleva något som detta…” Mina damer och herrar, låt mig göra en lång historia kort: MARTIN JACOBSON KOM HELA VÄGEN TILL THE NOVEMBER NINE, OCH ÄR PÅ FINALBORDET I VÄRLDSMÄSTERSKAPET I POKER!

Han kom som chipleader till spelet dag 7, bland de 27 kvarvarande spelarna i VM, och var med i toppstriden ända tills det var 13-14 spelare kvar då han föll ned till att bli chipsexa/sjua när inte korten och situationerna gick hans väg. Men det är inte bara i medgång, utan kanske ännu mer i motgång som en pokerspelares storhet visar sig:

Det var tjockt med åskådare som följde kampen när det bara var två bord kvar, både vid Martins bord…

… och vid featurebordet, där Mark Newhouse (solglasögon, mitt i bilden) som var på finalbordet i förra årets VM nu var på väg mot knallsensationen att göra om bravaden:

Vi svenskar som railade Martin och skickade ut rader av tweets hade nästan magknip av spänningen – men så, plötsligt och med bara någon minuts mellanrum kändes det som, föll först österrikaren Maximilian Senft på 12:e plats och sedan amerikanen Christopher Greaves på 11:e… och det var dags för de tio kvarvarande spelarna att gå till featurebordet! Här vandrar Martin eskorterad av biffiga säkerhetsvakter:

När väl hans väska och hans marker var på plats, lyckades han smita undan för en stund i stillhet medan nästan ingen annan lade märke till det…

… men sedan var det-nästan-färdiga-finalbordet i gång, med tio spelare som alla visste att bara ett enda offer till skulle krävas för att de övriga skulle utgöra årets November Nine:

Media följde varje giv, varje höjning, varje syn på bordet…

… liksom de hundratals åskådarna:

Den brasilianske spelaren Bruno Politano hade en synnerligen högljudd och entusiastisk hejaklack, till råga på allt beväpnad med vuvuzelor…

… och där en av dem till och med sprang runt utklädd till hund:

Men så kom till sist Given:

Amerikanen Luis Velador ställde med 4-4, och fick efter två minuters betänketid syn av Newhouse som satt med 5-5 och hade honom täckt. Åskådare och mediafolk ställde sig upp och höll andan…

… brädan blankade ut… och så var de bara nio kvar, medan pandemonium utbröt i lokalen och deltagarna i November Nine glädjestrålande rusade iväg till sina fans för att ta emot hyllningar, kramar och gratulationer!

Tävlingsklockan stannades, och kommer inte att ticka vidare förrän i november igen:

Alla de nio som var kvar kallades fram för avslutande instruktioner:

… och så var det dags för The November Nine att ställa upp på fotografering!!

Intervjuerna med pokermedia haglade sedan i Amazon Room:

Under tiden var det bag-it-and-tag-it på finalbordet, när aningen över 200 miljoner (!) i marker skulle läggas i plastpåsar och förseglas ända fram till november:

Och ute i korridoren fick vi några landsmän ett kort, privat ögonblick med en lika glad och ödmjuk Martin som alltid – OK, ännu gladare än vanligt med tanke på att han nu som allra minst är 730 725 dollar rikare än för en vecka sedan!

Frågan är om han inte snart till och med har gått om Chris Björin som den svensk som dragit in mest pengar i pokerturneringar? Nå, beträffande detaljer om vilka konkurrenterna i November Nine är ska jag be att få återkomma – nu måste jag gå och lägga mig, klockan är snart 04 på morgonen här i Las Vegas… men vilken dag, vilken kväll och vilken natt blev det inte medan Martin Jacobson skrev svensk pokerhistoria!!!